det kallas ar-ti-ku-la-tion
Gud, jag skulle se på Supernatural igår innan jag somnade. Men givetvis hade jag fått tag på franskdubbade avsnitt.
Det säger en hel del om amerikanska teveskådisars generella värdelöshet att avsnittet klart vann på att ha franska – med stor sannolikhet teatertränade - aktörer som röster. Ni vet, skådespelare som faktiskt använder olika röstlägen och nyanser och försöker följa någon sorts rytm i konversationen. De hade säkert varit roligare att se på också.
Det säger en hel del om amerikanska teveskådisars generella värdelöshet att avsnittet klart vann på att ha franska – med stor sannolikhet teatertränade - aktörer som röster. Ni vet, skådespelare som faktiskt använder olika röstlägen och nyanser och försöker följa någon sorts rytm i konversationen. De hade säkert varit roligare att se på också.
sunday, bloody sunday
I fredags (efter ett träningspass som fortfarande känns i kroppen) blev jag alldeles ovetande och mycket grymt lurad att bevittna ännu ett avsnitt av IDOL. Man borde skaffa bättre vänner. Som inte säger att det ska bli mat och umgänge när de i själva verket menar tvångstittande på post-pubertala ungdomar som falsksjunger coverlåtar och dyrkas av fjortisar. IDOL är något jag inte under några omständigheter förstår mig på. Normalt sett vettiga människor i min närhet blir plötsligt intellektuellt fem år gamla och har favoriter och ringer och röstar och kan berätta om kärlekskriser och sexchocker och favoritens privatliv. Själv tog jag mig igenom eländet genom att äta glass. Och utväxla plågade blickar med Frida som också deltog i galenskapen. Idolkväll med tjejerna, liksom. Några av mina medelålders-kulturkärring-poäng försvann nog där! Tur att jag och systern precis skaffat biljetter till Stockholms poesifestival. :)
För övrigt ringde jag min pappa, dagen till ära. Eller nej, jag skulle ringa min pappa men min ömma moder ringde mig innan jag tog mig för detta projekt. Men hon lät mig prata med far. 'Grattis' sa jag pliktskyldigt. Han skrattade hjärtligt och frågade om mamma tvingat mig. Man skulle kanske kunna säga att min familj (mamma exkluderad) inte är så värst mycket för firande.
För övrigt ringde jag min pappa, dagen till ära. Eller nej, jag skulle ringa min pappa men min ömma moder ringde mig innan jag tog mig för detta projekt. Men hon lät mig prata med far. 'Grattis' sa jag pliktskyldigt. Han skrattade hjärtligt och frågade om mamma tvingat mig. Man skulle kanske kunna säga att min familj (mamma exkluderad) inte är så värst mycket för firande.
poeter och mördare
DN hyllar En uppstoppad hund.
"Efter ett par säsonger av urusla inhemska tv-produktioner slår det mig att svensk television borde leta nytt blod på teatern. Dramatiker må vara egensinniga i jämförelse med såpaförfattare och teaterskådespelare teatrala, men skriva och spela kan de i alla fall. Vi har en teatertradition i det här landet som det är värt att koppla greppet om, och det finns ganska mycket mer än Bergman".
Jag säger ju det. Och slapp vi se dessa teaterskådespelare stappla fram i Europas sämsta polisfilmsmanus där Persbrandt skäller och någon annan suckar tungt vore ingen gladare än jag. Gud, tänk om vi inte behövde fler inrednings/trädgårdsprogram eller fräscha idéer där kändisar sjunger, utan istället lade public service-pengar på att låta "folkliga" men intelligenta och lysande människor som Maria Blom och Staffan Göthe skriva något stort och dyrt och fantastiskt?
Ni inser väl att ni måste titta på En uppstoppad hund ikväll? Det kan vara så att jag annars kommer att citera min c-uppsats i stora stycken och/eller aldrig mer gå på teater med någon utan att först hålla ett femtio minuters föredrag om ljudeffekter i pjäsen som straff.
"Efter ett par säsonger av urusla inhemska tv-produktioner slår det mig att svensk television borde leta nytt blod på teatern. Dramatiker må vara egensinniga i jämförelse med såpaförfattare och teaterskådespelare teatrala, men skriva och spela kan de i alla fall. Vi har en teatertradition i det här landet som det är värt att koppla greppet om, och det finns ganska mycket mer än Bergman".
Jag säger ju det. Och slapp vi se dessa teaterskådespelare stappla fram i Europas sämsta polisfilmsmanus där Persbrandt skäller och någon annan suckar tungt vore ingen gladare än jag. Gud, tänk om vi inte behövde fler inrednings/trädgårdsprogram eller fräscha idéer där kändisar sjunger, utan istället lade public service-pengar på att låta "folkliga" men intelligenta och lysande människor som Maria Blom och Staffan Göthe skriva något stort och dyrt och fantastiskt?
Ni inser väl att ni måste titta på En uppstoppad hund ikväll? Det kan vara så att jag annars kommer att citera min c-uppsats i stora stycken och/eller aldrig mer gå på teater med någon utan att först hålla ett femtio minuters föredrag om ljudeffekter i pjäsen som straff.
Göran Cerviengs hjärta
En uppstoppad hund på SVT i morgon! Staffan Göthes smått klassiska pjäs i regi av Kristina Humle med bland andra Jonas Karlsson och två av mina favoriter - Cecilia Ljung och Lotta Tejle - i rollerna. ♥