girlafraid goes tråkblogg
Nähä, den här förkylningen tar ju inte slut. Trodde den peakade där i helgen när jag fick eminent uppassning och hade allmänt roligt trots feber och halsont och begränsade röstresurser. Men nähä. Idag har det varit jag, radion och datorn hela tiden. Nu är jag fantastiskt uttråkad.
När man är sjuk får man tråkblogga. Detta enligt mina principer.
Och min mobil har blivit konstig. Eller snarare: min mobiloperatör Telia kan ta sig i röven. Jag vill ha mina sms. Gärna samma dag som de skrivs. Nu vågar jag inte lita på att de mödosamt nedplitade meddelandena jag skickar ut faktiskt kommer fram heller. Om vi levt i en amerikansk advokatserie hade jag kunnat stämma Telia för ett uppfuckat socialt liv, jag lovar.
Eftersom mina fina grannar har sett till så att jag fått läsa DN i tre månader nu ringer de från DN lite titt som tätt och vill erbjuda mig förmånliga saker i ytterligare tre till sex månader. Ikväll samtalade jag med en barsk kvinna vid namn Hillevi som ämnade sälja en 900-kronorsprenumeration. Jag avböjde med ekonomiska motiv.
"Jaha, men är du student då?" frågade hon. "Då har du ju ännu mer rabatt. 125 i månaden."
Jag sa att jag ändå inte hade råd.
"Nähä, men du jag förstår det. Hej då."
Jag gillade Hillevi. Hon var rak och ärlig. Det var en fin relation.
Annars: schema för sommarens första nattperiod har (typ) anlänt. Jag ska jobba hela midsommarhelgen, bland annat. Hej, storhelgs-OB, hejdå mytiskt ljusa sommarnätter med sprit och fågelsång och blomsterklädda fallosar, I'll miss you.
Nej, fy fan vad tråkigt det här var. Jag lovar att aldrig mer dagboksblogga på det här debila viset igen.
why won't someone think of the children!
Per "jag tycker om dina bröst i morgonljuset" Gessle har skrivit en ny fin sång om att han är en händig man. Hö hö, händig liksom, gud så subtilt. Händig = alltid sexuellt. Alltså snälla Per Gessle, du måste sluta med det här. Du måste, måste, måste lägga ned de sexuella anspelningarna i dina texter. Tänk på barnen! Tänk på kvinnorna! Kanske kan du och Tomas Ledin starta en sorts gruppterapiklubb för medelålders män som varken spelar rockmusik, är Magnus Uggla (vars mest försonande drag är att han faktiskt aldrig försökt vara förförisk utan skriver dagispop om för tidig utlösning, vilket är rätt... charmigt egentligen i jämförelse och det säger mycket om Gessle & Ledin!) eller behärskar konsten att skriva ens marginellt erotiska textrader om sex och följaktligen borde sluta med de här fruktansvärda sångerna. Vi vet ju både du och jag att du gör dig bäst som trallande dagispopmakare, Per, och dagispop ska inte handla om att du kan bemästra petting.
Detta väcker naturligtvis frågan vilket som är det osexigaste musikaliska alstret. Många kandidater finns det ju onekligen, inte minst i vårt land.
Tomas Ledins "Sensuella Isabella" kan ju vara mästerverket inom genren. Inte nog med att verserna innehåller "roliga" hemskheter som "det är försent att avbeställa min erotiska supé" och "när kärlekstelefonen ringer", refrängen är det som gör att man vill hålla händerna för öron och ögon och bara gråta okontrollerat: släck alla ljus / tänd på min kropp / gör vad du vill här på vågornas topp / dansa på min mage / ryck mig i min svans
Svans. SVANS. Karln borde aldrig mer få ligga med en kvinna i hela sitt liv. Dessutom har mannen ifråga för alltid förstört verbet "älska" genom att missbruka det i ungefär 90% av sina låtar där han även erbjuder sin kropp till alla möjliga sexuella ändamål - serverad på silverfat vill jag minnas att den anländer i någon annan fin visa och jag vet inte hur ni känner men jag känner personligen att jag gärna slipper se en uppfläkt Tompa Ledin med tillhörande svans på duken i min inre biograf så snälla Tomas, om du också kunde lägga ned ditt erotiska projekt vore det skitbra. Alla dina fans är gifta trebarnsmammor från Alingsås + min ömma moder i alla fall, du får inte något groupiesex.
Sedan finns ju Tommy Nilssons "Jag vill ha sex med dig" (ooo min skapare vilken tafflig titel jag orkar inte ens) där jag fnissar okontrollerat åt raden "kom och lägg dig här som den första gång vi låg" för det låter lite... pubbeslang att använda verbet "ligga". Öy, minns du första gången vi låg, bruden? Fan vad fint det var, typ. Sedan säger jag som Daniel Sjölin från Babel när han analyserade denna: "att rimma erotisk dos med öppna dig som en vildros det är ju... alltså... jag blir nästan ledsen."
Utrikiska bidrag måste ju bara innefatta mitt hatobjekt Boyz II Men, ett av få smöriga band jag aldrig någonsin tyckte om som elvaåring. Här gick gränsen. "I'll make love to you" tyckte jag redan då var rent outhärdlig och textraden "girl, it's gonna be a long night" har alltid känts mer som ett framviskat hot än ett löfte. En gång gjorde jag och min vän Sophia en lång analys av varför den här låten är så vidrig. Det tog en hel kväll.
Era förslag?
bokfemman v. 20 (yes, it's alive!)
Jag hittade en blogg med Bokfemmor, dvs listor, via Ika. Alltid roligt. Just denna vecka passade kanske inte temat så bra, insåg jag efter att ha suttit med enbart två böcker på listan i flera dagar. Men jag skärpte till mig och gick igenom bokhyllan.
Nämn de 5 bästa kärleksböckerna du har läst, eller böcker där kärleken mellan ett par varit det centrala.
1. Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg. Den här är enormt bra. Enkel, rak och vacker. Och subtil i sitt skildrande av två människors rätt dödsdömda kärlekshistoria genom åren i ett samhälle som långsamt förändras. De är två olika personer med olika reaktioner, vars handlanden får olika konsekvenser och det är så välgjort. När jag var sexton och läste den första gången tyckte jag Lydia var underbar redan från första kapitlet när hon konstaterar att "mig får du älska på hedniskt vis".
2. De besatta: en kärlekshistoria - A.S Byatt. Byatt är min idol. Smågriniga brittiska akademiker for the win. Hon skriver otroligt intellektuella böcker, med massor av lager och referenser och jag har fortfarande inte riktigt ett språk för att beskriva hur lysande den här boken är, men jag vet att jag älskade den när jag läst ut den och älskar den ännu mer när jag förstår hur många innebörder den har. Bara titeln kan man skriva en c-uppsats om. Possession. Besatta. Vem, av vad, hur? Kärleken är central, dock är väl inte boken någon kärlekshistoria i samma genre som Borta med vinden (jag gillar filmen, hatade boken - seg och sliskig) utan snarare en meta-betraktelse över alla olika lager av kärlek genom tiderna. Två par ställs mot varandra och vävs in i varandra och byggs upp av fiktiva historiska dokument, brev, poesi etc. Den del av boken som behandlar kyliga supersmarta litteraturforskaren Maudes kärleksliv är dock min favoritaspekt och avslutas med en feministisk sexscen, vill jag minnas! Dessutom en rolig betraktelse över moderna überakademiska kval - hur kan vi acceptera en förälskelse om vi inte accepterar ett 'jag' som kan bli förälskat? Är vi inte egentligen lika moraliskt rigida som viktorianerna på andra premisser?
3. A Tale of Two Cities - Charles Dickens. Nej, den är väl ingen kärleksbok. Franska revolutionen/samhället i förändring/staden i centrum är nog det mest intressanta temat. Men den har en central om än ensidig kärlekshistoria mellan alkoholiserade förloraren Sydney Carton och den fullständigt otillgängliga Lucie Manette. Sydney, självömkande, självisk och patetisk genom hela boken rycker upp sig och byter i slutet plats med sin rival Charles Darnay i fängelsecellen där Darnay väntar på giljotinen och fick mitt tonårshjärta att gå sönder en smula med den handlingen. Självklart skulle alla anti-hjältar som dör för att inte deras älskade ska bli olyckliga vilja dö med ord som: "It is a far, far better thing that I do, than I have ever done; it is a far, far better rest that I go to than I have ever known". Anti-hjältar is the shit, hörrni. Now, Gods, stand up for bastards! som vår vän William Shakespeare skrev.
4. Villette - Charlotte Brontë. Egentligen handlar den mest om könsroller och förtryck och utanförskap, men fan vad jag minns att jag höll på paret Lucy Snowe - sur, kylig och smart - och den rätt osympatiske och inte särkskilt snygge Paul Emanuel (härligt gay-sounding namn också). Så otroligt mycket bättre än Jane Eyre. Jag har aldrig förstått vad mesiga Jane ska med äcklige Rochester till, han är bara gammal och sur och gift och nedlåtande och jag läste Wide sargasso sea (Jean Rhys! Läs henne!) alldeles för många gånger för inte INTE hålla på Madwoman in the Attic istället. Elda, baby, let the motherfucker burn! I Villette används "the gothic doubling" på ett jäkligt snyggt sätt, dessutom.
5. Much Ado About Nothing - William Shakespeare. "What, my dear Lady Disdain!" Pjäs, fine, men jag kan inte komma på en roman till. Och Benedick och Beatrice är så charmiga oavsett om man läser pjäsen eller ser någon filmatisering. Folk som påstår att Romeo och Julias lilla tonårscrush/one-night-stand handlar om kärlek har nog inte insett hur fantastiska dialogerna mellan de betydligt mognare och smartare Beatrice och Benedick faktiskt är. Too wise to woo peaceably, indeed. Dessutom Shakespeares mest jämställda par som grälar på lika villkor. Bonusfakta: en gång i tiden hade jag ett Lady Disdain-alias på Internet...
Bubblare: Aniara av Harry Martinson (när man läser rymdskeppets irrfärd som en konsekvens av kärleken som inte skulle kunna gå fel men ändå gjorde det blir den fruktansvärt sorglig men fin), Sonetjka av Ljudmila Ulitskaja, De Profundis av Oscar Wilde (brev, visserligen och kanske inte så mycket fiktion men en kväll i Paris satt jag, en vän och hennes make och diskuterade exakt hur hjärtslitande den här relationen kan ha varit - maken var minst cynisk och fick något tragiskt i rösten när han citerade vissa stycken, haha - brevet, för de som inte vet, skrevs/sägs ha skrivits från Wildes fängelsecell till den manlige älskare som satt honom där och fått honom dömd för homosexuella handlingar) och Jude the Obscure av Thomas Hardy för att jag älskade tragik när jag var fjortis och läste klassiker.
we don't doubt, we don't take direction, Lucretia my reflection
Min lilla bäbis Frk Magisteruppsats à 20 p, ska lämna hemmet nu och exponeras för omvärldens kritiska ögon. Kopiösa mängder kaffe, alkohol, akutnikotin, musik, avstressande teveserier, msn-konversationer, mer musik, intellektuella online-tester (jag är celebrity boob-twin med Pamela Anderson - haha, eller HUR - bara en sån sak. Och jag skrämmer bort män till 23%, är 48% slampa och om jag vore ett djur vore jag en häst.), teorineuroser, tabeller, förnekelsefaser och långa dagar på biblioteket har avverkats.
Soundtracket till denna skapelse (såklart den har ett!):
- Lucretia (my reflection) - Sisters of Mercy
- Hang me up to dry - Cold War Kids
- My body is a cage - Arcade Fire
- No children - The Mountain Goats
- When doves cry - Patti Smith
- Perfect Lovesong - Divine Comedy
- I love you, you imbecile - Pelle Carlberg
- The Mariner's Revenge Song - The Decemberists
- L'hotel Particulier - Serge Gainsbourg
samt, förstås, ett hälsosamt intag av Magnetic Fields.
miserere, miserere
Jag stod och tjuvlyssnade på två pubbepojkar i kön inne på ICA idag efter att ha hasat runt planlöst i jakt på bakfyllemat. De diskuterade sin konfirmation på bedårande pubbepojkevis.
Kille 1: Asså, jag vet inte om jag ska göra den här nattvarden, den är fett läskig.
Kille 2: Men de kan ju inte tvinga oss! Liksom "du måste göra det här annars dör du".
Kille 1: Jo, jag har hört att de gör det. Typ att prästen gör det om man inte går dit självmant.
Kille 2: Fan.
Kille 1: Men asså vad är det man ska göra då? Liksom gå runt där och stå och dricka nåt vin? Varför då?
Kille 2: Min syrra säger att man gör det på konfirmationen, att det inte är typ frivilligt.
Kille 1: Men jag menar, varför gör man så? Vad är nattvarden egentligen?
Kille 2: Inte fan vet väl jag!
Åh så söta de är ibland i sin avslappnade dumhet. Jag tror jag dör en smula. Och nu har jag helt fantastiska inre bilder av hur en kaftanklädd Hämnare med ett brinnande svärd i ena handen och nattvardsvinet i den andra jagar efter finniga tonåringar mellan kyrkbänkarna, väsande "Kristi blod, för dig utgjutet! För i helvete ungjävel, KRISTI BLOD!"