Girl Afraid

Idag satt jag och tjuvlyssnade på några överliggarsnubbar här i den aaaanrika studentstaaaden. En av dem "håller på lite med historia" just nu (dvs, med stor sannolikhet: han klarar knappt G på Historia A och berikar två gånger i veckan något seminarie med sina djupa insikter om tingens ordning) och en annan "började läsa lite grekiska, tröttnade på teologin" (dvs blev inte antagen till prästutbildningen och klarar inte att fullborda sin teol. kand. pga bristande begåvning, alt. dispyt med lärare ang. redan nämnda bristande begåvning) och de är ju så fruktansvärt provocerande meningslösa, de här männen. För det är ALLTID män. De är en sjukt homogen grupp dessutom.

Kännetecken: kåraktiva och medlemmar av något obskyrt parti, typ Mösspartiet som vill stå i klunga och sjunga Kungssången på årsdagen för varje slag någon svensk någonsin vunnit sedan Ansgars tid; blir mycket upprörda av skämt om sin egen person - saknar helt självdistans och självkritik; saknar även kritiskt tänkande - kritiken sträcker sig ungefär till att håna meningsmotståndare; oattraktiva - inte sällan så pass frånstötande att man misstänker att de aldrig fått ligga, ofta och gärna iförd klädsel som förvärrar eländent, såsom kravatt och illasittande kostymer samt ett litet hånleende på läpparna för själva grunden i överliggarens livsåskådning är att han är jävligt bra, trots överväldigande motbevis; anhängare av konservativa (monarki!!! det finaste vi har!!!!) eller möjligen nyliberala politiska åskådningar - sossesverige förstår inte de här männens begåvning helt enkelt; dumma i huvudet - kan ofta något om ett mycket litet område, ex. militärhistoria eller maltwhiskey och förstår inte på några villkor hur man kan sätta in något i ett perspektiv, sådana saker som processer och strukturer ägnar sig enbart naiva kommunister åt! De skriver b-uppsats om Heidenstams tidiga författarskap och Rolandssången och någon specifik militär under ett specifikt krig eller varför inte om Karl XII, denna vår NATIONALHJÄLTE?

Kort sagt: hela deras väsen utgörs av idioti, oförmåga och brist på sex. Kanske framförallt av bristen på sex, denna ekande tomhet, deras strupars sår, deras hjärtans skrin i världen. Om de här killarna någonsin fått knulla så är det oerhört sporadiskt och för många år sedan, efter en Gasque med en halvt medvetslös brud som inte kom undan. Numer går killarna mest på Ordensfester där inga kvinnor är välkomna annat än som objekt i de skojfriska dryckesvisorna. (Dessutom är garanterat en rätt stor procent av de här asen latent homosexuella eftersom de speglar sig i varandra och liksom Narcissus faller de för det fantastiska de ser i sin bordsgranne med den vackra röda flugan och vurmen för svensk nationalromantisk diktning men GUD NÅDE den som föreslår att de skulle göra slag i saken och idka lite mysig samkväm för vuxna män kan göra saker - samtala, dyrka Konungen, putsa manschettknapparna, runka - tillsammans utan att de nödvändigtvis behöver vilja ligga sked och smekas ömt. SÅ DET SÅ!)

Och de föds och återuppstår i Carolinabiblioteket, på nationerna och kåren och förökar sig genom någon märklig form av kloning (jag vägrar tro att det sker på naturlig väg, jag ORKAR INTE FÖRESTÄLLA MIG) och sitter på varje A och B-kurs och hävdar saker med en tvärsäkerhet som är reserverad för barn, idioter och riktigt gamla människor. Och män som inte fått höra frasen "men nu får du väl för fan ta och hålla käften, ditt ointelligenta jävla mähä" tillräckligt ofta i sina liv. Som tror att det är allmän sed att försöka mästra sina lärare (särskilt kvinnliga, de där kvinnfolket är ju bara intresserade av kvinnliga problem, inte sådana allmänmänskliga dilemman som huruvida Atterbom eller Geijer var det största poetiska geniet) och vägra förstå en enda struktur någonsin i något sammanhang (det handlar om INDIVIIIIIIIIDEN) samt gå klädd som något jävla missfoster från 1870-talet. Det finns så många människor som hatar sig själva och så kommer de här snubbarna - SOM HAR ALL ANLEDNING TILL SJÄLVFÖRAKT I MÄNGD - och strör sin överdimensionerade självbild omkring sig som vore den mjäll. De här männen tillför inte samhället någonting överhuvudtaget, de är de ultimata parasiterna. De kan ingenting, de gör ingenting, de inspirerar inte någon till någonting. De är inte ens snälla. Bananflugor är till större nytta än monokelbärande mösspartister. Till och med teknologer med ölmössa och overall som ordnar luciatåg och spexar till det är charmiga i jämförelse.

Min tröst i det här mörkret är att de är för korkade för att ta sig speciellt högt i sin akademiska karriär, såvida inte Pappa (vi kan väl utan att känna oss alltför fördomsfulla tänka oss att de här snubbarna knappast uppfostrats av några Grupp 8-feminister) befinner sig inom den akademiska världen vilket han såklart gör och JORDEN BLIR ALDRIG AV MED DEM, ALDRIG NÅGONSIN, ALLTID SKA DE SITTA DÄR MED SINA SJÄLVGODA LEENDEN OCH FÖRNUMSTIGA INLÄGG OCH INTERNA NÄTVERK OCH ORDNAR SOM HAR PENISFORMADE JÄVLA SYMBOLER OCH GUUUUUUD, JAG VILL SLÅ DEM HÅRT I HUVUDET FÅR JAG DET, SNÄLLA?

Det är antingen det eller så får någon av er ligga med dem.