Girl Afraid

Champagne, flashigt kände mitt envisa habitus liksom vackla lite vid ingången till Dramaten men det gick över - poesi drar många sorter. Och champagne är alltid gott. Vardagsglamour skulle kanske någon säga. Ännu mer vardagsglamour att se Tomas Tranströmer och Stina Ekblad min sorts glamour indeed fast jävlar vad folk lät intensivt där jag + syster satt. Hamnar oundvikligen bredvid människor som tagit med dryck, förkylning, brist på intelligens och hyfs. (Komplott?) Kroumata får mig alltid att le, tack Killinggänget. Tomas Tranströmer är fantastisk herregud vilken pondus han har jag blev nästan rädd när vi såg honom nere i entrén senare. All hail. Sissela Kyle being her fabulous self till (rolig) text av Lukas Svensson. Sanna Tahvanainen (också rolig och cool) om mödrar och döttrar bland annat - med citat (från intervju med just Sissela Kyle om hon inte ljög) som jag tog med mig därifrån: "Du behöver inte älska dina föräldrar, men föräldrar måste alltid älska sina barn. Man måste inte älska uppåt, bara neråt. (♥!!!!) Mina barn har inga förpliktelser att älska mig." Så befriande när andra formulerar saker åt en. Köpte precis bok av Daniel Sjölin från mamma till mig själv i julklapp och ångrade mig inte när han läste ny text på scen (ev. ny celebrity crush på ingående?) och var både rolig och sorglig och svart. Sjón sen som jobbat med Björk bara en sådan sak och skrivit musik till Trier och var rolig men kanske inte fullt så hysteriskt rolig som en handfull galningar i publiken verkade tycka. Missade Magnus William-Olsson mkt ledsamt. Men på det hela taget inte ledsamt alls med poesi.

(I morgon börjar uppsatsångesten på allvar. Om två veckor ska jag ha producerat mitt inledningskapitel inklusive forskningsöversikt. Ungefär tjugo sidor. Screw you guys, I'm going home.)