Girl Afraid

Fem riktigt, riktigt bra böcker jag läste under 2006

1. Never Let Me Go - Kazuo Ishiguro
Jag kommer fortfarande precis ihåg vilken stillsam ångest den här gav mig. Och att jag hetsläste den under två mycket sena nätter. Allt är så otroligt subtilt skildrat och vackert skrivet och när man sakta börjar förstå världsbilden i det här vagt framtida England och göra sina egna tolkningar och paralleller då är det nästan lite briljant! Hela tiden samma känsla av obehag som utmynnar i fullständig panik. Det är så rörande att litteratur kan åstadkomma sådant. Jag blir ju kär.

2. V for Vendetta - Alan Moore/David Lloyd
"Remember, remember, the fifth of November…" Med reservation för det faktum att jag inte kan så mycket om tecknad litteratur så tycker jag att den här serien är mörkare än det mesta jag läst inom genren. Och välgjorda dystopier = mkt nöjd kulturkärring. En moraliskt grå historia om fascism och motstånd och identitet och offer-förövare dynamik som på film blev betydligt mindre grå och mycket mer idealiserande (jag tyckte väldigt bra om filmen, framförallt Hugo Weavings V, men den är olik boken och tolkningen av fascismens uppdaterade inriktning är nog inte ens i närheten av den Moore skulle ha gjort). Älskar de realistiska dragen i bilderna. Älskar V som egentligen inte har några älskvärda drag alls. Älskar förorden, i synnerhet Moores bittra konstaterande att hans hemland under Thatcheråren blev ett riktigt äckligt ställe. Och Lloyds beskrivning av en vanlig brittisk pub där alla teveprogram ska vara fulla av "cheeky, cheery" människor och där tevenyheterna skruvas ned för ingen vill ju se en massa elände. "There aren't many cheeky, cheery characters in V for Vendetta either; and it's for people who don't switch off the News."

3. What a carve up! - Jonathan Coe
Det här var en sådan bok som en vän rekommenderade och jag genast införskaffade eftersom vännen har bra smak och en bok som jag sedan omedelbart älskade och som naturligtvis ledde till en av de där "visst är den braaaa" – "jaaaaaaa" utväxlingarna som är så underbara. Den handlar om England (igen) och om Thatcher och samhället sett genom den dekadenta, korrumperade, talanglösa och totalt genomvidriga upper-crustfamiljen Winshaws. Otroligt rolig och ganska tragisk på sina håll.

4. Signs Taken for Wonders: On the Sociology of Literary Forms - Franco Moretti
Alltså, jag älskar förmodligen litteraturvetenskap mer än vad som kan vara hälsosamt för en människa. Men det är ju så roligt! Moretti skriver om relationer mellan populärkultur och finkultur utifrån strukturalism, sociologi och psykoanalys och sätter litteraturen i samhället, vilket jag alltid är ett fan av.

5. No tears for queers. Ett reportage om män, bögar och hatbrott - Johan Hilton
I Wyoming i mörkaste redneck-USA ansågs inte "gay panic" vara ett speciellt gott skäl till att släpa ut Matthew i obygden, binda fast honom vid ett stängsel och misshandla honom till döds. Bögfobi håller inte i rätten, liksom. I underbara jämställda Sverige blev böghat ett prejudikat i domstolen första gången då man prövade mordet på Johan i Katrineholm som hittades i en brunn med byxorna neddragna och halsen avskuren. Han fick ju stackars mördaren att "känna sig ifrågasatt i sin heterosexualitet." "En förhållandevis allvarlig provokation." Den här boken är så sorglig och jävlig och viktig, och den hegemoniska manligheten så fruktansvärt sunkig. Gud vad vi behöver mer maskulinitetsforskning.

Vad läste ni? Betrakta er själva som utmande?