Brokeback Mountain

Brokeback Mountain skar i hjärtat och ögonen. Svår tystångest på det där äckligt påträngande sättet som gör att jag inte riktigt kan bevara min stoiska läggning. Åh, så hopplöst. Egentligen är det en karaktärsstudie av en enda man och hans krampaktiga försök att vara människa. Det är jättejobbigt att se på. 
 
Det var en riktigt kämpig sista halvtimme. Med tårar långt ned på halsen. "I wish I knew how to quit you." Folk stirrade på mig på bussen hela vägen hem - jag kände mig intressant. Det är ovanligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback