I'm a unique speshul snowflake, dammit
1. Som brådmoget barn hade jag ett mkt finkulturellt drag som min ömma moder alltid försökte utsläcka. Min favoritserie på teve alla kategorier var Raskens och jag älskade, älskade den. Besinningslöst. Mor tyckte dock inte att jag skulle se på dödfödda barn och horerier med Nergårds-Anna som ledde till kallbrandsdöd och brukade ljuga om att den inte alls fanns att hyra när jag var sjuk och ville tillgodogöra mig den store svenske arbetarförfattaren framför alla andra. (Hon lät mig dock läsa en varulvsroman där en man äter upp sitt ofödda barn, tack mor.) Älskade också Den goda viljan och minns att även denna miniserie i juletid försökte modern hindra mig från att se med motiveringen att det var jul och vi skulle äta godis tillsammans med mina kusiner. Kulturskymning! Dessutom tyckte jag bättre om Ingmar Bergman som barn är jag någonsin gjort som vuxen.
2. Rent estetiskt och intellektuellt tycker jag att människor är snyggast efter 40. Jag har rätt svårt att se hur ett begrepp som attraktiv objektivt skulle kunna appliceras på yngre människor. Det finns väldigt få tjugoåringar som jag objektivt (dvs. utan att ha personliga relationer till dem) skulle klassa som sexiga eller snygga. Det handlar nog inte bara om personlig smak - man behöver ju inte ha en fetish för the medelålders för att tycka att IDOL-Måns är jävligt obehaglig - utan väldigt mycket om vad man lägger in i begreppet attraktiv.
3. Jag tror att min hjärna är helt omusikalisk, att jag existerar i ett fullkomligt verbalt och i viss mån visuellt universum. Min värld är ord, jag lägger aldrig märke till filmmusik men alltid till nyckelrepliker och ganska ofta rörelser/scenografi. Följaktligen kan jag inte tycka om musik med dåliga texter och irriterade mig redan som barn kopiöst på att andra ungjävlar med bättre självförtroende/högre röster stod vid mikrofonen och sjöng FEL TEXT så fort det var skolavslutning.
4. Jag skulle aldrig klara av att köpa/låna en självhjälpsbok. Det är någonting med såna som gör mig alldeles yr och svettig av ångest och jag kan ha mardrömmar om att gå genom stan med en genomskinlig kasse med titlar som Självkänsla NU!, Älska dig själv och vad de nu heter.
5. Jag ogillar stora överraskningar, spontana besök (varför kan man inte bara ringa och fråga först? Varför? I dessa tider av mobiltelefoner?) och practical jokes. Dessa tre saker går helt emot min personlighet, jag tycker det är jättejobbigt, och jag blir sur på allvar när folk inte respekterar det.
6. Jag är nästan handikappande usel på matematik.
Gumman, jag tror det sitter en spärr hos dig när det gäller matte, det finns troligen ett litet geni där djupt inne som bara väntar på att du ska släppa den fri!!! :)
Sedan håller jag med dig om Idol-Måns. Han är skumt plastig och har en ständig kåt-blick som man bara ryser av. Inte välbehags-rysning utan snuskgubbe-med-kallsvettiga-tinningar-rysning.
Trots det kan jag inte sluta sjunga "cara mia" tyst för mig själv.
Hjärntvättad av melodifestivalen!
puss
Jag tror att jag är en billigare, barnarbetar-sweatshop-tillverkad klon av dig. Inte så mycket faktan (är t.ex. totalt ofinkulturell, trots tappra försök till motsatsen) men... jag vet ingen annat som snott min ömma moder direkt frän Karl-Bertil. Och så det med Tiina då.
TREAN!!
Alla är väl sanna Åsa?
Det finns nämligen "utmaningar" där man skall skriva ner ett antal saker om sig själv och bara en av dem skall vara sann...men så är inte fallet här? Eller?....varför blir jag osäker??
Vin?