Girl Afraid

       

Har läst nästan hela Beijing Doll, gillade den okej. Inte för att man inte läst konceptet förvirrad tonåring som hasar omkring i tillvaron och ligger med andra tonåringar och unga vuxna förr, för det har man, inget nytt under solen, men det ger ju pluspoäng att det är en dylik skildring från Kina istället för London eller New York. Dock är huvudpersonen brådmogen på gränsen till avskyvärd ibland: När det började bli kallt var vi färdiga med varandra. Precis som förra gången kände jag mig mycket lättad. Jag var värdelös när det gällde män. Du är 16 år, älskling! Save it for a rainy day i medelåldern när ditt andra äktenskap kraschat. Men boken är ändå värd att läsa, vi får ju inte tonvis med skildringar av livet för tonårstjejer i Kina.
 
Och så har jag läst valda, spridda ganska många delar av Göran Greider också.
 
Om detta ska ingen poesi skrivas:
 
Terrorns ögonblick.
Fanatismen. Och hämnden.
 
Detta är en värld av hämnare.
 
Jakobsbrevet (smart titel, om jag förstått det rätt betonar det bibliskt sett rätt anonyma Jakobsbrevet gärningarnas betydelse framför allt, passar den "radikalt tolkade kristendomen" som bokens baksida utlovar?) blandar Irak med naturen i Greiders hembygd och vardagsbetraktelser med tvivel angående den personliga tron. Greider är realist, politisk givetvis, kastar in lite kortprosa och centrallyrik och drar i två tusen trådar samtidigt. Det är inte bara världens tillstånd och kristendomens kärna som han har ambition att förklara, utan även sig själv, sin natur. Och det fungerar väl lite si och så. Visst förstår jag det stilistiska greppet med att blanda men jag sitter med alla dessa dikter (och de är många!) och trådar och känner lite att cut the crap, Greider, kom till sak nu när du lovat mig att gå till botten bl.a med din socialistiska övertygelse! Stort och smått för all del men vi behöver väl inte överdriva, framförallt inte kokettera med hur oerhört vardagslyriska vi kan vara? Omdöme so far: det är jävligt bra när det är kraftfullt och känslosamt och övertygat och lika bra när dikterna handlar om alla dubbelheter och inkonsekvenser, när han blandar in Jesus och universum. Betydligt mindre intressant med vissa andra partier, verkligen bortstötande ointressant. Naturlyriken etc. (Oj vad natur inte berör mig, utom i rent metafysisk bemärkelse, det är ju rent patetiskt.) Jag är kluven. Favoritdikten hittills är Maria av Magdala (jag älskar iofs det mesta som framställer henne som den sanna uttolkaren som tystades ned av gubbslemmen det är ungefär så långt min övertygelse sträcker sig : hon hade rätt, de hade fel, jävla Petrus): Och du, Maria, du förpassades ur berättelsen. (Men upp med hakan, Maria, Greider gör dig till symbol för den teologi han själv förespråkar, det är inte fy skam.)