Girl Afraid

Jag blev utmanad förut, från två håll. Skriv sex märkliga underligheter om dig själv och utmana sedan andra att göra samma sak. Min policy är att aldrig "tagga" människor så det gör jag inte - känn er precis så utmanade som ni vill - men att prata om oss själva, vill vi människosatar någonsin göra något annat?

1.  Som brådmoget barn hade jag ett mkt finkulturellt drag som min ömma moder alltid försökte utsläcka. Min favoritserie på teve alla kategorier var Raskens och jag älskade, älskade den. Besinningslöst. Mor tyckte dock inte att jag skulle se på dödfödda barn och horerier med Nergårds-Anna som ledde till kallbrandsdöd och brukade ljuga om att den inte alls fanns att hyra när jag var sjuk och ville tillgodogöra mig den store svenske arbetarförfattaren framför alla andra. (Hon lät mig dock läsa en varulvsroman där en man äter upp sitt ofödda barn, tack mor.) Älskade också Den goda viljan och minns att även denna miniserie i juletid försökte modern hindra mig från att se med motiveringen att det var jul och vi skulle äta godis tillsammans med mina kusiner. Kulturskymning! Dessutom tyckte jag bättre om Ingmar Bergman som barn är jag någonsin gjort som vuxen.

2. Rent estetiskt och intellektuellt tycker jag att människor är snyggast efter 40. Jag har rätt svårt att se hur ett begrepp som attraktiv objektivt skulle kunna appliceras på yngre människor. Det finns väldigt få tjugoåringar som jag objektivt (dvs. utan att ha personliga relationer till dem) skulle klassa som sexiga eller snygga. Det handlar nog inte bara om personlig smak - man behöver ju inte ha en fetish för the medelålders för att tycka att IDOL-Måns är jävligt obehaglig - utan väldigt mycket om vad man lägger in i begreppet attraktiv.

3. Jag tror att min hjärna är helt omusikalisk, att jag existerar i ett fullkomligt verbalt och i viss mån visuellt universum. Min värld är ord, jag lägger aldrig märke till filmmusik men alltid till nyckelrepliker och ganska ofta rörelser/scenografi. Följaktligen kan jag inte tycka om musik med dåliga texter och irriterade mig redan som barn kopiöst på att andra ungjävlar med bättre självförtroende/högre röster stod vid mikrofonen och sjöng FEL TEXT så fort det var skolavslutning. 

4. Jag skulle aldrig klara av att köpa/låna en självhjälpsbok. Det är någonting med såna som gör mig alldeles yr och svettig av ångest och jag kan ha mardrömmar om att gå genom stan med en genomskinlig kasse med titlar som Självkänsla NU!, Älska dig själv och vad de nu heter.   

5. Jag ogillar stora överraskningar, spontana besök (varför kan man inte bara ringa och fråga först? Varför? I dessa tider av mobiltelefoner?) och practical jokes. Dessa tre saker går helt emot min personlighet, jag tycker det är jättejobbigt, och jag blir sur på allvar när folk inte respekterar det.

6. Jag är nästan handikappande usel på matematik.

       

Har läst nästan hela Beijing Doll, gillade den okej. Inte för att man inte läst konceptet förvirrad tonåring som hasar omkring i tillvaron och ligger med andra tonåringar och unga vuxna förr, för det har man, inget nytt under solen, men det ger ju pluspoäng att det är en dylik skildring från Kina istället för London eller New York. Dock är huvudpersonen brådmogen på gränsen till avskyvärd ibland: När det började bli kallt var vi färdiga med varandra. Precis som förra gången kände jag mig mycket lättad. Jag var värdelös när det gällde män. Du är 16 år, älskling! Save it for a rainy day i medelåldern när ditt andra äktenskap kraschat. Men boken är ändå värd att läsa, vi får ju inte tonvis med skildringar av livet för tonårstjejer i Kina.
 
Och så har jag läst valda, spridda ganska många delar av Göran Greider också.
 
Om detta ska ingen poesi skrivas:
 
Terrorns ögonblick.
Fanatismen. Och hämnden.
 
Detta är en värld av hämnare.
 
Jakobsbrevet (smart titel, om jag förstått det rätt betonar det bibliskt sett rätt anonyma Jakobsbrevet gärningarnas betydelse framför allt, passar den "radikalt tolkade kristendomen" som bokens baksida utlovar?) blandar Irak med naturen i Greiders hembygd och vardagsbetraktelser med tvivel angående den personliga tron. Greider är realist, politisk givetvis, kastar in lite kortprosa och centrallyrik och drar i två tusen trådar samtidigt. Det är inte bara världens tillstånd och kristendomens kärna som han har ambition att förklara, utan även sig själv, sin natur. Och det fungerar väl lite si och så. Visst förstår jag det stilistiska greppet med att blanda men jag sitter med alla dessa dikter (och de är många!) och trådar och känner lite att cut the crap, Greider, kom till sak nu när du lovat mig att gå till botten bl.a med din socialistiska övertygelse! Stort och smått för all del men vi behöver väl inte överdriva, framförallt inte kokettera med hur oerhört vardagslyriska vi kan vara? Omdöme so far: det är jävligt bra när det är kraftfullt och känslosamt och övertygat och lika bra när dikterna handlar om alla dubbelheter och inkonsekvenser, när han blandar in Jesus och universum. Betydligt mindre intressant med vissa andra partier, verkligen bortstötande ointressant. Naturlyriken etc. (Oj vad natur inte berör mig, utom i rent metafysisk bemärkelse, det är ju rent patetiskt.) Jag är kluven. Favoritdikten hittills är Maria av Magdala (jag älskar iofs det mesta som framställer henne som den sanna uttolkaren som tystades ned av gubbslemmen det är ungefär så långt min övertygelse sträcker sig : hon hade rätt, de hade fel, jävla Petrus): Och du, Maria, du förpassades ur berättelsen. (Men upp med hakan, Maria, Greider gör dig till symbol för den teologi han själv förespråkar, det är inte fy skam.)

Mature. Responsible. Aristocratic. Excuse me. The Priss.


Det är väl lite si och så med det aristokratiska, måste jag säga. I övrigt stämmer nog det här testet aningen mer än jag vill erkänna såhär på offentlig plats. Men förslaget att dejta någon av dejtingtypen MANCHILD låter väl inte sådär överdrivet upphetsande. Ser framför mig ett berg av obetalda räkningar, tevespel och kulinariska måltider bestående av Panpizza och öl. Var är mina välsorterade pappershögar, lagade middagar och teaterbiljetter? Excuse me?

Tycker att de har avrundat det fint också: A supportive relationship is what you're really after. Whether you know it or not, you need something steady & long-term. And soothing.

Jag ska nu citera min vän Sophia: "You seem tough, but deep down you're such a pink, fluffy, cuddly marshmallow!"

(Om ni skvallrar skär jag halsen av er.)

Vad blev ni?

* Idag handlar Vågen i P1 om Lars Norén - och dubbelföreställningen Natten är dagens mor / Kaos är granne med gud på Stadsteatern. (Som jag ska se på lördag!) Klockan 14, tror jag, men herregud det finns ju podarkiv för oss som måste lämna huset under dagarna.

* Rolig vad-ska-jag-läsa-om-jag-gillar...-sajt: Gnooks!. Provade en sökning och fick ett par författare jag aldrig hört om. Lovande, indeed.

* Annars är Little Britain roligast just nu. Youtuba killarna, vettja! De gjorde Rock Profiles innan LB, och deras parodi på ABBA är sjukt rolig, i synnerhet den svenska accenten haha. Älskar också David Walliams som Graham Coxon från Blur. "And then all the instruments started talking about me behind my back..." Jag känner för övrigt att Carol, den karismatiska bankkvinnan/resesäljaren kommer att få influera mitt yrkesliv i framtiden. "Computer says no."

Lyrik som är bra: Rörelser av Camilla Hammarström

Vi ville inget hellre än att stråla samman i dunklet. Såg ingen annan möjlighet att komma undan. Utväxlade blickar som inte kunde tolkas. Stannade förläget i varandras trollkrets.

För övrigt upptäcker jag numer alla mina nya engelskspråkiga poeter via Poetry Daily. Nätet är så underbart för lata människor!

Håller just nu på att läsa ungefär tre romaner, en massa lyrik, en bok om filmen i Sverige PLUS ett par luntor till uppsatsen. Det gör mig missnöjd. Jag borde instifta läslista igen. Det var en bra, stressande och pliktingivande idé som jag länge underkastade mig. Löjligt egentligen eftersom jag på den tiden faktiskt hade tid att plöja ungefär allt jag ville.

Fick Jösses flickor - återkomsten på posten idag. ♥ Det är roligare att diska om man lyssnar på När jag går i graven, jag lovar.

Nu ska jag titta om Supernatural gillas av folk bara för att de tycker pojkarna är söta eller för att serien verkligen är bra. Sedan måste jag försöka minnas var någonstans i Saffranshjärtan Katarina Ewerlöf befann sig igår då jag somnade som ett litet barn.

Eftersom bussen obekymrat körde förbi hållplatsen ikväll (trots att vi var två stycken som stod och väntade i den väl upplysta kuren) fick jag inviga mina nya skor med klack genom att promenera hem. Sådant gör en ju alltid lycklig. Den sista kilometern bar jag skorna i handen och traskade i strumplästen. Oerhört skönt.

Inte mindre än två fascinerande diskussioner om politik med främlingar (och flertalet cigaretter) senare sitter jag nu här och fryser.

Det märks att det är val i helgen.

"Vad röstar du på då?" är liksom ingen fråga som man ofta hör efter att ha känt någon i två minuter. Inte heller brukar folk redogöra för hela sin politiska agenda samt erkänna sina tvivel - "fast jag tror att det är fel, egentligen, jag röstar nog mot mig själv" - inför en person de precis sprungit på. 

Slutsats: På fredagkvällar, efter lättare alkoholförtäring och inför ett riksdagsval, kan svenskar föra obehindrade och ganska charmiga konversationer med dittills okända människor. 

Men jävlar vad kallt det är. Jag borde ha en höstjacka och skippa bohemstilen. Ebba von Sydow skulle i alla fall kalla den "hopplöst ute." Och alla som känner mig vet ju hur högt jag värderar hennes expertis.

---

Dagens länk:  http://www.worldoflongmire.com/features/romance_novels/

Som grinig singelkärring är min favorit "Get A Room. No one is interested in seeing you make out on the pier" men min syster som högaktar lägre former av humor gillar alla fjärtvitsar. Longmire har något för alla smaker.