Global Apartheid
Han berättade bland annat om hur han inlett en europeisk konferens kring ämnet Att Förstå Islam (naturligtvis en konferens bestående av femtio kristna/sekulariserade/lagom agnostiska och EN muslim, herregud vad trodde ni?) med att redogöra för Knutby bara för att avsluta med kommentaren "by the way, they were Christians."
Jag tror ju knappast att någon från en muslimsk församling där mord just skett skulle få släppa cd-skivor med vackra sånger till Allah. De skulle väl inte heller få gå i terapi hos Rigmor Robert. (För vilket de säkert är oerhört tacksamma i och för sig.)
Å andra sidan användes rätt nyligen begreppet "arab med svenska passhandlingar" av UD, så vi får väl inte förvänta oss alltför mycket av vår samtid.
...
Men titta på House på fyran, för allt i världen. Säsong 1 är riktigt bra. Dr House är fantastiskt misantropisk. (Och Hugh Laurie är ju alltid sexig.)
Själv sitter jag här, ovanligt ointelligent, omgiven av samhälls- och litteraturteoretiker och försöker med visst analytiskt våld att foga in åtminstone några av dem i ett fullständigt meningslöst PM som visst skulle vara klart snart. Här kan vi tala om teori för teorins egen skull; jag blundar och tänker på något annat medan jag våldför mig på stackars människor som Lars Furuland och Bourdieu.
"Åh, vad det är intressant att tro att man är lycklig!" *
Kingsley Amis Lucky Jim som enligt rykten är tråkig som f-n, men ändå. Den kostade tio kronor.
Byron av Sigrid Combüchen. Jag tror att hon är bra. Jag har även en vag förkärlek för romantiska idéer om Lord Byron, så det här ska nog gå vägen.
Två drömspel. Från Strindbergs modernism till Potters television. En avhandling av Staffan Ericson (Stockholms Universitet) som nästan fick mig påkörd! Dennis Potter! Modernismen! Drömspel! The Singing Detective är en av mina favoriter, alla kategorier, alla genrer så det ska bli intressant att läsa, minst sagt.
Jag behöver minsann ingen bokmässa.
(* Dessvärre måste jag tillskriva Kristina Lugn detta fantastiska citat.)
Kan män skriva romantik?
För naturligtvis håller jag inte med. Utgångspunkten för diskussionen - Reader, I Married Him, ett nytt program på BBC - har fått ganska mycket kritik, bland annat av människor vars smak jag litar på, och jag kan nog tänka mig att om jag hade BBC skulle det inte vara ett av de första program jag zappade in. Jag litar inte på människor som har hemsidor av den här typen. (Hennes claim to fame verkar annars vara att ge ut antologier med lyrik under olika teman – lustigt att hon inte märkt hur många män som skriver kärlekslyrik. Har hon hört talas om Pablo Neruda?)
Så, till pudelns kärna.
Kan män skriva romantik? En ohemult korkad fråga, måste jag säga. Fler än jag ville förstås påpeka alla stora kärleksromaner som författats av män, men då har de kloka hjärnorna svar på det också – män skriver olyckliga kärleksromaner där folk (läs kvinnan) går under. (Och alla vet ju att om det inte slutar med äktenskap och 2.2 barn i ett radhus utanför Solna så är det inte kärlek.) De män jag skulle ha räknat upp kvalificerar sig därmed icke till skaran. Inte ens om männen i romanerna själva dör, som Sydney Carton i A Tale Of Two Cities (Charles Dickens) när han rättfärdigar sig själv och hela sin existens genom att dö sådär vansinnigt ädelt för att kvinnan han älskar - helt utan hopp om besvarade känslor - inte ska bli olycklig.
Herregud, vem har sagt att romantik betyder "lyckligt slut"? Det gör det väl verkligen inte! Romantiken som kulturell strömning betonar bland mycket annat känslan framför förnuftet (och ligger och pyr där under många fina moderna företeelser som nationalism, en särdeles irrationell inriktning hos mänskligheten) och kan något överhuvudtaget vara mer känslobetonat än att ge sig in i en destruktiv, på förhand dömd relation som så många karaktärer i de "manliga" romanerna? Jane Austens kvinnor är behärskade pragmatiker i jämförelse!
Förutom den uppenbara favoriten – Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken - tycker jag att Harry Martinsons Aniara är en fantastiskt fin historia om kärlek och förlust, skriven av en karl, på min ära! Karl Erik Lagerlöf skriver om det i "Kärlek. Från bibeln till Beauvoir" som jag hittade i bokhyllan när jag letade bevis för min rättfärdiga indignation.
Oh, Norton, Norton, wherefore art thou my default antivirus program when you suck?
Jag älskar när min dator ger mig kärleksbrev i form av boolesk kortprosa. Det är så jävla vackert.
DLL loading problem
or
Debugger detected
or
Integrity violated
Norton Antivirus has detected an internal error. Uninstall and re-install the program.
Efter att ha myst mig igenom fyrtio omstarter för att uppdatera alla beståndsdelar av detta program tror jag bestämt att jag föredrar virus.
"Åh kära nån vilken dag. Jag är så full av intryck."
Ibland när man slösurfar på forum hittar man guldkorn. Såsom detta. Någon har samlat Ernstcitat!
http://www.flashback.info/showpost.php?p=3109204&postcount=1
"Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand."
Åh, barfota-Ernst från Sommartorpet, denna ikon i det svenska samhället! Så poetisk, så krystad, så absurd. Tanterna på jobbet tycker att "han är ju så feminin den där karln det måste ju vara något fel" (ska yttras på brett hälsingemål och med avmätt avsky); jag tycker att han är skön just av den anledningen. Provocerande mysig för en grinig ung kvinna som jag, men alla män som gosar runt barfota och mediterar kring sköna föreningar av ute och inne istället för att skrika "Håkan Mild är HOMOsexuell!" åt tevesporten måste ju hyllas av ren princip. Förresten tror mina arbetskompisar på äldreboendet att jag har en kändiscrush på Ernst efter alla mina försvarstal. Det kan de gärna få tro.
Temperance
Åh, Temperance (på Klarascenen i går kväll) var, precis som Kritikerna redan sagt, jättebra!
Skulle introducera syrran till Staffan Göthes dramatik och jag tror den här pjäsen ganska väl visar vad det är jag tycker så mycket om. Det konstruerade semi-realistiska språket med alla sina motsättningar, de dysfunktionella eländes karaktärerna och humor som det enda som liksom fungerar. Det finns ju en alieneringseffekt (förlåt, Brecht - Verfremdungseffekt heter det, men jag måste alltid kolla stavningen och det är lite jobbigt) som är ganska stark; det kan kanske vara avskräckande. Å andra sidan är ju Staffan Göthe inte direkt ospelad, så kanske inte. Lars Lind var i alla fall fantastiskt bra som Björn Cervieng, och jag satt där någonstans i första akten och kom på en annan anledning att tycka om Göthe: just när man tror att någon har en huvudroll kommer en annan karaktär in från periferin och motbevisar detta antagande. (Alla ska med! Nej, förlåt, jag måste sluta skända dramatiker.) Mina favoriter förutom missbrukande föredettingen Björn var nog Christer Fants Fred (tragisk och "fjollig" och alldeles, alldeles underbar) och Deborah, som Lena Nilsson gör henne - norrländsk och larger than life.
För oss som vill se mer Göthedramatik ska SVT visa FANTASTISKA En uppstoppad hund på teve i år. Regisserad av Kristina Humle som bland annat gjort lysande kortfilmer; jag tror att det kan bli hur bra som helst.
Men seriöst, mänskligheten - man håller KÄFTEN på teater. Man håller käften på bio för att publiken inte vill höra dina meningslösa kommentarer av typen "oj, det var väl en fin tröja" eller "nämen, vad elak han är mot henne!" På teater håller man käften av respekt för både publiken (som skiter i om du känner igen Christer Fant från Pelle Svanslös) och skådespelarna (som garanterat redan vet att det är tango de dansar, så du behöver inte påpeka det). Det är inte reaktioner jag bannlyser - jag tror teater skulle må bra av mer reaktioner, i synnerhet på Dramaten där ingen vågar skratta för gubevars det är Allvar Nu - det är babbel. Det ska också tilläggas att de pratsamma individerna igår var medelålders kvinnor i Kulturarbetarpage och Gudrun Sjödén-klädsel; kalla mig fördomsfull, men jag skulle inte klassificera sådana som typiska Babblare.
Å andra sidan fick jag skriva omtenta på klassificeringskursen.
Det är tråkigt väder idag, jag har ont i huvudet och vill inte förflytta mig alls. Fast jag måste. Måste läsa inför seminariet i morgon, måste städa, måste träna, måste tids nog laga mat... Ett plus skulle också vara om jag lyckades lösa mina laptop-problem - "du har ingen ljudenhet installerad" - DET HAR JAG VÄL VISST DET! Det låter hela tiden! Det är bara Windows Media Player som inte vill samarbeta. Helvete.
Jag vill hellre läsa bloggar. Typ denna:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2564&previousRenderType=3
Jonas Thente bloggar från bokmässan.
Exterminate!
Idag har jag förstått att det är barn som är framtiden. Delvis på grund av borgasvinens alliansens seger - att vara någon rik medelklasskarls hemmafru, det är grejer det; vi kunde ha det så fint med vårdnadsbidrag till mig och en polsk piga till honom så han slipper diska efter sig! Delvis på grund av saker som jag skulle vilja ha men inte rimligtvis kan komma undan med att köpa:
http://www.themindrobber.co.uk/buy-dalek-toys-dvd.html
En liten Dalek med fjärrkontroll! "and the controller itself is Dalek-styled complete with sucker-like arial!" Sucker-like arial! Se upp, flugjävlar, min dalek kommer att äta er levande!
"You must obey! You must obey! You will be exterminated!"
Vem skulle inte vilja höra trampet av små Dalekfötter? Den människan har inget hjärta. (När min kompis Jenna fyllde år fick hon en Dalektårta av sin flickvän, förresten. Jag tycker det är det ultimata beviset på kärlek.)
Jag måste läsa Att fånga nätet nu, samtidigt som de pratar om klass på Lantz i P3. Och min tvätt är snart klar nere i anarkitvättstugan.
jag är väl inte bitter!
* Fler människor röstade på Sverigedemokraterna än på Feministiskt Initiativ. Heja Sverige. Verkligen.
* Landskrona ger Sverigedemokraterna 21% i kommunalvalet. För i helvete, Skåne! Skämmes ta mig fan!
* Spännande också att ingen drar de uppenbara slutsatserna att Folkpartiet har tappat till just Sverigedemokratena i år. De blev väl besvikna efter förra valets löften om hårdare tag mot de förhatliga utlänningarna kan jag tro.
* Nästa val måste ju Kd tappa åtminstone 4% på grund av massdöd bland väljarna, eller hur? Ingen under 80 kan väl mena att de är kristdemokrater på allvar? Eller hur?
* Det är ju ganska sorgligt att Wille Crawfoord tror sig göra moderaterna en tjänst genom att plonka på sin gitarr och bekänna sig till deras parti. Kidsen kommer säkert strömma till MUF nu när sunktrubaduren himself har godkänt högern. Alla vet väl att Wille har en uppsjö fans. Någonstans. Säkert fler än fyra. Minst.
* Ofrivillig komik när Anders Björck (som nuförtiden mest smäller raketer och klappar sitt fina residens här i stan) uttalar sig om röstandet: det är ju inte hela världen om folk inte röstar. Klart han inte tycker. Soffliggarna är oftast inte moderater. Bush tycker också att det är härligt att underklassen i USA inte orkar upp från tevesoffan för att mobilisera bort honom från tronen. Härligt att ingen påpekar detta i studion. De har verkligen hittat eliten i landet, jag känner mig priviligerad som får lyssna till denna visdom.
* Nejmen jag ser verkligen fram emot denna nya mandatperiod nu. Det ska bli underbart att se sektsnubbarna och livmodersbiologisterna i äckel-Kd samsas med liberaler och ärkekapitalister och inte att förglömma, de som vandrat från sossarna till "nya" Moderaterna i tron att den högt vördade skattesänkningen ska ge dem mer än fem kronor extra i månaden.
so comrades, come rally...
Kanske har jag fel prioriteringar i livet, men att få 25% likhet med Kd gör mig djupt bekymrad och inte så lite äcklad. Vilka pseudo-frågor är det jag håller med dem om undrar jag? Centerns miljöpolitik svarar väl för åtminstone 40 av de 42 procenten och vad Folkpartiet står för kan väl ingen människa rimligen veta från dag till dag så det är lätt att "hålla med" dem.
Har nu röstat. Levde länge i skräck för att faktiskt MISSA valdagen och därmed min PLIKT som samhällsmedborgare. Min röst räknas!
Var helt förvirrad i området kring vallokalen, dock. Så många små lappar och så pass tidigt på dagen. Ojoj. Den rödgröna sidan överöste mig med sina valsedlar när jag kom traskande och sedan försökte Folkpartiet också, men jag skrattade rått åt detta initiativ. Det verkade roa dem, så Moderaterna - förlåt, NYA Moderaterna vårt moderna arbetarparti gubevars - gjorde sig inte ens besväret. Haha! De ska hållas kort, borgarna.
Nu återstår uppsatsidéångest, hushållssysslor (varför är jag så fruktansvärt rörig?) och bitter valvaka. Är bjuden på informell, mycket lugn valvaka med medlemmar ur båda lägren men kommer nog inte att överleva en sådan kväll. Tack ändå, Frida. ;)
Jag inbillar mig att tillvaron åtminstone blir marginellt bättre av att hasa runt ensam i en H&M-pyjamas med texten "Astonishing" på ena skinkan, lite för många cigaretter/det godis jag glömde ta med mig på filmkvällen igår och ett allt hesare RÄTTVISA KOMMER FRÅN VÄNSTER!!!
Min inre halvt bortglömda Ung Vänster-aktivist har vaknat.
* * *
Förresten, antingen är jag lite dum (mkt möjligt) eller så kan man inte besvara kommentarer på blogg.se?
den sjuttonde september kan DU bestämma Sveriges framtid!
Eftersom bussen obekymrat körde förbi hållplatsen ikväll (trots att vi var två stycken som stod och väntade i den väl upplysta kuren) fick jag inviga mina nya skor med klack genom att promenera hem. Sådant gör en ju alltid lycklig. Den sista kilometern bar jag skorna i handen och traskade i strumplästen. Oerhört skönt.
Inte mindre än två fascinerande diskussioner om politik med främlingar (och flertalet cigaretter) senare sitter jag nu här och fryser.
Det märks att det är val i helgen.
"Vad röstar du på då?" är liksom ingen fråga som man ofta hör efter att ha känt någon i två minuter. Inte heller brukar folk redogöra för hela sin politiska agenda samt erkänna sina tvivel - "fast jag tror att det är fel, egentligen, jag röstar nog mot mig själv" - inför en person de precis sprungit på.
Slutsats: På fredagkvällar, efter lättare alkoholförtäring och inför ett riksdagsval, kan svenskar föra obehindrade och ganska charmiga konversationer med dittills okända människor.
Men jävlar vad kallt det är. Jag borde ha en höstjacka och skippa bohemstilen. Ebba von Sydow skulle i alla fall kalla den "hopplöst ute." Och alla som känner mig vet ju hur högt jag värderar hennes expertis.
Dagens länk: http://www.worldoflongmire.com/features/romance_novels/
Som grinig singelkärring är min favorit "Get A Room. No one is interested in seeing you make out on the pier" men min syster som högaktar lägre former av humor gillar alla fjärtvitsar. Longmire har något för alla smaker.
söndag kväll
Nej, nu orkar jag inte med fler partiledardueller och valdebatter. Känslan av show är så tråkig och – huva – amerikaniserad att jag måste byta kanal allt som oftast. Kommer ändå aldrig att rösta höger, oavsett hur många käcka one-liners moderatledarna kan skriva ned i sina manus.
Jag har mitt Chai-te (tack, Indiska) och mina datorer. Jodå, två stycken numer: en laptop utan Office och den gamla stationära trotjänaren med alltför lite hårddisk och RAM men med ett väldigt bra grafikkort. Bevis för att man inte kan få allt och inte heller kan göra sig av med något.
Och min uppsatsångest, inte att förglömma. Jag orkar inte ens skriva om eländet. D-uppsats. Vakuum. Det får räcka.
Köpte Jeanette Wintersons Lighthousekeeping på LundeQ häromdagen. Har bara luktat lite på den ännu, men den ska läsas snart. Som en tröst efter No tears for queers, förmodligen. (Det är ju inte så att hatbrott kom som en nyhet. Det är bara det att det är så obeskrivligt jävla äckligt att läsa om det.)
en förhållandevis allvarlig provokation
"Inte heller Theo Bomben har nöjt sig med att ha ihjäl Johan Pettersson. Han har huggit upprepade gånger mot honom. Skurit halsen av honom två gånger så hårt att det blivit märken på halskotpelaren. Misshandlat honom. När Johan stått med brallorna neddragna.
Vad kan rimligtvis motivera ett sådant kraftigt övergrepp?
- Jag tänkte: vad händer. En bög våldtar mig, säger 19-åringen som 1995 döms för mordet på hockeyspelaren Peter Karlsson i Västerås i en intervju [...] Det sjuka är att han inte blev påverkad av huggen. Bara fortsatte komma emot mig.
Kanske finns svaret på Theos vrede i 19-åringens uppgifter om vad som hände natten då han mördade den homosexuelle hockeyspelaren. För att Peter Karlsson skulle ha fortsatt röra sig mot 19-åringen är orimligt. Karlsson mottog, som tidigare nämnts, 64 knivhugg. Dessutom var Karlsson kraftigt berusad, på gränsen till alkoholförgiftad. [...]
Rätten går på 19-åringens uppgifter till polisen. I domslutet skriver de att de "lagt vikt vid om gärningen utförts under inflytande av en plötsligt stark affekt och dessutom beaktat om affekttillståndent har kunnat förklas av någon form av provokation eller annan liknande omständighet." Högsta domstolen finner att 19-åringen "får i enlighet härmed anses ha blivit utsatt för en förhållandevis allvarlig provokation. Utredningen ger inte stöd för annat än att Peter Karlssons närmande försatt X som var endast 19 år gammal i ett tillstånd av okontrollerat ursinne och att den därpå följande dödsmisshandeln i sin helhet förövats medan X alltjämt var i stark affekt framkallad genom Peter Karlssons beteende."
19-åringen döms till åtta års fängelse för dråp. Att han var arg och därför följde den manliga princip som säger att när en bög stöter på en, då slår man tillbaka, är ett försvar som accepteras av Högsta domstolen. Gay panic, förkastat som försvar i Laramie, blir prejudikat i Sverige. "
"No tears for queers" - Johan Hilton
Man ska inte läsa denna bok på en fullpackad buss mot Stockholm. Dagens insikt.