ljudböcker, närmare bestämt

Fick för mig att köpa Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda nere på ICA igår. Den har hyllats av franska kritiker och ganska ofta av svenska också, förutom en ljuvlig sågning i SvD. Det var så att jag egentligen ville läsa en bra tidning till mitt kvällste. Jag läser alldeles för sällan bra tidningar. Jag vet knappt vilka tidningar jag fortfarande tycker är bra. Bang kanske. Men eftersom ICA inte anser sig behöva ha ett sortiment som sträcker sig bortom det vanliga - inredning, graviditet, sexism för grottmän, ännu mer graviditet (snälla rara värld, hur många olika magasin för gravida kan det rimligen behövas?) och sexism för tjejer à la Veckorevyn och allsköns glamourdravel - blev det en pocket. Det är nog bra; jag har fått ett ryck på sistone och försöker återfå min koll på bokmarknaden.

I denna reclaim-anda beslöt jag mig också för att göra ett försök med alla dessa deckare, dock med ett nytt grepp. Jag har nämligen länge varit av åsikten att deckare är skittråkiga att läsa (jag orkar inte ta mig igenom alla obligatoriska presentationer av offer, gärningsmän, stressade magsårspoliser och sura juridiska inslag, de flyter ihop och jag bryr mig till slut inte om någon) men fungerar ofta rent dramaturgiskt som underhållning. Om de berättas av någon annan än min egen gnälliga mentala röst. (Jodå, jag har faktiskt försökt högläsa tråkig litteratur för mig själv genom åren. Pappa Goriot, exempelvis. Nu är ju jag dessvärre inte någon karismatisk skådespelare så jag tröttnade väldigt fort på mig.) Deckare på teve kan i nödfall vara kul, exempelvis. Blod och mord och suckande kriminalare som hetsar fram i regnig stadsmiljö.

I vilket fall som helst, till min poäng: nu är det deckare på ljudbok som gäller för mig.

Jag har börjat lyssna på Kjell Erikssons Prinsessan av Burundi. Och tro det eller ej, men det ledde till att jag både diskade och städade och plockade bland mina kläd - och pappershögar tills lägenheten återigen började anta formen av ett hem. All hail, ljudbok!

Nu ska jag lördagsfika, träna och botanisera lite på Stadsbiblioteket. Och det där ovädret vi blev så hysteriskt varnade för? Vad hände med det? Jävla Aftonbladetsamhälle.

Kommentarer
Postat av: Ika

Jag äslakde ju Gavaldas bok när jag läste den i somras. Ett femhundrasidorsepos att bara sjunka in i... Läste SvD-recensionen som du länkade till och konstaterade att "jaja, sådär kan man också tänka, men vindskyffe stavas faktiskt bara med ett s". (Nej, jag är inte bitter... ;)
Jag håller på och läser Gavaldas novellsamling Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans, har egentligen hållit på mycket länge. Det beror inte på att jag inte gillar den, utan på att jag försöker att inte hetsläsa den med följd att jag rör ihop alla novellerna. Har den liggande på mitt s.k. nattduksbord i högen av böcker som jag läser lite då och då.

Postat av: Frida

Fram för stormen!!

2006-10-28 @ 15:54:09
URL: http://fejs.se
Postat av: Hermanntiril

I want to say - thank you for this!

2009-08-20 @ 08:13:40
URL: http://hermanntiril.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback