Dålig litteratur vi minns: Sagan om Isfolket

Den här serien à 47 böcker turnerade runt i klassen i en ICA-kasse någon gång på högstadiet, lästes, lästes om, diskuterades och inspirerade säkerligen fler än undertecknad till att skriva egna romantiska epos om förbannade magiker och deras vilda kärleksliv. o lucifer wherefore art thou lucifer? (Jodå, min hjältinna fick också barn med Lucifer. Intressant nog lät hon honom ta med sig dessa barn till sitt eget rike utan gnäll. Ett tidigt bevis på att jag saknar modersinstinkter? "Jaha, du vill ha ensam vårdnad ja, det ska väl gå för sig – låt dom inte gå för nära elden bara. Tack för den här tiden, ha det bra.") Den är fortfarande otroligt populär, köps fortfarande inte in på bibliotek och turnerar säkert fortfarande omkring i sina ICA-kassar. Det roliga med Sagan om Isfolket är att ingen har läst den. Ingen. Alls. Möjligen har man tittat på ett bokomslag. Men inte läst. Absolut inte. Alla känner till serien, men eftersom alla växte upp i kulturens högborg där mamma och pappa diskuterade Sartre vid frukostbordet och tog med barnen på Operan på kvällarna har ingen läst böckerna. Inte det minsta.

Hittade efter idogt sökande en kursare och blivande bibliotekarie som också läst den här med samma entusiasm som undertecknad. Vi satt en lång fika och diskuterade favoritelement av handlingen. Mycket kvidande av "åh herreguuuuuuud"-typ samt försök att gömma sig bakom tekoppen förekom. Men vi mindes. Som vi mindes! Hela härligheten från stackars ensamma flickebarnet Silje som efter pesten möter suggestive och ack så tilldragande Tengel som sveper in på scenen i en fårskinnspäls och med dåligt humör ända till den fantasifulla utlösningen upplösningen i nutid då en ättling till dessa karaktärer genom sex – såklart – slutligen bryter förbannelsen som vilat över Isfolkets ätt. Då har det trånats och sexats i otaliga generationer, barn har fötts och barn har fött nya barn och män har varit manliga och kvinnor har varit frigjorda och många klokskaper har sagts om både det ena och det andra.

Min personliga favorit är nog för evigt den omvände bögen Alexander Palladin vars homosexualitet botades med en vacker blondin ur Isfolkets ätt. Så vackert, så troligt, så sunt. (Jag tyckte som trettonåring att detta var omåttligt romantiskt.) Kursaren lyfte fram den härligt maskuline Ulv (?), mer djur än man precis som det ska vara, som i sin passion helt sonika våldtar sin kvinna (på en hästrygg, icke att förglömma) och sedermera gifter sig med henne ty hon faller ju pladask för detta kreativa förförelsegrepp. Överhuvudtaget får man tåla lite smärta som kvinna – de bästa karlarna har demon-sized organ vilket lätt leder till att man svimmar under kärleksakterna och måste bäras runt dagen efter på grund av diverse kroppsskador. Man kan också lätt tro att det faktum att männen som blir drabbade av Isfolkets förbannelse får deformerade kroppar och allmänt demoniska drag gör att de skulle verka frånstötande, men då tror man fel! mmmm, ritualsexDemoner är nämligen de bästa älskarna någonsin. Duh! Faktum är att ju snällare en man ser ut, desto sämre sexliv har han. Och Sandemo lyckas nästan övertyga – hur kär jag än var i genomgode läkaren Mattias tyckte jag att han blev lite oattraktiv när han inte lyckades fullborda sitt äktenskap ens en gång – ty vem vill inte hellre bli söndersliten av en demon? Eller av självaste Lucifer? I jämlikhetens namn tycker man kanske att kvinnor som drabbas av förbannelsen skulle bli lika deformerade och osnygga som männen, men självklart är det inte så. De får istället kattögon, en stark sexdrift och lite praktiska vardagsmagiska kunskaper att applicera på lämpliga objekt. En ful (och halt) kvinna föds faktiskt; hon lider, får TROTS DETTA hemska handikapp känna på kärlek, och botas givetvis från sin fulhet när hon bevisat sin inre godhet. Joråsåatt. Feministiskt initiativ wasn't here.

På den tiden tyckte jag att det var ett uttryck för kulturelitism att biblioteken inte köpte in drottningen av kiosklitteratur. Nu läser jag svaren på denna ganska ironiska artikel och hoppas att åtminstone ett par av de indignerade kvinnorna är arga för att en man återigen nedlåtande har klagat på typisk "tjejlitteratur" (ingen man som läser Guillou, Dan Brown och/eller Dean Kontz får faktiskt yttra sig i frågan, tro inget annat) och inte för att de på allvar tycker att Isfolket är världens bästa böcker.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Åsa!!!

Att du äntligen har tillägnat Isfolket lite utrymme!!! Tyvärr var det ju inte en hyllning, som jag hade förväntat mig... :)
Fast jag fick mig ett gott skratt måste jag nog ändå försvara denna tant-snusk av hög kvalitet! Vad ska man annars ta till i mörka och ensamma tider???

Ppuss på dig! =)

2007-01-21 @ 19:20:24
Postat av: Johan

Lite fascinerande att så väldigt många älskare av Sandemo hade lyckats hitta just den artikeln. Har alla Sandemoläsare kontakt med varandra? Så fort någon skriver något negativt om Sandemo så rycker de ut och försvarar henne!? Du får akta dig så de inte hittar din blogg:)

Nu läste jag inte igenom alla kommentarerna, men var det någon kvinna som höll med artikelförfattaren? Det måste ju finnas. Eller?

2007-01-21 @ 21:32:05
Postat av: Ika

Två saker slår mig när jag läser din bloggtext:

- Även om Sandemos saga är... tja, som den är, så är det ändå rätt fascinerande med kulten kring den, med detta bärande av ICA-kassar och med författandet av egna plagiat (om du ursäktar... :) Även om Sandemo inte har gjort så mycket positivt för synen på könsroller och diverse annat så måste hon ju trots allt ha gjort något för den passion för litteratur som i vissa fall fått sin början i Isfolket-slukande.

- Finns det ett samband mellan Tengel i Sandemos Isfolket-serie och Tengil i Bröderna Lejonhjärta? Har de någon sorts gemensam anfader inom exempelvis mytologin? Var är Bra Böckers Hexikon när man behöver det...

Postat av: Åsa

Johan: Jo, jag tror att de har kontakt, via något forum eller liknande. Och sedan gör de gemensamt utfall mot dylika artiklar. Det är min teori. Och jo, det var många som verkade hålla med artikelförfattaren också för ingen har ju som sagt läst eländet. :)

Ika: Absolut. Jag vill inte förringa betydelsen av hur passionerat hon lyckas få människor att agera/tänka kring sina böcker. På många sätt tror jag hon stimulerat till mer läsande och skrivande än de flesta kioskdeckarförfattare. Är alltid redo att försvara henne i diskussioner kring "tantsnusk" och dyl. Framförallt för att vapensnusk bland komiska figurer som alla är en förhärligad version av författaren själv som tex Jan Guillou ägnar sig åt är lika irriterande dåligt men lyckas ha en lite högre position i hierarkin just för att det är "manligt". Då föredrar jag Lucifers kärlek!

2007-01-21 @ 23:56:19
URL: http://girlafraid.blogg.se
Postat av: Åsa

Ika: Och vad gäller Tengil/Tengel vet jag inte om det finns någon förebild rent etymologiskt. Faktiskt. (Men jag kan tänka mig att det gör det...

2007-01-22 @ 00:03:41
URL: http://girlafraid.blogg.se
Postat av: Pi

Tack för tipset. Kommentarerna till Erikssons Sandemo-krönika var dagens absolut roligaste läsning. Arga fans är festliga!

2007-01-22 @ 14:03:47
URL: http://gemen.blogg.se
Postat av: Eric

Jag kanner en kille som brukade onanera till "Grottbjornens folk" nar han var tolv. Det kanske kan ge lite perspektiv pa saken. Kul inlagg!

2007-01-23 @ 22:09:50
URL: http://blog.myspace.com/ericjohannesson
Postat av: Rebecca

Hi hi. Hittade hit genom knuff.se då jag sökte på isfolket. Läser just nu serien för, tja, femtioelfte gången och är det inte lustigt att trots att det är så urdålig skrift/språk och en del saker är så hutlöst fjantiga att jag ändå läser ut en bok om dagen tills alla 47 böckerna är förbi? *asg* Tror jag har en liten snusk-tant boende inom mig. Har vi inte alla? Tack för trevlig läsning!

2007-01-27 @ 00:15:18
URL: http://beccinam.blogg.se
Postat av: Johan

Åh, jag vet minst en person som gärna offentligt hyllar dem som sina favoritböcker. Brr.

//JJ

2007-02-15 @ 22:05:10
URL: http://mansken.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback