Dålig litteratur vi minns: Virginia Andrews
Jag när en rätt stor fascination för Virginia Andrews. Hon är en sådan författarstereotyp: en kvinna som tidigt i livet blev rullstolsbunden och överbeskyddades av sin dominanta mamma, förblev ogift och som inte debuterade som författare förrän i medelåldern då hon gjorde succé med sina fabulöst trashiga böcker om syskonen som växer upp i Vindsträdgården. Och trots att hon i mycket skriver klassiskt rags-to-riches-skräp, om än i goth-tappning, finns det någonting i tematiken i Andrews böcker som är... intressant. För där andra dussinförfattare vältrar sig i flärd och tragiska livsöden har Andrews slängt in en enorm dos kritik - faktiskt, skulle jag vilja säga, rent förakt - av/för hela familjestrukturen. Hon har inte bara Mommy Issues, hon hatar verkligen den där jävla Pappa också.
Hennes böcker är ganska likartade oavsett ramhandling. Alla Andrews böcker, åtminstone de utgåvor som fanns när jag läste dem, har antingen svarta omslag med ett svart-vitt-sepiatonat flickebarnsansikte/porträtt av barnaskara som bekymrat kikar fram mellan typ rosenblad, eller mer ljusa dito men fortfarande med dessa allvarliga porträtt ety livet = ej någon dans på redan nämnda rosenblad, oh no! Virginia Andrews är drottningen av gotiska mardrömmar och allting hon skriver har en känsla av instängdhet och panik över sig. Alla hus är gamla och med Anor, alla släktingar hårda och besynnerliga, alla män potentiellt livsfarliga, alla kvinnor potentiellt fascistiska puritaner/narcissistiska svin och alla vägar mot något bättre visar sig vara återvändsgränder. Ett återkommande tema är incest. Det förekommer verkligen oerhört mycket incest - om det inte är frivilligt, vilket det i princip aldrig är till en början (även den bestående kärleksrelationen mellan syskonen Chris och Cathy börjar med att han i ett rus av tonårshormoner våldtar henne) så är det åtminstone en avlägsen bror eller kusin som på något sätt vill idka blodskam. Wikipedia berättar för mig att Virginia Andrews första publicerade short-story hette I slept with my uncle on my wedding night och ja, say no more liksom.
Det finns två huvudsakliga vägar för flickor att förlora sin oskuld: våldtäkt eller våldtäkt, typ. Den förra oftast utförd av antingen en grupp pojkar i grannskapet (som i My Sweet Audrina, hennes i mitt tycke bästa bok och den enda som är fristående), en bror, en kusin eller en morbror, den senare gärna utförd av en bedrägligt vänlig fadersfigur. My Sweet Audrina minns jag som oerhört läskigt uppbyggd med förträngda minnen och en helt konstruerad livsform skapad av föräldrar som skyddar sitt barn och sig själva från verkligheten - att hon som barn blir gruppvåldtagen i skogen utanför sitt hem - genom att låtsas en död storasyster som får ta på sig detta hemska. Oerhört fucked up för en ungdomsroman. Oerhört gotisk också, ända ned till gungstolen och dockorna och spindelväven i Det Låsta Rummet.
Böckerna om syskonen instängda i Vindsträdgården är hennes mest kända. En mamma som förskjutits av sin familj sedan hon gift sig med - suprise, surprise - sin kusin återvänder till fadershuset för att vänta ut sitt arv. Sådär som man gör i fiktion. Med sig har hon sina fyra barn som av fascinerande anledningar - döende morfar låter dottern ärva endast om hon inte fått några barn med sin släkting, mormor vet att barnen existerar men älskar att tortera sin dotter med att tvinga henne att välja mellan rikedom och barnen, ett val som iofs inte är svårt ety mamma gillar bling-bling bättre än barn - hamnar inlåsta på vinden, långsamt förgiftade med arsenik medan mamma lever la dolce vita. Är inte det helt fantastiskt!? Mödrar i Andrews författarskap symboliserar någon sorts överdriven variant av det klassiska "modersmonstret" - en kvinna som saknar värme, som är manipulativ och girig, oförmögen att älska sina barn och som dessutom representerar en "omoralisk" sexualitet i första hand till för att ytterligare öka sin makt. Om hon inte representerar sexualitet representerar hon, ofta som åldring, en religiös fanatism av typen "om jag slår arvssynden ur din kropp och låter dig svälta kanske du förstår vilken äcklig liten syndare du är". Man kan aldrig räkna med mamma. (Mormor och farmor ska vi liksom inte ens tala om! De står med Biblar i sina magra puritanska händer, redo att döda.) Pappa i sin tur är givetvis inte heller så engagerad som förälder såvida han inte vill ha sex med sina barn/styvbarn (vilket han vill häpnadsväckande ofta) och om han rör sig in från periferin är det för att symbolisera ett mer öppet förtryckande, gärna med våldsinslag. Om han eller någon annan manlig auktoritetsfigur uppvisar ett intresse övergår det med all säkerhet i sexualitet. Inte ens de bästa av män kan kontrollera den här sidan av sin personlighet, de är fullständigt vidriga och gör kvinnan ännu mer förkastlig eftersom hon ju sviker det åskådande barnet för att snärja dessa monster. Barnet förlorar alltid. De fungerar som kapital i en ständig maktkamp, när de inte fyller någon funktion kastas de åt sidan. Här beskrivs det som "en förbannelse som kommer följa familjen i tid och evighet" och nog lider man i nästkommande generation också, det ska gudarna veta. Barnen får betala av föräldrarnas synder och inte ens när de är någotsånär lyckliga - som Cathy och Chris, syskonen från vinden och på det porrigt softade omslaget längst till höger - är de det på sina egna, sunda premisser eftersom tja, mamma och pappa har ju gjort ett bra jobb med att förstöra sina kids! Men, märk väl, när de är lyckliga är de det utanför den traditionella familjestrukturen som samhället hyllar.
Jag vet inte vad jag menar att säga. Men fascinerande är det. Och jag är mycket mer försonande inför de här böckerna än exempelvis Sagan om Isfolket. Kanske mest för att jag inbillar mig att Virginia Andrews i alla fall fyller något sorts behov hos de mellanstadiebarn (jag läste i mellanstadiet, men jag var rätt duktig på att läsa böcker som inte riktade sig till min målgrupp också, hej varulvsroman som fick mitt sjuåriga jag att gråta mig till sömns)/tonåringar som läser? Misär is the shit när man är elva. Andrews är långt mycket mer katharsis än Margit Sandemo.
Åh, det var ju Virginia Andrews som fick mig att börja låna böcker från vuxenavdelningen när jag var i fjortonårsåldern och hade läst den enda Andrews-roman som skolbiblioteket hade. Redan av den anledningen kan man förlåta henne det mesta...
Ika: Jaa, Andrews är fruktansvärd och jag fnissar gärna åt prosan som vuxen men hon har en plats i mitt dystra tolvårshjärta. :)
Ha, jag var något så pinsamt som en tonårig kultursnobb. (Det gick över.) Så jag läste bara Vinterträdgården. Sedan talade jag om för mina kamrater att de inte hade någon smak och återgick till att läsa nobelpristagare. Idag ångrar jag mig som fan, men det känns lite för sent att läsa Andrews och Sandemo nu.
Men jag skulle nästan kunna göra det bara för att få reda på vad en avlägsen bror är. Dagens bästa formulering!
Förresten, måste bara säga (inspirerad av Simon Cowell i American Idol) att detta var det bästa inlägget jag läst nånsin, BY MILES!
När jag tänker efter blir alla våldtagna, de flesta hamnar i rullstol och alla är otroligt vackra.
Jävlar...hur kan man smutskasta sån bra läsning?
Du verkar ju vara en jävla egotripp så som du beskriver i detta inlägg....eller kanske är du bara svartsjuk på henne? verkar ju vara så iallfall..du kanske skulle ta dig tid att läsa alla hennes böcker..? Jag är själv på den 4:e : Törnbädden
otroligt bra bok, man känner sån inlevelse och känsla, som om man
själv var med i kapitlen.
En annan sak jag gillar är att hon skriver ur olika personers perspektiv hela tiden..Då får man en riktig inlevelse i boken...Fängslande böcker hon skriver..så har du mage att sitta och smutskasta henne såhär?
Jag älskar Virginia Andrews, läste Vindsträdgården för första gången när jag var 11. Det som är så bra med hennes böcker är att man lätt kan läsa om boken direkt när man läst ut den. Hela den serien är fantastisk och lätt att leva sig in i.Jag kommer alltid läsa hennes böcker. Har nu börjat på serien MELODY nu och ser fram emot alla andra bra serier =)
Jag tycker att det är de bästa bökerna jag någonsin läst, och du som skrivit det har måste ha varit blind eller någoti den stilen. för den här boken är verkligen bra. ;S
jag älskar hennes böcker och hon har verkligen inlevelse i det hon skriver!
Hon är skitbra :D
Tycker hennes böcker är suveräna! Varför kan man inte läsa dom som vuxna undrar jag? Bättre att läsa än att inte läsa alls...
Mycket bra inlägg!!
Jag läste min första VC Andrews bok när jag var 10 (jag är 26 nu), fastnade direkt! Har läst alla utom den senaste serien, om Melody. Jag har alltid tänkt på Virginia Andrews som en mycket bra författare, det här inlägget fick mig att tänka massor. Det är ju verkligen EXAKT så som du beskriver det, jag har bara aldrig tänkt på det så. Att alla böcker är väldigt lika vet man ju om man läst typ alla, men mer än så har jag egentligen inte tänkt. Vilka tragiska böcker!! Nu har jag inte läst dem på många många år och böckerna om Melody står olästa i hyllan, kanske skulle ta och läsa dem nu, för nostalgins skull... ;-)
Jag började att läsa hennes böcker när jag var ca 11.Personligen så tycker jag att det finns massvis med andra böcker som kan få unga tjejer och killar att intressera sej för läsning.
Denna bok är helt enkelt inte särskilt bra för en såda ung person.
Nu när man är i vuxen ålder så har man en helt annan syn och dessutom är man mer insatt i psykologins värld, då kan det ju vara intressant(ur ett psykologiskt perspektiv) att läsa en sjuk kvinnas böcker.
Virginia Andrews böcker borde helt klar ha åldersgräns! Virginia Andrews må vara en bra författare, d.v.s.bra på att skriva och gripa läsaren med ett ordföråd på en författares nivå men hon är en psykiskt sjuk människa!
Vi värnar om våra barn i samhället och det verkliga livet, alltså inte skulle vi låta våran son/dotter gå iväg med vilken som helst psykiskt störd människa,ska vi då låta dem få läsa en psykiskt störd människas bok?? Hur hanterar dom detta? Vem pratar dom med? Och hur vet man hur det präglar ett barns hjärta/sinne/hjärna? Titta på dagens samhälle idag...är vi/ni nöjda med det? Filmer, böcker och händelser påverkar -så skärpning, sätt en åldersgräns!!!!!!!!
Ps. detta påverkar även vuxna(men inte på samma sätt, alltså inte lika mkt på djupet) vi är inte robotar, vi är människor så tänk på vad ni gör, läser, ser&hör.
Måtte Virginia Andrews finna frid i sin vilsna själ, hoppas hon får psykisk hjälp...hon har ju iallafall råd med det nu efter sin bok karriär, om hon var frisk så skulle hon ha bestämt en åldersgräns på dessa böcker, känns som en självklarhet.Nån annan som håller med mej??
BRÄNN BÖCKERNA!
Och låt Virginia Andrews problem upphöra med röken.
Låt inte hennes demoner föras vidare i dessa böcker.
TÄND ELDEN NU!
Mkt sjuk kvinna...
...jag menade alltså Virginia Andrews, det är hon som är SJUK i huvudet.
jag har läst alla böcker och kan lungt säga att dom är en av dom bästa böcker jag läst!!
att du tycker att dom är dåliga är ditt problem men det e synd att du inte kan se det bra i böckerna men en del mäniskor ser det dom vill se..
ge dom en till chans och tänk på det bra istället du kanske gillar dom då.
jag är 12 år och jag har läst melody serien. det var dom absolut bästa böckerna jag har läst.min mamma har läst dom för några år sedan och sedan dess har dom ,fram till nu, stått och dammat i bokhyllan jag har precis läst ut den sista boken i den serien och ska nu börja på en ny, kan någon ge mig ett tips om vilken jag ska ta.
Jag kan säga att jag idag ångrar att jag läst Virginia Andrews känslokalla, helt vidriga böcker. Jag läste dem i yngre tonåren. Egentligen tycker jag det är helt förkastligt att över huvud taget läsa böckerna - det är ren och skär "waste of time", men att böckerna trots allt blir lästa och dessutom ofta i en så ung ålder är nära katastrofalt. Som ung har man inte så mycket egna referensramar och erfarenheter av livet och det är tragiskt att få en så kylig och vidrig "litterär atmosfär" inpräglat i sitt unga sinne. Skulle jag idag som 11-12 åring göra ett mer medvetet val av litteratur så hade jag valt någonting känslomässigt "varmare" mer uppbyggande, och "positiv" läsning. Böckerna är givetvis skrivna på ett fängslande sätt vilket gjorde och tror jag fortfarande gör att de uppfattas som "bra" av unga okritiska läsare. Den miljö och de händelser författaren skildrar ligger långt ifrån verkligheten och andas bara kyla, hat, avund, hämnd, mord, incest och liknande. De är så orealistiska alltihop alla hennes uppdiktade världar. Inte ett stråk av värme skymtar fram mellan raderna (möjligen i form av sex men då ofta med underliga motiv och orsaker, och vad är det för kärlek?) Såhär i efterhand när jag tänker på vad Andrews förmedlar i sina böcker så känns det inte helt friskt. Varför läsa en sjuk människas tankar och i volym efter volym ta in hennes (och för den delen andra liknande författares) slemmiga berättelser? Vem kan egentligen säga att sådan typ av litteratur/film etc inte påverkar oss som individer det minsta? Jag tror dessvärre att människo"hjärtat", -sinnet, -själen eller vad man ska kalla det är påverkbart och färgas av det vi läser, ser och hör, vilket gör att det visst HAR stor betydelse vad vi "matar" våra sinnen med. Själva berättelserna i detaljerna i sig tror jag ofta glöms bort men det är de vidriga och t ex ångestfyllda stämningar från onskefulla böcker och filmer (t ex Stephen King och Virginia Andrews) -som tyvärr fastnar och dröjer sig kvar och jag menar; till vilken nytta? (Jämfört med Stephen Kings ordbajs skriver Virginia Andrews riktigt lättsmälta romaner men det är en annan femma. Skulle tro att det är mindre vanligt att unga tonåringar tar sig an att läsa en bok författad av Stephen King än en av Virginia Andrews)
När jag som bäst höll på att läsa en av Andrews mer vidriga volymer bläddrade min äldre bror lite förstrött i den vid ett tillfälle och häpnades över de gräsliga texterna. Han tyckte inte det var särskilt fräsch litteratur jag läste viket jag håller med om nu och önskar att jag hade varit lyhörd för hans tips och inte spillt tid på att läsa hennes (eller för den delen Stephen Kings) dynga med dålig eftersmak. Hoppas att tonåringar av idag håller på med mer kreativa, skojiga och kanske rentav sportigare grejer än att ägna sin tid åt dammiga gamla malätna böcker skrivna av rubbade författare. Böcker som inte är pinfärska utan rutten gammal ordbajs -flera decennier gamla.. bläk, får lust att spy!
varför så mycket kritik ? man kan dock inte jämföra stephen king med virginia andrews. Stephen king har en mcyket vrickad syn på livet och aldrig nästan innehåller hans böcker ett korn av sanning. Hans böcker är oftast bara fulla med en mycket vidrig och dålig fantasi medans virginia andrews har alltid ett litet korn av sanning. Och varför tror ni att barn verkligen är så naiva ? dem kan mycket lättare skilja på verkligheten och ut spunnen fantasi lättare än vad ni tror. iförsig är virginia andrews böcker mycket fantasifulla och vridna. Men samtidigt lär dem en mycket. Allting är ju baserat på sanning från början men hon har dock fantiserat ut sig för mycket i böckerna. Oavsett vad virginia andrews är en fantastisk bok skrivare. Och er dåliga kritik kommer inte stoppa ungdomar att läsa hennes böcker för dem vet om att dem är bra. Så att hälla dynga över hennes böcker kommer inte hjälpa ungdomarna ser ändå spänningen och skönheten i böckerna. Men dock alla får ju ha sin åsikt.
Ett rent utsagt förfärligt blogginlägg! Ms Andrews böcker är bland de bästa jag någonsin har läst, och i dagens litteratur finns det luckor som Virginia var god nog att fylla.
Kanske ska jag också skriva en
bok om sjuka ting, varför inte skriva om det som hände i Österrike, den sjuka gubben som låste in sin dotter i källaren och sedan skaffade barn med henne genom incest och våld.
Det låter ju som den stil av böcker som ni gillar att läsa...?!
Kanske kommer det snart ut en bok om vad som hände i Österrike.
Den sjuka gubben som låste in sin dotter i en källare för att sedan skaffa barn med henne genom våld och incest.
Då köper väl ni den boken, låter som er sjuka stil av läsning!
Kom igen nu Ceader, om du inte känner till bättre författare än Virginia bör du antingen växa upp eller bara läsa fler böcker,av andra författare. Det finns så många duktiga författare där ute som har mkt bättre klass på böckerna än Ms Andrews.
Very nice website !!! i just surfed by...keep up the good work ! fussball
Haha, jag hade glömt bort dem där böckerna men nu kommer jag ihåg hur jag sträckläste dem när jag var 11. Jag får fortfarande en känsla av totalt äckel blandat med nostalgi bara jag ser omslaget :) De var seriöst sjuka. Varför i hela fridens namn marknadsfördes dem för barn egentligen? Litterärt sett är ser man att de är en styggelse nu om man läser utdrag på internet, men det var ju inget man märkte som barn direkt.