Temperance
Åh, Temperance (på Klarascenen i går kväll) var, precis som Kritikerna redan sagt, jättebra!
Skulle introducera syrran till Staffan Göthes dramatik och jag tror den här pjäsen ganska väl visar vad det är jag tycker så mycket om. Det konstruerade semi-realistiska språket med alla sina motsättningar, de dysfunktionella eländes karaktärerna och humor som det enda som liksom fungerar. Det finns ju en alieneringseffekt (förlåt, Brecht - Verfremdungseffekt heter det, men jag måste alltid kolla stavningen och det är lite jobbigt) som är ganska stark; det kan kanske vara avskräckande. Å andra sidan är ju Staffan Göthe inte direkt ospelad, så kanske inte. Lars Lind var i alla fall fantastiskt bra som Björn Cervieng, och jag satt där någonstans i första akten och kom på en annan anledning att tycka om Göthe: just när man tror att någon har en huvudroll kommer en annan karaktär in från periferin och motbevisar detta antagande. (Alla ska med! Nej, förlåt, jag måste sluta skända dramatiker.) Mina favoriter förutom missbrukande föredettingen Björn var nog Christer Fants Fred (tragisk och "fjollig" och alldeles, alldeles underbar) och Deborah, som Lena Nilsson gör henne - norrländsk och larger than life.
För oss som vill se mer Göthedramatik ska SVT visa FANTASTISKA En uppstoppad hund på teve i år. Regisserad av Kristina Humle som bland annat gjort lysande kortfilmer; jag tror att det kan bli hur bra som helst.
Men seriöst, mänskligheten - man håller KÄFTEN på teater. Man håller käften på bio för att publiken inte vill höra dina meningslösa kommentarer av typen "oj, det var väl en fin tröja" eller "nämen, vad elak han är mot henne!" På teater håller man käften av respekt för både publiken (som skiter i om du känner igen Christer Fant från Pelle Svanslös) och skådespelarna (som garanterat redan vet att det är tango de dansar, så du behöver inte påpeka det). Det är inte reaktioner jag bannlyser - jag tror teater skulle må bra av mer reaktioner, i synnerhet på Dramaten där ingen vågar skratta för gubevars det är Allvar Nu - det är babbel. Det ska också tilläggas att de pratsamma individerna igår var medelålders kvinnor i Kulturarbetarpage och Gudrun Sjödén-klädsel; kalla mig fördomsfull, men jag skulle inte klassificera sådana som typiska Babblare.
Å andra sidan fick jag skriva omtenta på klassificeringskursen.
Det är tråkigt väder idag, jag har ont i huvudet och vill inte förflytta mig alls. Fast jag måste. Måste läsa inför seminariet i morgon, måste städa, måste träna, måste tids nog laga mat... Ett plus skulle också vara om jag lyckades lösa mina laptop-problem - "du har ingen ljudenhet installerad" - DET HAR JAG VÄL VISST DET! Det låter hela tiden! Det är bara Windows Media Player som inte vill samarbeta. Helvete.
Jag vill hellre läsa bloggar. Typ denna:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2564&previousRenderType=3
Jonas Thente bloggar från bokmässan.
Men Åsa! Skiiit i windows mediaplayer. Skräp.
För överig är du favorit av bloggare...fram för antiglamouren! Ja, jag vet att jag ahr en glamourbloggslänk på min blogg men hon är jävligt slipad! Intelligent rent av. tar dubbelexamne i Psykologi och juridik......
Jamen jag har ju inget ljud!! Kan inte se mina nedladdade avsnitt av dåliga teveserier. Detta är misär. Har gått igenom alla så kallade "hjälp"-avsnitt och problemet kvarstår. JÄVLA WINDOWS.
:) Det är ju förvånansvärt kul att blogga. Även om ett liv så ointressant som mitt.
Intressant eller inte det är roligt att läsa. jag är helt kär i min blogg...och att blogga...det är så roligt...sedan spelar det inte så stor roll om ngn läser men lite roligt är det ju att få besökare. ;)
Tänkte också avråda från bruk av Windows Mediaplayer, winamp is the shit. Fast ditt datorproblem tycks vara mer invecklat än så.
Och ja, mer reaktioner och mindre babbel på teatern. jag älskar att gå på teater där publiken börjar spontanapplådera mitt i en scen, bara för att nån eller några tycker att det är så BRA och för att de vågar applådera trots att det inte "hör till".
Mitt ljud fungerar nu halvdant - en nedladdad codec och lite vila verkade vara Ipren för en konstig laptop. Den är fortfarande märklig, dock. Tacka vet jag den gamla trogna stationära datorn. Hon kämpar på.
Jag älskar när teaterpubliken reagerar! själv är jag alldeles för väluppfostrad, men om andra för väsen kan jag ju tänka mig att delta.
Men hela det här "ojdå, vad arg han blev, ja det är ju typiskt att han tycker att hon ska lyssna på honom fastän han inte lyssnar på henne, sådär är det hela tiden ojdå, nu ska de visst dansa lite ockå - vem är den där kvinnan igen?" babblet på bio och teater, jag FATTAR inte var det kommer ifrån.