nytt hem
Jag fortsätter vara bitchig (och lite mer personlig) här.
facebook, I has it
"Åsa, in your network you were voted "sexier" than [insert: namnet på en brudjävel som jag alltid ville slå på gymnasiet för att hon var populär och korkad medan jag var sixteen, clumsy and shy]."
Gött.
två saker:
1.
Ibland tror jag att jag ska jobba extra med att översätta dåliga böcker från engelska. Jag har till och med beställt de så kallade översättarproven från förlaget. Så hemskt illa kan det ju inte vara och någonstans ska ju all den kunskap jag förvärvat genom att ha tillbringat mellanstadietiden/de tidiga tonåren i en Danielle Steel-dimma av mörka släntrande män med smala höfter och muskulösa armar och deras slanka svimmande fruntimmer komma till användning. Och så vidare.
Så stöter jag på meningen "Brian made love to her mouth". Made love to her mouth. Min första fråga är va? Min andra fråga är hur?
Min översättning skulle otvivelaktigt bli "Brian knullade hennes mun" och sedan skulle jag inte få fler uppdrag.
2.
Det här skämtet skrattade jag och den blivande sambon åt mycket igår kväll och det här skämtet har jag småfnissat åt halva dagen idag. Också.
CHRISTINE: What, do you think I drink too much?
CHRISTINES EX-MAN: Well. I don't think you drink too little.
Jag fattar faktiskt inte varför jag tycker det är så jävla roligt.
"Why did you leave me? Why?"
Project Zero 2: Crimson Butterfly på Xbox är så sjukt jävla otäckt. Det är värre än alla skräckfilmer jag sett och då ska man ändå minnas att jag älskar att bli rädd och såg fasor som Dark Water ensam en vanlig vardagskväll i ett mögligt gammalt hus där allting gav ifrån sig ljud. Crimson Butterfly är så pass vidrigt att jag är övertygad att jag aldrig skulle kunna spela ensam på kvällstid. Det är mörkt, olycksbådande och SÅ DEN DÄR JÄVLA VIBRERANDE SKITHANDKONTROLLEN som gör mig precis lika rädd varje gång. Spelandet ser mest ut som så att jag googlar flyktvägar, kommer med back seat driver-kommentarer, analyserar plotten - som för övrigt är nästan onödigt vacker i all sin blodiga prakt - och karln står upp för sitt genus och är den som sköter kontrollen. Jag är bra på att skjuta men herregud, mina spelerfarenheter i övrigt består mest i att strategiskt överta herraväldet över universum, bygga upp städer och arméer samt att sköta invånarna i PC-såpan Sims 2. Mina nerver är inte gjorda för vindlande korridorer, väsande spökröster och snabba vändningar.
Antal gånger jag slängt handkontrollen på min pojkvän: åtminstone en.
Antal gånger pojkvännen blivit rädd för min spegelbild i fönstret: åtminstone tre.
Antal gånger vi förbannat grannarna som mycket ljudligt håller på att renovera sin lägenhet: ungefär tio.
Antal ironiska kommentarer - "nej men så fint, ett familjealtare, ja, sådär ska vi inreda vårt gemensamma hem, hö hö hö" - för att dölja den pura skräcken i våra hjärtan då vi tvingas ned i ännu en källare där någon sexig Mourner med igensydda ögon väntar på att få döda oss/ytterligare ett spöke väser ut sin odöda ångest: hundratals.
Antal mardrömmar relaterade till mörka övergivna byar, tvillingar, ritualmord och spöken med "warped faces": oändligt.
bah, humbug
Stadstrafiken har reklam för Svensk Pantbelåning lagom till julskyltningen börjar. Med översättningstext på arabiska under. Det är cyniskt på ett plan som mest gör mig ledsen och väcker mitt julhysterihat och fan ska veta att det är svårt att hata julhysterin i Sverige idag. De flesta som hatar julhysterien är ju trots allt sådana som går med i facebookgruppen "Vi som firar jul till minne av Jesu födelse" och skickar käcka utrop av typen "he's the reason for the season" till varandra. Å andra sidan, hellre frikyrkliga idioter som sitter i grupp och påminner varandra om anledningen till jul (dvs att just de ska få känna sig Utvalda, Frälsta och lite, lite Bättre än alla andra) än galna pöbelsvenssons som i fem veckors tid släpar ut alla sina sockerhöga snorungar till varje galleria, varje restaurang, varje gågata där de sedan bidrar till stämningen genom att idka familjegräl på offentlig plats så ofta som möjligt. Mamma Pöbel - med ensamansvar för julhandeln of course - ska bara in på åtta affärer till och Pappa Pöbel som normalt sett inte ser så mycket av sina tre barn ska försöka blidka deras trötthet och irritation genom att trycka i dem lite godis och alla barnen Pöbel löper amok och ägnar sig åt att gallskrika i kör. Men det är ju värt det ändå för sen kommer den efterlängtade dagen som ska firas med FAMILJEN ety familjen är det FINASTE vi har även om den dagarna kring jul leds av en galen matriark i medelåldern som lider av ett patologiskt behov av att alla ska vara glada och undertrycka det gångna årets samtliga konflikter under en enda evighetslång, krystad helg. Samma matriark kollapsar sedan skrikgråtande på Annandagen av ren utmattning. (Obs: Självbiografiskt inslag!) Att fira jul med vänner/utan julklappar/veganskt/genom att jobba i soppkök anses ytterst suspekt och fult då julen instiftades som en högtid tänkt att helga familjeångesten och skapa Noréndramer. Sedan kan man i mellandagarna gå med i facebookgruppen "Vi som inte orkar leva längre." Happy holidays!
Fast facebook är så ute nu. Alla BILDERNA herregud, de kan ta dem och äga dem och använda dem emot dig när du utpressas i framtiden! "Antingen ger du oss 5 miljoner eller så tar vi bilden på ditt barn som leker med sylt och PUBLICERAR DEN i vårt namn." The horror, the horror. Själv tycker jag bland det bästa med facebook är just bilderna; att man kan söka t.ex. på "föreningen heimdal" och hitta de roligaste mobboffren någonsin. Gör't! I ett hejdlöst underhållande fotoalbum besöker tre unga herrar med fluga och kavaj Sveriges Järnvägsmuseum och poserar bland tågen. Det är humor på hög nivå. I ett annat album står herrarna i damsällskap och man kan riktigt se hur det värker i byxan och ana en hoppfull glimt i herrarnas ögon då de undrar om i kväll är kvällen då de ska mista sin svendom. Man kan också se hur damsällskapet tänker "herregud vad gör jag här om han gör några närmanden spetsar jag hans pung med hans promenadkäpp".
På tal om facebook så är de där funwall-inläggen den kanske största och frodigaste myllan någonsin för att odla sitt människoförakt. "You've been hit by the sexy as fuck truck. Please pass along to 15 friends." Nej, men jag kan ge dig AIDS om du vill. "Kudd krig. Du är träffad." Om det fanns något hopp för världen skulle någon vid det här laget ha SETT SÄRSKRIVNINGEN OCH BARA VÄGRAT. Men nej. O nej. Och katten i mössan. Jag orkar inte mer. Jag vill dö. "Så glöm för helvete inte mössan." Alltså vad är det för fel på er? Fick ni inte tillräckligt med syre när ni föddes?
Annars då? Family.se är en ny favoritsajt i fråga om ofrivillig komik. Sök på förlovningar, det är där skiten är liksom. Det är ju som bekant småborgerligt att gifta sig men förlovning, det är grejer det! Här finns en mycket rolig topplista på de mest fantastiska förlovningsbilderna på sajten; själv gillar jag såna här bilder bäst tror jag. "Vi förlovade oss på en strand i Turkiet." Och så en skönt avslappnad bild där de posar vid vattnet sådär som man gör när man är på semester. Under bilden finns en förklaring för oss som undrat: "vi har varit tillsammans sedan vi träffades", "ingen är lyckligare än jag". För det finns ju ett sånt BEHOV av såna här sajter. Det fyller liksom en gapande avgrund av begär efter att visa upp sin HELT UNIKA lycka.
(Ja, det var ett tag sedan jag uppdaterade. Jag ska snart blogga en alternativ bokfemma om vilka fiktiva karaktärer jag vill ligga med - STAY TUNED OMG!!!11)
...
Ååh, jag har fått läsare som är funktionella analfabeter.
Men allvarligt hörrni. Om sarkasmen och ironin i det där inlägget är svårt att tyda (ingen kan väl anklaga mig för att vara särskilt subtil), då blir jag orolig för mänsklighetens förmåga att redigera sin egen verklighet i vårt samhälle... Eller vänta, det är jag ju redan.
Sanningsministeriets Two Minute Hate: Överliggare, av typen Monokelbärande Mösspartist
Kännetecken: kåraktiva och medlemmar av något obskyrt parti, typ Mösspartiet som vill stå i klunga och sjunga Kungssången på årsdagen för varje slag någon svensk någonsin vunnit sedan Ansgars tid; blir mycket upprörda av skämt om sin egen person - saknar helt självdistans och självkritik; saknar även kritiskt tänkande - kritiken sträcker sig ungefär till att håna meningsmotståndare; oattraktiva - inte sällan så pass frånstötande att man misstänker att de aldrig fått ligga, ofta och gärna iförd klädsel som förvärrar eländent, såsom kravatt och illasittande kostymer samt ett litet hånleende på läpparna för själva grunden i överliggarens livsåskådning är att han är jävligt bra, trots överväldigande motbevis; anhängare av konservativa (monarki!!! det finaste vi har!!!!) eller möjligen nyliberala politiska åskådningar - sossesverige förstår inte de här männens begåvning helt enkelt; dumma i huvudet - kan ofta något om ett mycket litet område, ex. militärhistoria eller maltwhiskey och förstår inte på några villkor hur man kan sätta in något i ett perspektiv, sådana saker som processer och strukturer ägnar sig enbart naiva kommunister åt! De skriver b-uppsats om Heidenstams tidiga författarskap och Rolandssången och någon specifik militär under ett specifikt krig eller varför inte om Karl XII, denna vår NATIONALHJÄLTE?
Kort sagt: hela deras väsen utgörs av idioti, oförmåga och brist på sex. Kanske framförallt av bristen på sex, denna ekande tomhet, deras strupars sår, deras hjärtans skrin i världen. Om de här killarna någonsin fått knulla så är det oerhört sporadiskt och för många år sedan, efter en Gasque med en halvt medvetslös brud som inte kom undan. Numer går killarna mest på Ordensfester där inga kvinnor är välkomna annat än som objekt i de skojfriska dryckesvisorna. (Dessutom är garanterat en rätt stor procent av de här asen latent homosexuella eftersom de speglar sig i varandra och liksom Narcissus faller de för det fantastiska de ser i sin bordsgranne med den vackra röda flugan och vurmen för svensk nationalromantisk diktning men GUD NÅDE den som föreslår att de skulle göra slag i saken och idka lite mysig samkväm för vuxna män kan göra saker - samtala, dyrka Konungen, putsa manschettknapparna, runka - tillsammans utan att de nödvändigtvis behöver vilja ligga sked och smekas ömt. SÅ DET SÅ!)
Och de föds och återuppstår i Carolinabiblioteket, på nationerna och kåren och förökar sig genom någon märklig form av kloning (jag vägrar tro att det sker på naturlig väg, jag ORKAR INTE FÖRESTÄLLA MIG) och sitter på varje A och B-kurs och hävdar saker med en tvärsäkerhet som är reserverad för barn, idioter och riktigt gamla människor. Och män som inte fått höra frasen "men nu får du väl för fan ta och hålla käften, ditt ointelligenta jävla mähä" tillräckligt ofta i sina liv. Som tror att det är allmän sed att försöka mästra sina lärare (särskilt kvinnliga, de där kvinnfolket är ju bara intresserade av kvinnliga problem, inte sådana allmänmänskliga dilemman som huruvida Atterbom eller Geijer var det största poetiska geniet) och vägra förstå en enda struktur någonsin i något sammanhang (det handlar om INDIVIIIIIIIIDEN) samt gå klädd som något jävla missfoster från 1870-talet. Det finns så många människor som hatar sig själva och så kommer de här snubbarna - SOM HAR ALL ANLEDNING TILL SJÄLVFÖRAKT I MÄNGD - och strör sin överdimensionerade självbild omkring sig som vore den mjäll. De här männen tillför inte samhället någonting överhuvudtaget, de är de ultimata parasiterna. De kan ingenting, de gör ingenting, de inspirerar inte någon till någonting. De är inte ens snälla. Bananflugor är till större nytta än monokelbärande mösspartister. Till och med teknologer med ölmössa och overall som ordnar luciatåg och spexar till det är charmiga i jämförelse.
Min tröst i det här mörkret är att de är för korkade för att ta sig speciellt högt i sin akademiska karriär, såvida inte Pappa (vi kan väl utan att känna oss alltför fördomsfulla tänka oss att de här snubbarna knappast uppfostrats av några Grupp 8-feminister) befinner sig inom den akademiska världen vilket han såklart gör och JORDEN BLIR ALDRIG AV MED DEM, ALDRIG NÅGONSIN, ALLTID SKA DE SITTA DÄR MED SINA SJÄLVGODA LEENDEN OCH FÖRNUMSTIGA INLÄGG OCH INTERNA NÄTVERK OCH ORDNAR SOM HAR PENISFORMADE JÄVLA SYMBOLER OCH GUUUUUUD, JAG VILL SLÅ DEM HÅRT I HUVUDET FÅR JAG DET, SNÄLLA?
Det är antingen det eller så får någon av er ligga med dem.
nej jag är inte bitter ingen är väl gladare än jag
Joråsåatt en annan ska ju jobba nattskift hela midsommarhelgen.
Vad gör man då för att roa sig undrar ni kanske? Tja, man laddar upp med böcker man eventuellt hinner läsa under lugnare perioder (We Need to Talk About Kevin samt Albert Camus Myten om Sisyfos den sistnämnda iofs aningens tung klockan fyra på morgonen och lär bytas ut mot något fräscht nummer av Hemmets Journal eller Hänt Extra o tempora o mores eller något), blir lättirriterad, gnäller, varnar söta popgossar som är lediga hela jävla helgen för de lösaktiga Järvsökvinnorna (äsch, det är bara en popgosse jag varnar, de andra får väl göra vad de vill), gnäller lite mer, planerar hetsätning av sill under dagtid innan skiftet och överväger att utforska ICAs utbud av litteratur/musikmagasin innan jag går på. (Haha, jag vet, de har bara elva Du Brud och fyrtio Ungar, Ungar, Ungar men en flicka måste väl få ha sina drömmar?)
Nu ska jag läsa lite mer om Kevin i hopp om att det ger ett snabbt avslut på de senaste dagarnas PMS. Vem vill vara ens det minsta skendräktig efter en sån bok, liksom?
(Hej fulblogg vad jag saknat dig.)
Och ni får väl ha det så jävla trevligt med era tillkämpade små Pripps Blå-stunder i helgen då. Hoppas det regnar och att värdparet börjar gräla om sitt samliv. Det kan ni ha.
Dagens läsning:
i.
EU Terrorism Situation and Trend Report 2007
Alltid lika spännande att media liksom sådär glömmer bort att rapportera om att ca ETT "islamistiskt" terrordåd utfördes 2006 (att jämföra med hundratals utförda av separatistiska rörelser och vänsterrörelser) medan man grep en sisådär 500 för misstanke om/inblanding i/medlemskap i rörelser som kanske, eventuellt skulle kunna utföra islamistiska terrordåd. Det är väl det som är USA-modellen...
ii.
Esther Addley on the rise of 'misery lit'
Sant om Oliver Twist et al. men på den tiden kunde man i alla fall använda språket innan man glatt titulerade sig "författare." Fnys, sa litteratursnobben och grät när hon såg bestsellerlistan.
iii.
Television Without Pitys rätt underbara sågningar av Grey's Anatomy tredje, ofantligt kassa säsong.
Alltså sluta hylla den här och kalla den 'fantastisk'! Det är en rätt habil såpa i sjukhusmiljö, men fan inget mästerverk. Och Dr McDreamy? Really? Vad är det för FEL på er? Nånstans där i avsnittet när han, snubben som är gift men glömt att nämna det, kallar Meredith, kvinnan som ska föreställa the love of his life, för HORA borde väl även den mest förälskade tittare börja kasta saker på teven då han dyker upp? Förklara hans status som McDREAMY för mig?
...
Idag när jag lekte Riktig Tjej i flera timmar (först shopping, sedan en fräsch brunch bestående av färska grönsaker osv. ja, jag är fortfarande förfärad och ville liksom fula till mig efteråt, säga könsord och dricka öl och klia mig i skrevet och så) satt jag en stund på mitt tak och läste cirka 100 sidor till i Smärtans ministerium av Dubravka Ugresic (som för övrigt är så jävla bra att jag blir helt lycklig) och lyssnade på en granne som verkade ringa hela sin bekantskapskrets under sina soltimmar.
En av konversationerna som sipprade igenom min läskoma handlade om en tjej som inte lyckats få sin tilltänkte kille att flytta från Spanien till Sverige för hennes skull. Eller något ditåt. Något fel på killens ambitionsnivå i förhållandet var det tydligen.
Grannen: "Asså, mmm, jag menar... nej precis... ja, eller hur! Hon är ju skitfin, jag förstår inte varför han inte tycker om henne liksom! Okej om hon var typ ful!"
Kom nu ihåg: det bor typ bara högskolestudenter i mitt hus, asså.
Om arbetarklassen hemma i obygden förstod den låga genomsnittsintelligensen hos de som läser på universitetet skulle de bli av med minst 70% av sina mindervärdeskomplex. Skulle de lyssna på ett samtal mellan, säg, skattejurister som diskuterar samhällsstrukter skulle de förmodligen gå därifrån med stärkta sinnen och nyväckt självförtroende.
girlafraid goes tråkblogg
Nähä, den här förkylningen tar ju inte slut. Trodde den peakade där i helgen när jag fick eminent uppassning och hade allmänt roligt trots feber och halsont och begränsade röstresurser. Men nähä. Idag har det varit jag, radion och datorn hela tiden. Nu är jag fantastiskt uttråkad.
När man är sjuk får man tråkblogga. Detta enligt mina principer.
Och min mobil har blivit konstig. Eller snarare: min mobiloperatör Telia kan ta sig i röven. Jag vill ha mina sms. Gärna samma dag som de skrivs. Nu vågar jag inte lita på att de mödosamt nedplitade meddelandena jag skickar ut faktiskt kommer fram heller. Om vi levt i en amerikansk advokatserie hade jag kunnat stämma Telia för ett uppfuckat socialt liv, jag lovar.
Eftersom mina fina grannar har sett till så att jag fått läsa DN i tre månader nu ringer de från DN lite titt som tätt och vill erbjuda mig förmånliga saker i ytterligare tre till sex månader. Ikväll samtalade jag med en barsk kvinna vid namn Hillevi som ämnade sälja en 900-kronorsprenumeration. Jag avböjde med ekonomiska motiv.
"Jaha, men är du student då?" frågade hon. "Då har du ju ännu mer rabatt. 125 i månaden."
Jag sa att jag ändå inte hade råd.
"Nähä, men du jag förstår det. Hej då."
Jag gillade Hillevi. Hon var rak och ärlig. Det var en fin relation.
Annars: schema för sommarens första nattperiod har (typ) anlänt. Jag ska jobba hela midsommarhelgen, bland annat. Hej, storhelgs-OB, hejdå mytiskt ljusa sommarnätter med sprit och fågelsång och blomsterklädda fallosar, I'll miss you.
Nej, fy fan vad tråkigt det här var. Jag lovar att aldrig mer dagboksblogga på det här debila viset igen.
why won't someone think of the children!
Per "jag tycker om dina bröst i morgonljuset" Gessle har skrivit en ny fin sång om att han är en händig man. Hö hö, händig liksom, gud så subtilt. Händig = alltid sexuellt. Alltså snälla Per Gessle, du måste sluta med det här. Du måste, måste, måste lägga ned de sexuella anspelningarna i dina texter. Tänk på barnen! Tänk på kvinnorna! Kanske kan du och Tomas Ledin starta en sorts gruppterapiklubb för medelålders män som varken spelar rockmusik, är Magnus Uggla (vars mest försonande drag är att han faktiskt aldrig försökt vara förförisk utan skriver dagispop om för tidig utlösning, vilket är rätt... charmigt egentligen i jämförelse och det säger mycket om Gessle & Ledin!) eller behärskar konsten att skriva ens marginellt erotiska textrader om sex och följaktligen borde sluta med de här fruktansvärda sångerna. Vi vet ju både du och jag att du gör dig bäst som trallande dagispopmakare, Per, och dagispop ska inte handla om att du kan bemästra petting.
Detta väcker naturligtvis frågan vilket som är det osexigaste musikaliska alstret. Många kandidater finns det ju onekligen, inte minst i vårt land.
Tomas Ledins "Sensuella Isabella" kan ju vara mästerverket inom genren. Inte nog med att verserna innehåller "roliga" hemskheter som "det är försent att avbeställa min erotiska supé" och "när kärlekstelefonen ringer", refrängen är det som gör att man vill hålla händerna för öron och ögon och bara gråta okontrollerat: släck alla ljus / tänd på min kropp / gör vad du vill här på vågornas topp / dansa på min mage / ryck mig i min svans
Svans. SVANS. Karln borde aldrig mer få ligga med en kvinna i hela sitt liv. Dessutom har mannen ifråga för alltid förstört verbet "älska" genom att missbruka det i ungefär 90% av sina låtar där han även erbjuder sin kropp till alla möjliga sexuella ändamål - serverad på silverfat vill jag minnas att den anländer i någon annan fin visa och jag vet inte hur ni känner men jag känner personligen att jag gärna slipper se en uppfläkt Tompa Ledin med tillhörande svans på duken i min inre biograf så snälla Tomas, om du också kunde lägga ned ditt erotiska projekt vore det skitbra. Alla dina fans är gifta trebarnsmammor från Alingsås + min ömma moder i alla fall, du får inte något groupiesex.
Sedan finns ju Tommy Nilssons "Jag vill ha sex med dig" (ooo min skapare vilken tafflig titel jag orkar inte ens) där jag fnissar okontrollerat åt raden "kom och lägg dig här som den första gång vi låg" för det låter lite... pubbeslang att använda verbet "ligga". Öy, minns du första gången vi låg, bruden? Fan vad fint det var, typ. Sedan säger jag som Daniel Sjölin från Babel när han analyserade denna: "att rimma erotisk dos med öppna dig som en vildros det är ju... alltså... jag blir nästan ledsen."
Utrikiska bidrag måste ju bara innefatta mitt hatobjekt Boyz II Men, ett av få smöriga band jag aldrig någonsin tyckte om som elvaåring. Här gick gränsen. "I'll make love to you" tyckte jag redan då var rent outhärdlig och textraden "girl, it's gonna be a long night" har alltid känts mer som ett framviskat hot än ett löfte. En gång gjorde jag och min vän Sophia en lång analys av varför den här låten är så vidrig. Det tog en hel kväll.
Era förslag?
we don't doubt, we don't take direction, Lucretia my reflection
Min lilla bäbis Frk Magisteruppsats à 20 p, ska lämna hemmet nu och exponeras för omvärldens kritiska ögon. Kopiösa mängder kaffe, alkohol, akutnikotin, musik, avstressande teveserier, msn-konversationer, mer musik, intellektuella online-tester (jag är celebrity boob-twin med Pamela Anderson - haha, eller HUR - bara en sån sak. Och jag skrämmer bort män till 23%, är 48% slampa och om jag vore ett djur vore jag en häst.), teorineuroser, tabeller, förnekelsefaser och långa dagar på biblioteket har avverkats.
Soundtracket till denna skapelse (såklart den har ett!):
- Lucretia (my reflection) - Sisters of Mercy
- Hang me up to dry - Cold War Kids
- My body is a cage - Arcade Fire
- No children - The Mountain Goats
- When doves cry - Patti Smith
- Perfect Lovesong - Divine Comedy
- I love you, you imbecile - Pelle Carlberg
- The Mariner's Revenge Song - The Decemberists
- L'hotel Particulier - Serge Gainsbourg
samt, förstås, ett hälsosamt intag av Magnetic Fields.
miserere, miserere
Jag stod och tjuvlyssnade på två pubbepojkar i kön inne på ICA idag efter att ha hasat runt planlöst i jakt på bakfyllemat. De diskuterade sin konfirmation på bedårande pubbepojkevis.
Kille 1: Asså, jag vet inte om jag ska göra den här nattvarden, den är fett läskig.
Kille 2: Men de kan ju inte tvinga oss! Liksom "du måste göra det här annars dör du".
Kille 1: Jo, jag har hört att de gör det. Typ att prästen gör det om man inte går dit självmant.
Kille 2: Fan.
Kille 1: Men asså vad är det man ska göra då? Liksom gå runt där och stå och dricka nåt vin? Varför då?
Kille 2: Min syrra säger att man gör det på konfirmationen, att det inte är typ frivilligt.
Kille 1: Men jag menar, varför gör man så? Vad är nattvarden egentligen?
Kille 2: Inte fan vet väl jag!
Åh så söta de är ibland i sin avslappnade dumhet. Jag tror jag dör en smula. Och nu har jag helt fantastiska inre bilder av hur en kaftanklädd Hämnare med ett brinnande svärd i ena handen och nattvardsvinet i den andra jagar efter finniga tonåringar mellan kyrkbänkarna, väsande "Kristi blod, för dig utgjutet! För i helvete ungjävel, KRISTI BLOD!"
nej jag vill inte gå på återträff och återträffa dig!
Bland posten den senaste tiden hittade jag en klasslista från 9:an. Med mitt telefonnummer fullt synligt. Jag tror jag skjuter de härliga arrangörerna klassfest.com i huvudet om någon ringer. Med andra ord ? jag ska inte gå på någon återträff med högstadiemänniskor jag aldrig tyckt om. Chockerande, jag vet. Det här krystade, tillkämpat glada umgänget med människor som man en gång i tiden gick i samma klass som, jag förstår det inte. Det ska ätas buffé och drickas sprit och pratas om gamla minnen och man ska inte tänka för mycket på att en av tjejerna som var mest utfryst under hela skoltiden plötsligt är kontaktperson för hela tillställningen för allt gammalt groll är glömt när man dansar till de glada tonerna på stadshotellet. 18 av typ 26 bor självklart kvar på orten. För ett par år sedan under ett jullov tog jag en fika med min första riktiga bästis hemifrån, och vi hade absolut ingenting att prata om. Eftersom vi ändå delade fritid och liv i många år känner jag instinktivt att jag kommer ha ungefär tio gånger så lite att prata med alla andra klasskompisar om.
Nedan följer ett exempel på hur precis alla konversationer kommer att börja. Dialektala missförstånd kan förekomma:
Klasskompis: Jaha, såru flytta ru?
Jag: Ja.
Klasskompis: Vad gö ru nurå? Jobber ru eller?
Jag: Pluggar?
Klasskompis: ÄN? Härregu, va ska du bli da? (Ett bra svar här är sjuksköterska, lärare eller civilingenjör för det vet inte arbetarklassen riktigt vad det är och tror därför det är skitflott. Humaniora är inte på riktigt. Historia, filosofi, litteratur, konst och teologi har aldrig haft något inflytande på världen.)
Jag: (här skulle man kunna säga precis vad som helst och ändå få samma svar)
Klasskompis: Men guuu va tråkit dä låter dä dära, jag vet int ens va dä ä ja, jag skulle aldri plugga vidarare ja ä! Ja ä gla om ja slipper läsa nå alls nu ja! Haru tage massa lån å nura? Dä ä ju dä å, jag skulle inte vilja ta lån ja ä om jag ska läsa nå. (Själva har de tagit lån för att införskaffa hus, två bilar, en skoter/någon annan typ av manlig teknisk utrustning och har tusen saker på avbetalning. Men det är ju inte samma sak.)
Jag: Nähä. (Vad säger man?)
Det går nog inte att förstå den kvävda panikkänslan jag får varje gång jag tänker på min hemkommun om man inte är utflyttad från liknande själsdödande småorter själv och gör varje hemvändning med skräckblandad förtjusning.
Well, I say... shit floats
Eftersom Anna kastade en utmaning my way så kommer den nu här. Själv är jag för lat för att kasta vidare, men sno efter behag.
DAGENS VILL HA: Ledigt! Jag vill ligga i en solstol med en drink i ena handen och en roman i den andra.
DAGENS KLÄDSEL: Kjol och tröja.
DAGENS SMINK: Nej...
DAGENS FRISYR: Hästsvans... (Alltså vad är det här?)
DAGENS HÄNDELSE: Jag fick tag på min sommarjobbschef, något jag har försökt med i cirka fem veckor nu utan resultat.
DAGENS LÅT: Cunts are still running the world, Jarvis Cocker.
DAGENS PLANER: Hmm, skriva analysdel (i solen) och träna skivstång på Friskis.
DAGENS SAKNAD: Pengar. Jag tror jag ska göra min egen dokusåpa i öppna kanalen. Den ska heta "Hur man överlever på 300 kronor i två veckor".
DAGENS DUMMASTE: Att det fortfarande behöver skrivas såna här artiklar. Det verkar ju onekligen som att en stor del av befolkningen ännu tror att om Lisa gråter lättare än jag och vill prata om mjuka bebisar och pelargoner medan jag har svårt att berätta för hela världen vad jag känner samma minut som jag känner det så har Lisa en Typisk Kvinnlig hormonbalans/hjärna/DNA-uppsättning medan jag har överskott på typ testosteron. Inte för att vi är olika personlighetstyper ety personlighet betyder ingenting i jämförelse med kön. Det är ju för fan samma människor som tror att ingen någonsin kommer ha sex mer om vi utplånar de sexiga skillnaderna mellan könen. Gatlopp borde återinföras.
DAGENS SJUKA: Kontaktannonserna i DN, alltid. De är omväxlande underbara, omväxlande skräckinjagande. Det är något med formatet som gör mig så fascinerad, vad folk väljer att fokusera på när de tilldelas sina begränsade tecken. Och det är alltid lika roligt att döma de som av allt de kan berätta om sig själva skakar fram typ "jag är vältränad och ser enligt andra bra ut". Mmm, score! Mina favoriter är annars de sjukligt specifika, de där (90% män) som anger längd, vikt, nationalitet och ögonfärg - de söker nästan alltid "slanka" (eller för all del "mulliga/kurviga"), korta, yngre kvinnor av "utländsk härkomst" jag menar, kan de inte bara skriva "Asiatisk fru med husliga intressen sökes av fördomsfull, otrevlig, småkorkad och mycket ful svensk man som inte får ligga på konventionellt sätt. Svar till De Hånar Mig På Krogen, 46 år"? En annan favorit är "Man 45, beter mig som 25" - för det är ju som bekant obeskrivligt attraktivt att vara tjugo år efter i sin mentala utveckling. Åååh, jag ser den här mannen framför mig. Han heter typ Fredrik, jobbar med något oupphetsande, har solariebränna, ett favoritfotbollslag, en premuneration på Café, svanktatuering och lyssnar på Nickelback och skulle kunna använda raggningsrepliken "och här står du och ser sur ut" på krogen eftersom han tycker den är lite charmig och anser sig vara just vad en uttråkad kvinna behöver. Fördomar, jag? Bah, humbug.
DAGENS DROG: Kestine 10 mg och koffein.
DAGENS ROLIGASTE: Söta giraffens Five Stages of Grief. Knappast ny för dagen men väldigt charmig.
DAGENS FAVORIT: Genushistorikern David Tjeder som bloggar igen.
DAGENS KÖP: I ett desperat försök att veckohandla för en hundralapp köpte jag ett kilo tortellini, fyra förpackningar tomatsås, ett halvt kilo linser och ett kilo lök. Och havregryn, givetvis. Mmmm, ljuva studentliv.
DAGENS GODIS: Jag vill ha glass. Det är mitt favoritgodis alla kategorier.
DAGENS HUMÖR: Helt okej.
DAGENS ORD: Uppsatsångest.
dagens kärleksbrev <3!
Alltså det här med I mördarens spår och Jane Tennisons Sista Fall och den här bottenlösa tragiken som är hennes privatliv, det är liksom the shit idag. Igår också. Förmodligen för en lång tid framöver. Första delen krossade mitt hjärta en smula för jag STÅR INTE UT med att hon är i underläge någonsin (åååh, aborten i säsong 4, någon?!) mot någon jävel och det är hennes SISTA FALL hon ska snart tvingas lämna det enda hon har och jag skulle antagligen kunna använda det här som katharsis om jag behöver gråta en flod inom en snar framtid.
Hur kan någon vara ensammare än Jane ÅH GUD SÅ JOBBIGT DET ÄR. De flesta krassliga, äckliga, sönderstressade manliga kollegor runt om i fiktionen har åtminstone något försummat barn waiting in the wings och får kopulera med snygga vårdande damer (till och med Beck version 2.0, den osexigaste polis världen har skådat, får ju ligga) Jane är alkoholiserad och ensam och hård på det där sättet kvinnor inte får vara, det där oromantiska osexiga sättet man brukar välja bort när det gäller manliga karaktärer, när hon full och ledsen får sympati av män är det inte tröttsamt självömksex utan "take your fucking hand off me, prick", hon är en som om man skulle möta henne på riktigt på bussen eller i mataffären skulle stinka av sin ensamhet och kärlekslöshet. Det är så jävla välgjort allting, jag blir helt matt.
Jag funderar som bäst på att erbjuda mina tjänster som hustru/slav åt den som köper alla Prime Suspectsboxar till mig.
Ceci n'est pas un musikblogg heller
Men Clever Girls Like Clever Boys Much More Than Clever Boys Like Clever Girls är dagens ljuvligaste titel och jo, klurig pop (gärna med handklapp) går nästan alltid hem hos mig. Med textrader som "See, the clever girls look for the clever boys but the clever boys seem to have a different choice" är jag nog lite såld.
Pelle Carlbergs hemsida.
För övrigt är martini såhär på torsdagskvällskvisten helt underskattat. Uppsats, vilken uppsats? BAH, HUMBUG!
Ceci n'est pas un blog de tråkiga dagboksanteckningar
Kära dagbok,
I morse cyklade jag fel och hamnade ännu en gång nästan i Eriksberg istället för i Engelska parken. Detta trots att jag försökte följa horden av studenter på väg till förmiddagsföreläsning. Om riktningsdyslexi finns som diagnos vill jag ha den. Tack på förhand.
p.s Jag vet att man kan navigera efter domkyrkan. d.s
p.p.s Domkyrkan syns inte alltid. d.d.s
p.p.p.s Jag vet också vad lexi betyder. d.d.d.s
/Å
Läser Foucault just nu. Första delen om sexualitetens historia och det är synd att jag inte tar mig tid att läsa i medvetet o vaket tillstånd utan sparar sånt till sänggåendet (gärna klockan 2 på natten, det blir bara så mycket bättre då) när min hjärna famlar efter enkla koncept som "släck lampa" och "ställ klocka" och kanske inte riktigt uppskattar alla lager. Jag har ju inte fått tillfälle att plugga in mig på Foucault som student - det senaste tillfället förstördes tämligen effektivt av Sveriges kanske mest inkompetente universitetslärare - så vad gör man?
Trots inköp av den något tantiga samt kopiöst ohäftiga drycken Martini Bianco fick jag idag uppvisa legitimation på Systembolaget. Ha! Ännu ett skäl till att jag hyllar denna institution i det svenska samhället. När allt annat sviker mig finns den där, med en ständig påminnelse om hur förbannat ung och fräsch jag ändå ser ut. Kändes som en rätt bra balans efter att min ömma moder häromsistens berättat om en artikel hon läst om riskerna med att skaffa barn efter fyrtio.
I övrigt är jag enormt trött och saknar idéer såhär på vårkanten ety pollen är inte en kulturkärrings bästa vän, hur ung och fräsch hon än må vara. Om Apotekets skrala utbud av droger för detta syfte säger vi ett ljudligt BAH HUMBUG och drömmer oss tillbaka till månaderna i korridor bland galna amerikaner i Paris, där ett piller inte förtjänade att kallas piller om det inte gjorde dig åtminstone lite hög och/eller verkade i 24 timmar.
Suck. Att leva är att lida. Och bara för att jag köpte tantsprit så är jag nu givetvis sugen på cigarr och något mörkt och rökigt att dricka. Möjligen till tonerna av något mörkt och rökigt på stereon och med doften av dammiga böcker i näsan. Eventuellt sitter jag i denna min vision i en sliten fåtölj och orerar om det moderna samhällets förfall efter ett par glas av det mörka, rökiga. Vårkänslor? Min inre medelålders tweedman som vill komma ut? Fan vet.
apriori, aposteriori... hej, Kant!
Roligt moraltest här.
Mina svar gav mig följande topp-5:
1. Kant (100%)
2. Jean-Paul Sartre (90%)
3. John Stuart Mill (80%)
4. Jeremy Bentham (69%)
5. Aquinas (59%)
Mitt hatobjekt (och Timbros älskling) Ayn Rand blev för övrigt sexa med 57%. Lite otäckt, men denna tråkiga extremliberalistkärring måste väl ha någon gemensam hyllning till rationalitet gemensam med mig, antar jag. Längst ned på listan kom cyniker - haha, jag vet men jag är ju egentligen bara en sorgsen idealist i en mörk värld - och gubbarna Hobbes och Humes.
Hmm, Kant och Sartre alltså? Det är viktigare att göra medvetna moraliska ställningstaganden än att alltid slaviskt följa moraliska riktlinjer. Men samtidigt: Gud är inte nödvändig för moral, moralen är riktad mot andra människor - vi ska alltid agera så att vårt handlande skulle kunna vara allmän lag. Vi är fria och måste ta ansvar för oss själva och andra. Jodå, jag kan nog hålla med om det. Men 100% Kant? Really? Pliktetik skriver jag gärna under på (dock inte att det är inför högre makter jag ska redovisa mina goda gärningar), men inte hans verklighetsuppfattning. Eller kunskapssyn. Tror jag. Filosofi är inte min starkaste gren.
Vad har ni för moralfilosofi?
Nej, i samma högintellektuella anda ska jag nu stänga uppsatsdokumentet, koka massor av te och titta på America's Next Top Model K-special.