Svenska TV-serieguiden
bläddrar igenom denna sida. Anna Holt! Emma Åklagare! Pubertalsexistiska Bert! Självaste Nudlar & 08:or! Minns att jag hade bänkat mig för att se detta oerhörda teveexperiment när det begav sig - minns absolut ingenting av själva handlingen förutom att någon var dramalärare och någon var tillsammans med någon annan och att Alexandra Rapaport medverkade.
Däremot har jag ganska tydliga minnen av Du bestämmer och alla rafflande frågeställningar vi fick oss till livs på lördagskvällarna.
Och man fick ringa och RÖSTA på sitt favoritslut. Det är så vackert. Demokratiteve. Har vaga minnen av att jag inte ens på den tiden delade majoriteten av svenska tevetittares åsikter om saker och ting och att det valda slutet ofta blev en "jamen snälla nån"-upplevelse.
Men hur kunde det någonsin bli fel med avsnittsbeskrivningar av typen:
* En socialassistent och en fd. intern med många problem i bagaget faller handlöst för varandra. Känn dig besegrad, Lars Norén! Jag har biljetter till Stadsteaterns januariuppsättning av Natten är dagens mor, kanske borde jag istället försöka få tag på gamla VHS-avsnitt av denna lysande serie?
* Gunnels kille är egentligen hennes halvbror. Ska mamman berätta hemligheten? Kan den här utgången ha blivit annat än JA?
* Erika och Lasse är kära, men Lasse är gift. Här känner jag instinktivt att svenska folket fick moralpanik och ringde sig varmt för alternativet "Lasse ska stanna hos sin fru och Erika, den lilla skökan, ska försöka hålla tassarna borta från andras män!" Såvida inte Erika var en charmerande sköka som gav Lasse livsglädjen åter.
Nu vill jag ju nästan veta resultaten för respektive avsnitt. Gud, så spännande!
Det fantastiska med Sveriges kulturliv är att om man roar sig med att kika på (gäst)rollistorna återfinns i princip alla etablerade skådespelare där förr eller senare. Underbart. Och man vet liksom att Mikael Persbrandt kanske inte skriver "och så medverkade jag i Nudlar & 08:or" i sitt CV eller att Staffan Göthe sätter sin insats som Kuratorn i Skeppsholmen överst på listan över roller han känner att han kan vara stoltast över i sin karriär. Och man vet också att det är av denna anledning man i 99% av fallen känner igen en svensk aktör/aktris från något vagt sammanhang i fjärran när de alltsom oftast går och vinner något pris/får en huvudroll/dyker upp på en stor scen nära dig. Även den bäste Dramatenanställde har gjort ett inhopp i en Fyra för tre. Eller Gud, Rederiet. Säg den aktade skådespelare som INTE varit med i åtminstone ett avsnitt av Rederiet?
Jag och brorsan enades för åratal om följande: det nästan roligaste med svensk film är att det är samma skådisar i alla filmer. Ja, ibland blir det kanske lite patetiskt, eller annars bara fel (hur sjutton ska jag kunna ta Beck på allvar när han spelas av Sunes töntiga pappa?), men ofta är det rätt kul att under filmens gång sitta och diskutera varför man känner igen den och den skådisen, var han eller hon har varit med förr.
Ika: Ja, det och det faktum att mycket svensk film görs av teatervana skådespelare, med teatrala manus och regissörer som inte verkar veta vad de gör. Det är kul. Läste någonstans att Hollywood suckar över sina importerade brittiska skådisar av samma anledning - de är så utbildade och tekniska och vet exakt hur de ska använda sin röst och sin kropp och Hollywoodfilm går ju inte ut på något av det! :) Tydligen tar det ganska lång tid att lära bort det teatrala.
Å andra sidan tvingar Hollywood oss ofta att se Brad Pitt "tolka" klassiska texter som Illiaden och detta är så plågsamt att jag tycker Hollywood kan ha sina bekymmer med de klassiskt skolade aktörerna, faktiskt!
Det är så skönt att läsa din blogg igen Åsa. Att du är tillbaka i cyberspace! Puss!