Girl Afraid

(Jomen det här har faktiskt paralleller till min magisteruppsats.)

Länge sedan nu men jag kan ju inte vara on top of everything liksom osv. Marcus Birro skapar kulturmanifest på sin blogg. Och trots att Birro nog skulle klassificera mig som tröttsam skyttegravsfeminist (härligt uttryck, btw) så måste jag ju vara storsint nog att hålla med honom i denna fråga.

Håll era flottiga, marknadsliberala fingrar borta från poesin, litteraturen, barnteatern, biblioteken, rockklubbarna, ungdomarna. Om ni anser att kultur endast är privatteatrar, schlager och deckare är ni välkomna på en rundvandring i ett fantasiskt land som ligger strax intill. Vi sträcker ut en hand. Ni är alla välkomna in.

Det är faktiskt inte okej att ha avgifter på museum. Det är faktiskt väldigt långt ifrån okej. Att ens prata om avgiftsbelagda bibliotek är så äckligt att det borde vara straffbart. Det sorgliga är att många som suckar nu och himlar med ögonen för att gud, jag tillhör en försvinnande liten grupp människor som gillar litteratur som då och då får nobelpriset, tycker om modern dramatik och faktiskt läser lyrik tycker så eftersom de anser att fiiinkulturen är en snobbig tillställning där välutbildade borgarbrackor säger åt dem vad som är bra och vad som är dåligt. Sant i viss mån, naturligtvis. Men fatta ? så fort den traditionellt fria institutionaliserade kulturen blir marknadsliberal och vinstdrivande kommer ni att få se på intellektuellt klassamhälle. DÅ mer än någonsin kommer kulturen att bli en fråga om vem som har högst utbildning och mest pengar och kan betala 700 kronor för att se en pjäs. DÅ mer än någonsin kommer det finnas förakt och fnys och fisförnäma människor som aldrig i livet tänker öppna en deckare eftersom det representerar allt det som är fel i kulturlivet.

Camilla Läckberg kommer aldrig att få Nobelpriset. Så är det bara. Och för varje steg vi tar mot borgarnas jävla kulturskymning så blir det mindre sannolikt att "vanligt folk" har läst de författare som faktiskt får pris eftersom Läckberg och hennes vänner dominerar bokmarknaden tills de kväver alla smala verk av mindre kända ansikten. Tillgång eftersom vi har skapat efterfrågan. Det är redan nu svårt att hitta smal litteratur i en vanlig bokhandel. Det är redan nu så att folkbiblioteken får avstå från att köpa in vissa titlar eftersom de måste tillgodose massans behov av den senaste deckaren. Eftersom folk redan nu tycker att bibliotek är smått onödiga och ganska sällan besöker dem för att låna böcker så KAN ju biblioteken inte göra annat än att försöka anpassa sig till döds efter vad efterfrågan efterlyser. Majoriteten vinner hela tiden på bekostnad av alla andra. Och då kanske man måste strunta i litteratur på minoritetsspråk eftersom Liza Marklunds nya, som visserligen finns precis överallt i alla affärer någonsin men ändå, MÅSTE köpas in.

Förstå följande: du kan inte få ett rikt kulturliv om du alltid måste ta hänsyn till marknadens krafter. Det fungerar inte. Då drunknar vi i Britney Spears och IDOL.

Jag är fruktansvärt trött på att populärkultur alltid av vissa kretsar måste förlöjligas. Men jag är lika trött, om inte mer, på att så kallad "finkultur" av vissa kretsar alltid måste avfärdas som hopplös, tråkig, otillgänglig eller svår. Jag är trött på att man ibland i princip avfärdas som lögnare om man säger att man INTE tycker om Beckfilmerna. För det här med olika smak, det finns tydligen inte bland "vanligt folk" som inte försöker vara "bättre" än de är. (För övrigt: Ingen ifrågsätter rimligheten i att en professor i historia har synpunkter på faktafelen i Snapphanar, men alla börjar sucka om en professor i litteratur tycker att viss litteratur håller högre kvalitet än annan litteratur, I DON'T GET IT, människor!) Jag är trött på att alla måste följa minsta motståndets lag hela tiden. Det är som att vi har bestämt att saker som är jobbiga för hjärnan är skadliga för oss och därför är det ju så mycket skönare att äta chips i soffan framför dokusåpor. Det är ungefär som att på allvar säga att nej, det där med att motionera det är så jävla jobbigt att jag struntar i det för varför ska man försöka må fysiskt bra när man kan äta chips och sitta stilla och dö i förtid? Vi motionerar för att det bra för oss och vi anstränger våra intellekt för att det är utvecklande.

Jag vill inte tillhöra vare sig "elit" eller "vanligt folk". Jag vill inte att kultur ska vara så kategoriserande. Jag vill se på Buffy the Vampire Slayer och läsa Alan Moore och Strindberg och gå på fri teater och konstutställningar och sedan gå hem och se en dålig polisfilm på fyran. Man mår bra av att blanda saker. Man mår bra av att KUNNA blanda saker. Jag tittar också på Beckfilmerna. Men jag behöver inte nödvändigtvis hävda att de är höjden av filmkonst och borde få vara norm för allt filmiskt skapande i Sverige. Jag provoceras inte av att människor som kan mycket om film (dvs inte jag) tycker att någon annan gör bättre, mer konstnärligt kvalificerade filmer. Man måste kunna skilja på underhållning och konst, ta mej fan. Och båda sakerna måste få finnas.

Fatta det!

Å vad skönt att ha sina soap box moments. Nu kan jag sova lugnt i natt.