nej jag vill inte gå på återträff och återträffa dig!
Bland posten den senaste tiden hittade jag en klasslista från 9:an. Med mitt telefonnummer fullt synligt. Jag tror jag skjuter de härliga arrangörerna klassfest.com i huvudet om någon ringer. Med andra ord ? jag ska inte gå på någon återträff med högstadiemänniskor jag aldrig tyckt om. Chockerande, jag vet. Det här krystade, tillkämpat glada umgänget med människor som man en gång i tiden gick i samma klass som, jag förstår det inte. Det ska ätas buffé och drickas sprit och pratas om gamla minnen och man ska inte tänka för mycket på att en av tjejerna som var mest utfryst under hela skoltiden plötsligt är kontaktperson för hela tillställningen för allt gammalt groll är glömt när man dansar till de glada tonerna på stadshotellet. 18 av typ 26 bor självklart kvar på orten. För ett par år sedan under ett jullov tog jag en fika med min första riktiga bästis hemifrån, och vi hade absolut ingenting att prata om. Eftersom vi ändå delade fritid och liv i många år känner jag instinktivt att jag kommer ha ungefär tio gånger så lite att prata med alla andra klasskompisar om.
Nedan följer ett exempel på hur precis alla konversationer kommer att börja. Dialektala missförstånd kan förekomma:
Klasskompis: Jaha, såru flytta ru?
Jag: Ja.
Klasskompis: Vad gö ru nurå? Jobber ru eller?
Jag: Pluggar?
Klasskompis: ÄN? Härregu, va ska du bli da? (Ett bra svar här är sjuksköterska, lärare eller civilingenjör för det vet inte arbetarklassen riktigt vad det är och tror därför det är skitflott. Humaniora är inte på riktigt. Historia, filosofi, litteratur, konst och teologi har aldrig haft något inflytande på världen.)
Jag: (här skulle man kunna säga precis vad som helst och ändå få samma svar)
Klasskompis: Men guuu va tråkit dä låter dä dära, jag vet int ens va dä ä ja, jag skulle aldri plugga vidarare ja ä! Ja ä gla om ja slipper läsa nå alls nu ja! Haru tage massa lån å nura? Dä ä ju dä å, jag skulle inte vilja ta lån ja ä om jag ska läsa nå. (Själva har de tagit lån för att införskaffa hus, två bilar, en skoter/någon annan typ av manlig teknisk utrustning och har tusen saker på avbetalning. Men det är ju inte samma sak.)
Jag: Nähä. (Vad säger man?)
Det går nog inte att förstå den kvävda panikkänslan jag får varje gång jag tänker på min hemkommun om man inte är utflyttad från liknande själsdödande småorter själv och gör varje hemvändning med skräckblandad förtjusning.
Älskade vän, du har verkligen förmågan att sätta ord på det som for runt i min hjärna när brevet damp ner i min brevlåda också.. Det här får vi nog tillfälle att diskutera över några glas vin på måndag! Puss på dig!
Jag hade nog med stannat hemma....
Hu för högstadiet.
Åh huvva.. den där konversationen skulle du få uppleva x 20 kära syster. Samt den försvarande konversationen som går ut på "Nä, men dä ä int viktigt för mig heller det dära mä utbildning ä! Jag trivs bra på DHL jag"!
Och en och annan konversation med människor som inte alls skäms för hur pass dumma de faktiskt är. "Litteraturvetenskap sa du? Ääähh, jag vet int ens vad dä ä ja ä! Vad läser man dåra liksom? Böcker"?
Hoho! Jag tycker du skriver förträffligt.
Åsa!!! Du är för underbar. Och du har förmodligen helt rätt. Men jag tycker nog ändå att det vore tragiskt komiskt, smått frustrerande och ett underlag till sjuuukt roliga samtal lång tid efteråt!! Med andra ord, trots all missär på såna tillställningar så finns det alltid en rolig sida också! :)
Puss på dig älskling, och vi ses imorgon!
Ja herregud. Jag har ju ett vattentätt alibi med fötterna på andra sidan atlanten, måste medge att det känns väldigt skönt när jag läser såna här saker. Iofs har jag en vän från låg/mellanstadiet som jag håller kontakten med, men det är mer pga intressen än för att vi ungicks då. Fast jag har hört rykten om att en av killarna som spelade fotboll och hade gåsdunsjackebrudar på högstadiet är bög. Om det är sant blir jag väldigt glad, vi-dom 1-0, liksom. Tänker dock INTE åka tillbaks och ta reda på, inget pris i värden är värt det.
Oj vad det låter som du kommer från Hälsingland/Gästrikland.
Hittade dig via malins Bokfemma och du fångar helt klockrent krocken mellan glesbygdskvarstannarna (eller vad man nu ska kalla dem från skoltiden som inte har flyttat) och oss som flyttade iväg för att plugga!
Det är 10-årsjubileum för min högstadieklass i sommar och jag skulle mest vilja vara en fluga på väggen och lyssna runt vad alla gör. Inte för att jag tror att det finns några större överraskningar där, men... Dessbättre (-värre?) jobbar jag, så jag kan inte åka dit.. ;)
Ja hurra. Precis så! Hoho. Me love transkriberingen.