Svinalängorna - Susanna Alakoski

svinalängorna Oj vad bra den var, riktigt värd sin hype och sitt Augustpris. Gillar Alakoski, hon var cool och sympatisk i tevesoffor morgonen efter - och glad åh vad skönt med människor som blir glada för sina utmärkelser och vill prata om sina verk. Som omväxling, liksom. (Kände samma sak med Pamuk – roligt att se honom skratta och prata med barnen i luciatåget, annars kommer stackarna i mellanstadiet att tro att alla bra författare är lika sura som Coetzee/folkskygga som Jelinek vilket knappast är något att eftersträva för någon.) Och hon berättade om titeln – tydligen kallades miljonprojektområdet i Ystad där hon växte upp för just svinalängorna av kommunanställda, på det där härligt människohatande sättet. Jag vet inte, men hela boken gör mig nöjd. För att det är så bra. För att det handlar om en flickas uppväxt utan att för den skull handla om ätstörningar och/eller mobbing – och för att vänskap mellan tre tjejer skildras så bra. När deras föräldrar dricker klättrar de över balkongerna till varandra och håller varandra sällskap, när Leenas egna föräldrar är för fulla för att köpa mat får hon äta hos Åses mamma. Det är såhär barns (flickors!) vänskap borde skildras oftare.

För övrigt: Boktrailers!. Vad underbart.

Nu till stan, gym, affärer, plikter. I morgon nästan fem timmar Norén! Jag blev lite till mig i trasorna efter att ha hört ett kort klipp i P1 - "Jag hatar dig, JAG HATAR DIG!!" (Å tonårsbarn, vad jag aldrig vill uppleva er.) En gång i tiden tänkte jag förresten skriva c-uppsats om de gamla trotjänarna mansrollen och/eller moderskonflikten i Noréns tidiga dramatik så jag känner mig väl förberedd inför detta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback