The Abortionist's Daughter - Elisabeth Hyde

56420-44


Om jag hade vetat att den här boken användes av de litterära giganterna Richard & Judy i deras Summer Reads-kampanj för något år sedan hade jag såklart aldrig läst. För det är självklart en typisk bokklubb-i-tevesoffa-bok. Harmlös trots ett icke-harmlöst ämne. Välskriven på ett slätstruket amerikansk-bestseller-vis. I stort sett menlös. En bok som nästan skulle kunna komma med ett förord från förlaget: "Hej, vi har i boken du just ska läsa reducerat alla tänkbart provokativa inslag till ett minimum i hopp om att boken ska diskuteras i en tevesänd bokklubb där medelålders kvinnor får berätta om sina läsupplevelser för andra medelålders kvinnor som inte är intresserade av litteratur men av att läsa."


Nationellt berömda abortläkaren Diana Duprey hittas mördad. Det finns En Massa Misstänkta ety hon var en Stark Kvinna som bråkade med sina familjemedlemmar - make och 19-årig dotter - och abortmotståndare företrädda av en baptistpastor som vill att sonens 15-åriga flickvän ska trotsa sina föräldrars önskan och föda sitt barn. Det sista hade ju kunnat bli intressant. Abortläkaren som själv tycker att flickan ska göra abort, föräldrarna som håller med, flickan som låtit sig övertalas av pojkvännens högerkristna familj osv. Drama! Men gud förbjude att Hyde skulle ta någon ställning eller diskutera frågan i sin roman. Då skulle ju inte alla kunna läsa utan att bli upprörda och vi vet ju hur dumt och jobbigt det blir när folk tycker något och när boken du köpte för att mysa med började ifrågasätta etisk problematik kring känsliga frågor. Litteratur ska alltid vara mysig, gosig, okomplicerad, mjuk och varm som en filt.


Det är den här boken. Jag tycker inte om såna böcker eller ett kulturklimat där sådana böcker har ensamrätt till det offentliga mainstreamrummet.


Rekommenderas till: folk som bara läser deckare för att det aldrig är sunt att exklusivläsa en genre och för att Hyde skriver nästan-deckare på gränsen till roman och om man gillar sådant så gillar man den här. Förmodligen.


A natural history of rape av Randy Thornhill och Craig T. Palmer

Den här boken var kurslitteratur på en kurs jag aldrig läste men vars läslista ändå var intressant i all sin hemskhet. Bland annat innehöll den ju denna fantastiska evolutionsbiologiska studie i varför män våldtar och varför kvinnor tycker det är så hemskt att bli våldtagna. Om vi säger såhär, författarna inleder med att berätta för oss att alla tidigare studier gjort stora misstag då de involverat sociala och samhälleliga kontexter, vilket är absurt då människan i botten är ett djur (som förmodligen bara som av en slump konstruerat en förhållandevis avancerad civilisation). De avskyr alla sociologer, psykologer, humanister, feminister och annat löst pack som gjort forskning som är nedsolkad av ideologi istället för att tala om Sanningen. Ni hör ju hur bra det här kommer bli, inte sant? Evolutionspsykologi, you gotta love it.

"There is no doubt that rape has evolutionary -- and hence genetic -- origins."

Jorå. Män må ha olika skäl till att våldta - de kan t.ex. vara fula och frånstötande, vilket diskuteras i ett kapitel - men i slutändan handlar det om deras inbygda önskan att föra sina gener vidare. För är de fula och frånstötande måste de ju föröka sig med våld. Duh! Naturvetenskapen har aldrig fel! Det som stöder denna tes är ju att majoriteten av våldtäktsoffren är unga kvinnor på toppen av sin fertilitet. Det påstås också finnas studier som visar att de som genomgår det största traumat efter en våldtäkt är unga kvinnor i fertil ålder. Barn och gamla kommer över våldtäkt mycket snabbare. För att de ändå inte kan få barn! Visst är naturen fiffig? (Barn kommer över så mycket. Det är inte så farligt med lite sexualiserat våld i barndomen, du får inte vara så känslig!)

"The more a woman's reproductive success would have contributed to the genetic success of her mate or her relatives in evolutionary history, the greater the suffering of those individuals is likely to be after she is raped."

Allra mest synd är det om ärbara gifta kvinnor som våldtas eftersom de riskerar att deras män vänder sig ifrån dem efteråt. (Klart de gör. Män är Darwinistiskt medvetna djur som dödar de svagare. Eller våldtar dem.)

Det "vetenskapliga" i studien är rent häpnadsväckande dåligt underbyggt. Även om en som jag saknar illusioner om den rena, objektiva naturvetenskapens helighet blir en garanterat förvånad över att läsa om "undersökningar" som visar att det är möjligt att dra slutsatsen "det handlar om reprouktion" från statistiken om våldtäktsoffers medelålder. (Man kan inte tänka sig att det beror på att de flesta män som våldtar är i samma ålder? Nej. Spekulationer. Det vore något en korkad samhällsvetare skulle ägna sig åt.)

Det mest fascinerande är nog ändå förnekelsen av kultur. Att en kvinna i ett patriarkalt, religiöst samhälle fruktar sociala konsekvenser av våldtäkt mer än en kvinna i Norge skulle ju kunna tänkas ha med de av människorna instiftade kulturerna att göra. Randy-boy och Craig håller såklart inte med. Fast de har å andra sidan inte diskuterat andra kulturer än USA ety USA är de facto universum.

Mäns våldtäkt av kvinnor är alltså ett biologiskt faktum. För att stoppa våldtäkterna, menar författarna, ska alla pojkar genomgå en "våldtäktskurs" av typen "körkortsprov". För att lära sig den impulskontroll djuret Man inte föds med. Intressant är att det här är, i stort, samma tes som fraktioner av feminismen typ Andrea Dworkin driver. Skillnaden är bara att när Dworkin säger det stämplas hon av amerikanska medier som en manshatande subba, medan Thornhill och Palmer har fått New York Times att skriva ganska många seriösa artiklar. Varför? Tja, förmodligen för att Dworkin är oförsonlig i sin åsikt att män våldtar, alltså ska män stå till svars för våldtäkter. Randy-boy och Craig vill att även kvinnor ska gå samma kurs som män för att - surprise, surprise - lära sig att inte skicka ut de signaler som de impulsstyrda männen har så svårt att stå emot. Av rent genetiska skäl, förstås.

Same shit, different day.

Rekommenderas till: alla som fått för sig att det är feminister som hatar män.

because desire is full of endless distances

Har precis gjort en lista med böcker jag vill ha inför årets bokrea på Adlibris. Inte särskilt många egentligen, jag har tyckt bokrean varit kass i flera år nu, det är ändå bara deckare på dåligt papper, böcker om självkänsla och annat skit.


Men de rear ut en av mina engelskspråkiga favoritpoeter
Robert Hass! (Se rubriken!) Det är väl Hass och ett ex av Smärtans ministerium jag vill ha i år.


Jag måste ta upp bokbloggandet igen. Jag ska verkligen. Skulle kanske starta en separat bokblogg och ha den här som subb-blogg? När någon märklig form av bitterhet mot böcker för närvarande, delvis förstod jag varför när jag försökte köpa 4 för 3 på Akademibokhandeln här i stan tidigare idag. Det finns så lite jag vill läsa i en vanlig bokhandel. Antingen har jag läst om böckerna - Ladies, exempelvis - och bestämt att det inte är värt besväret, eller så handlar det om gener jag faktiskt inte tycker om. Läckberg och Rudberg får göra teve. Agneta Sjödin får prata om sin bok. Jag orkar inte.


Har börjat läsa The abortionist's daughter av Elisabeth Hyde. Det är en berättelse av klassiskt format, påminner om det mesta som brukar ligga högt på topplistor och innehåller amerikanskt medelklassliv, död, kontroversiella frågor och diverse mäskliga relationer. Ingenting omvälvande, men bra ändå.


Från Amazon har min senaste order precis dispatchat - War with the newts av Karel Capek, Twilight av Stephanie Meyer (tjeckisk finkultur och vampyrromaner bildar en fantastisk eccentrisk läslista, n'est pas?) och så Prime Suspects - the Complete Set vilket jag drömt om ett par veckor nu.