Bible Illuminated.com
Jag tycker att det är ganska coolt att Bibeln ges ut i nytt format. Inte för att jag tror att jag kommer att läsa den i någon större omfattning än tidigare (dvs mest de delar vi instruerades att läsa på litt.vet A samt under konfirmationen för länge sedan) men detta är ändå väldigt snyggt. Västerlandets populäraste religion i magasinformat, det är ju the shit! Men jag håller med Bokhora om att det är förvirrande med understrykningar och markeringar när man inte kan sin teologi tillräckligt väl. Nåväl. Jag utgår från att det man velat understryka är the greatest hits eller nåt. Det ger ju ett modernt perspektiv att sätta en bild av en barnarbetande pojke ovanför citat som "en trältjänst är människans tid på jorden" men jag vet fan inte om det på något sätt är positiv pr för Bibeln itself eller om den gammeltestamentliga människosynen faktiskt blir ännu hårdare och märkligare i relation till icke-fiktiva människors verkliga lidande. "När gick en oskyldig under?" Nej, aldrig. Amen. Man kan bläddra på nätet, provlyssna och beställa.
Grinig agnostiker eller inte, Bible Illuminated skulle kunna sluta sina dagar i min bokhylla. Fast Jeezy Creezy, jag tror att jag väntar på NT som kommer till jul. Job ger mig magsår.
Grinig agnostiker eller inte, Bible Illuminated skulle kunna sluta sina dagar i min bokhylla. Fast Jeezy Creezy, jag tror att jag väntar på NT som kommer till jul. Job ger mig magsår.
Skammens boning av Doris Dahlin
En genre jag inte förstått mig på är självbiografisk litteratur. Ni vet sån som kommer ut i pocket omgående och handlar om tonårsalkoholister och vanskötta barn och som uppenbarligen fyller något sorts behov av att vältra sig i äckel och våld (jag har hört folk beklaga att uppföljaren till Pojken som kallades det inte var lika bra då den inte var lika hemsk, jag menar snälla nån titta på nyheterna om ni behöver onanera till sönderslitna barnkroppar och trasiga människor, alternativt hoppa av min planet!) Kanske beroende på fördomar, kanske beroende på vissa särdrag hos genren som kliar i min hjärna. Det finns en del inriktningar och ingen av dessa lockar mig. Men Doris Dahlin har inte blivit inlåst på en vind och ignorerad eller tvångsinjecerad med droger, våldtagen, utstött, misshandlad eller alkoholiserad. Utgångspunkten i hennes Skammens boning är inte att det varit gränslöst jobbigt att vara Doris Dahlin men att hon DETTA TILL TROTS tagit sig igenom livet helskinnad nog för att krafsa ned en självbiografisk berättelse kryddad med lite våldsdrama/kända exmakar/gruvliga avslöjanden och tårdrypande självhjälpsböcker där hon förklarar hur hon överlevt all ångest. Dave Peltzer she ain't.
Och jag tycker om Skammens boning. Hade glömt avbeställa från Ordfront som vanligt men den här gången gjorde det faktiskt ingenting (det gör det väl inte ofta egentligen ety Ordfront har bra smak men min ekonomi blir sällan glad för det) – läste i princip hela igår kväll när jag halvlåg i min fåtölj och laddade inför uppsatsskrivandet som komma skall. Sorgligt, välskrivet, sympatiskt. Är ju ständigt ett fan av klassresor, ett extra plus är att Doris Dahlin arbetat som bibliotekarie, detta vårt främsta kulturbevarande yrke!
Annan söndagsläsning var mitt första nummer av Femkul som jag fick prenumeration på i julklapp. Ganska tunt, kanske inte riktat till mig, men definitivt läsvärt och något jag skulle trycka i händerna på tonårstjejer, indeed.
Och jag tycker om Skammens boning. Hade glömt avbeställa från Ordfront som vanligt men den här gången gjorde det faktiskt ingenting (det gör det väl inte ofta egentligen ety Ordfront har bra smak men min ekonomi blir sällan glad för det) – läste i princip hela igår kväll när jag halvlåg i min fåtölj och laddade inför uppsatsskrivandet som komma skall. Sorgligt, välskrivet, sympatiskt. Är ju ständigt ett fan av klassresor, ett extra plus är att Doris Dahlin arbetat som bibliotekarie, detta vårt främsta kulturbevarande yrke!
Annan söndagsläsning var mitt första nummer av Femkul som jag fick prenumeration på i julklapp. Ganska tunt, kanske inte riktat till mig, men definitivt läsvärt och något jag skulle trycka i händerna på tonårstjejer, indeed.
1001 listor du kan göra i brist på annat
När det gäller litteratur och listor har jag ett närmast autistiskt beteende. Få saker i livet passar så bra att lista som just böcker. Jag skriver listor på vad jag har läst, på vad jag vill läsa, på böcker som andra rekommenderar att jag ska läsa. Jag skulle utan problem i en riktig lägenhet, i en inte alltför avlägsen framtid när böckerna ändå ska lämna den vacklande nuvarande hyllan och få riktiga hem och mycket ömhet, kunna katalogisera min boksamling. På nationalbiblioteksnivå och i MARC-format och med kommentarer i fältet vars nummer jag alltid glömmer bort! Efter utlån saknar boken den bakre pärmen. Jag vet var du bor, bitch. Och herremingud någon vill att jag ska utveckla min personlighetsstörning ännu mer ty det finns en sajt som är något av en sluten psykavdelning för såna som jag. Här kan vi sitta och klicka i rutor och få veta hur många procent av något vi har ackumulerat. O tempora o mores! Självklart blev jag liksom många andra besatt av denna anglocentriska och väldigt amerikanska lista på 1001 books you must read before you die. Ack, jag har bara klarat av 14%. Livet är kort och konsten är lång.
reselitteratur
Frida önskade tips på reselitteratur med önskemål om chicklit, tantsnusk och ev. 'mysiga' romaner. Måhända icke mina domäner men va fan, ska man bli bibliotekarie så ska man. *tar på bibliotekariehatt*
Jenny Jägerfelds Hål i huvudet får bra recensioner & har recenserats i DN vilket ju normalt inte sker med chicklit. Eller kanske Vince & Joy av Lisa Jewell som handlar om "en kärlekshistoria vi alla drömmer om." Eller varför inte Svinalängorna som precis kommit ut i pocket. Lättläst och bra. Själv skulle jag packa ned Kärlekens historia av Nicole Krauss, verkar intressant och spatiöst skrivet från det lilla jag bläddrat.
Sedan måste jag bekänna att jag sällan läser mycket på utlandssemestrar. Kanske för att jag sällan stannar kvar särskilt länge och då måste man ju göra saker. Dessutom klär jag inte i solbränna så det här med att ligga på stranden.... nja. Någon som har bra reselitteraturtips att dela med sig av?
Jenny Jägerfelds Hål i huvudet får bra recensioner & har recenserats i DN vilket ju normalt inte sker med chicklit. Eller kanske Vince & Joy av Lisa Jewell som handlar om "en kärlekshistoria vi alla drömmer om." Eller varför inte Svinalängorna som precis kommit ut i pocket. Lättläst och bra. Själv skulle jag packa ned Kärlekens historia av Nicole Krauss, verkar intressant och spatiöst skrivet från det lilla jag bläddrat.
Sedan måste jag bekänna att jag sällan läser mycket på utlandssemestrar. Kanske för att jag sällan stannar kvar särskilt länge och då måste man ju göra saker. Dessutom klär jag inte i solbränna så det här med att ligga på stranden.... nja. Någon som har bra reselitteraturtips att dela med sig av?
bokrea 2007, försmak av
Efter att sorgset ha kollat mitt konto idag tröstade jag mig med att beställa bokreaböcker från Bokus = värsta bästa logiken. Men de levereras inte förrän i slutet av månaden. Många, många titlar i år i kombo med mycket, mycket PR är farligt. Jag vill ha.
Den amerikanska flickan av Monica Fagerholm tycker jag alla ska köpa. Själv läste jag den i somras och älskade den. Skulle också gärna läsa Sylvia Plaths anteckningar och dagböcker ety Sylvia var cool trots att Linda Skugge har tagit monopol på henne i vårt land. Bengt Ohlssons Gregorius borde läsas, jag har själv inte gjort det. Antingen älskar man, dvs min läsande omgivning, boken (många) eller så har man problem med karaktäriseringen av Pastor Gregorius. Intressant. Eftersom jag är en smula förälskad i Magnus William-Olsson suktar jag också efter Spöken. Och människor, ni som inte läst Torbjörn Flygts underbara generationsroman om flourtanter och mindervärdeskomplex (aka Underdog) borde nästan skämmas. Och sen gillar jag ju Bob Hansson också, bless him. Halleluja liksom läste jag förra hösten. Bra.
Och ja ba köpte tre helt andra böcker, helt galet liksom:
- Beijing Doll av Chun Sue ety jag måste bredda min snäva västerlänska läsning ack ja.
- Jakobsbrevet av Göran Greider. Har inte läst något annat än politiska krönikor av Greider, kan kanske vara intressant att läsa något litterärt.
- Monstret av Ismail Kadaré enbart på den ljuvliga beskrivningen! ''Monstret'' kan sägas vara ett slags tolkning av Iliaden. Förvanskade man medvetet detta epos och därmed historien, så som vi får ta del av den, århundraden senare? Kadaré söker efter svar på det förflutna, och på nutiden. Romanen handlar också om dagens samhälle, om förment demokratiska skeden och krassa politiska intressen som lyder lagar och motiv som vi aldrig förstår förrän det är försent. ♥
Den amerikanska flickan av Monica Fagerholm tycker jag alla ska köpa. Själv läste jag den i somras och älskade den. Skulle också gärna läsa Sylvia Plaths anteckningar och dagböcker ety Sylvia var cool trots att Linda Skugge har tagit monopol på henne i vårt land. Bengt Ohlssons Gregorius borde läsas, jag har själv inte gjort det. Antingen älskar man, dvs min läsande omgivning, boken (många) eller så har man problem med karaktäriseringen av Pastor Gregorius. Intressant. Eftersom jag är en smula förälskad i Magnus William-Olsson suktar jag också efter Spöken. Och människor, ni som inte läst Torbjörn Flygts underbara generationsroman om flourtanter och mindervärdeskomplex (aka Underdog) borde nästan skämmas. Och sen gillar jag ju Bob Hansson också, bless him. Halleluja liksom läste jag förra hösten. Bra.
Och ja ba köpte tre helt andra böcker, helt galet liksom:
- Beijing Doll av Chun Sue ety jag måste bredda min snäva västerlänska läsning ack ja.
- Jakobsbrevet av Göran Greider. Har inte läst något annat än politiska krönikor av Greider, kan kanske vara intressant att läsa något litterärt.
- Monstret av Ismail Kadaré enbart på den ljuvliga beskrivningen! ''Monstret'' kan sägas vara ett slags tolkning av Iliaden. Förvanskade man medvetet detta epos och därmed historien, så som vi får ta del av den, århundraden senare? Kadaré söker efter svar på det förflutna, och på nutiden. Romanen handlar också om dagens samhälle, om förment demokratiska skeden och krassa politiska intressen som lyder lagar och motiv som vi aldrig förstår förrän det är försent. ♥
"kvinnor man roar sig med"
Åh girls, vad mysigt det är med gubbs. Man vill liksom skaffa sig en riktig manlig silverhanne själv när man läser om rektor Ingwar Blomster (!) som tycker att tjejernas utlevande stil gör att de får skylla sig själva när de blir sextrakasserade.
De kan vara utmanande klädda, hänger om halsen på pojkarna, säger att de älskar dem och allt möjligt fast de egentligen inte menar det. Det är flickornas behov av att bli sedda.
Han menar att tjejerna måste anpassa sig om de vill känna sig trygga.
– Om hon inte beter sig felaktigt så kan hon vara trygg.
Awww. Jag vill ge särskilda pluspoäng för den klockrena analysen av flickornas behov av uppmärksamhet - jag undrar vad det signalerar om man som pojke skriker JÄVLA FITTA medan man tar en tjej mellan benen? Att man håller på att mogna och erövra sin sunda, manliga heterosexualitet?
Herregud, högstadiet. Varför är det så överjävligt där hela tiden? En kompis berättade för ett tag sedan om "låtsasvåldtäkter" på högstadiet där hon gick för många år sedan. En rolig och kreativ lek där killarna överföll tjejerna i korridoren och simulerade sex genom att trycka upp linjaler och pennor mellan benen på dem. Lärarna tyckte inte att det var så farligt. Boys will be boys. Den gamla klassikern "han är väl kär i dig och vet inte hur han ska uttrycka det." Jamen dåså! Jag menar det är ju så rart! Harmlöst, liksom! De tjejer som klagade var antagligen avundsjuka och önskade att någon skulle vilja låtsasvålda dem! Dagens tips, liksom. Girls, drick varannan vatten och kom ihåg att det är en ära att få bli utsatt för sexuella övergrepp! För att öka dina chanser, här är några underbara tröjor från Filippa K...
Hr Blomster fortsätter sin snillrika tolkning av den svenska skolan med att påpeka att en del av problemet naturligtvis kan läggas på de många invandrarpojkarna. För det är ju så alldeles uppenbart att endast icke-svenska män har taskig kvinnosyn.
"Flickorna vet inte heller alltid var gränserna går … I en del kulturer finns det kvinnor man roar sig med och andra man gifter sig med."
Alltså, för att summera: blattarna måste lära sig att svenska tjejer inte är horor, svenska tjejer måste sluta uppföra sig som "kvinnor man roar sig med". Allt pojkar gör mellan åren 9-79 kan förklaras med hormoner och den där rent mytologiska driften som gör att de närsomhelst tappar koncepten och börjar gå lös på sin omgivning.
Det är år 2007. Heja Hr Blomster, heja Sverige.
De kan vara utmanande klädda, hänger om halsen på pojkarna, säger att de älskar dem och allt möjligt fast de egentligen inte menar det. Det är flickornas behov av att bli sedda.
Han menar att tjejerna måste anpassa sig om de vill känna sig trygga.
– Om hon inte beter sig felaktigt så kan hon vara trygg.
Awww. Jag vill ge särskilda pluspoäng för den klockrena analysen av flickornas behov av uppmärksamhet - jag undrar vad det signalerar om man som pojke skriker JÄVLA FITTA medan man tar en tjej mellan benen? Att man håller på att mogna och erövra sin sunda, manliga heterosexualitet?
Herregud, högstadiet. Varför är det så överjävligt där hela tiden? En kompis berättade för ett tag sedan om "låtsasvåldtäkter" på högstadiet där hon gick för många år sedan. En rolig och kreativ lek där killarna överföll tjejerna i korridoren och simulerade sex genom att trycka upp linjaler och pennor mellan benen på dem. Lärarna tyckte inte att det var så farligt. Boys will be boys. Den gamla klassikern "han är väl kär i dig och vet inte hur han ska uttrycka det." Jamen dåså! Jag menar det är ju så rart! Harmlöst, liksom! De tjejer som klagade var antagligen avundsjuka och önskade att någon skulle vilja låtsasvålda dem! Dagens tips, liksom. Girls, drick varannan vatten och kom ihåg att det är en ära att få bli utsatt för sexuella övergrepp! För att öka dina chanser, här är några underbara tröjor från Filippa K...
Hr Blomster fortsätter sin snillrika tolkning av den svenska skolan med att påpeka att en del av problemet naturligtvis kan läggas på de många invandrarpojkarna. För det är ju så alldeles uppenbart att endast icke-svenska män har taskig kvinnosyn.
"Flickorna vet inte heller alltid var gränserna går … I en del kulturer finns det kvinnor man roar sig med och andra man gifter sig med."
Alltså, för att summera: blattarna måste lära sig att svenska tjejer inte är horor, svenska tjejer måste sluta uppföra sig som "kvinnor man roar sig med". Allt pojkar gör mellan åren 9-79 kan förklaras med hormoner och den där rent mytologiska driften som gör att de närsomhelst tappar koncepten och börjar gå lös på sin omgivning.
Det är år 2007. Heja Hr Blomster, heja Sverige.
"Och hon satt i tornet och hissade ned sin Marc Jacobs sjal så han kunde klättra upp..."
Jag gillar inte stand-up något vidare, i synnerhet inte Stockholm Live. Men jag gillar Magnus Betnér alldeles oerhört med jämna mellanrum.
Kulturmanifest osv.
(Jomen det här har faktiskt paralleller till min magisteruppsats.)
Länge sedan nu men jag kan ju inte vara on top of everything liksom osv. Marcus Birro skapar kulturmanifest på sin blogg. Och trots att Birro nog skulle klassificera mig som tröttsam skyttegravsfeminist (härligt uttryck, btw) så måste jag ju vara storsint nog att hålla med honom i denna fråga.
Håll era flottiga, marknadsliberala fingrar borta från poesin, litteraturen, barnteatern, biblioteken, rockklubbarna, ungdomarna. Om ni anser att kultur endast är privatteatrar, schlager och deckare är ni välkomna på en rundvandring i ett fantasiskt land som ligger strax intill. Vi sträcker ut en hand. Ni är alla välkomna in.
Det är faktiskt inte okej att ha avgifter på museum. Det är faktiskt väldigt långt ifrån okej. Att ens prata om avgiftsbelagda bibliotek är så äckligt att det borde vara straffbart. Det sorgliga är att många som suckar nu och himlar med ögonen för att gud, jag tillhör en försvinnande liten grupp människor som gillar litteratur som då och då får nobelpriset, tycker om modern dramatik och faktiskt läser lyrik tycker så eftersom de anser att fiiinkulturen är en snobbig tillställning där välutbildade borgarbrackor säger åt dem vad som är bra och vad som är dåligt. Sant i viss mån, naturligtvis. Men fatta ? så fort den traditionellt fria institutionaliserade kulturen blir marknadsliberal och vinstdrivande kommer ni att få se på intellektuellt klassamhälle. DÅ mer än någonsin kommer kulturen att bli en fråga om vem som har högst utbildning och mest pengar och kan betala 700 kronor för att se en pjäs. DÅ mer än någonsin kommer det finnas förakt och fnys och fisförnäma människor som aldrig i livet tänker öppna en deckare eftersom det representerar allt det som är fel i kulturlivet.
Camilla Läckberg kommer aldrig att få Nobelpriset. Så är det bara. Och för varje steg vi tar mot borgarnas jävla kulturskymning så blir det mindre sannolikt att "vanligt folk" har läst de författare som faktiskt får pris eftersom Läckberg och hennes vänner dominerar bokmarknaden tills de kväver alla smala verk av mindre kända ansikten. Tillgång eftersom vi har skapat efterfrågan. Det är redan nu svårt att hitta smal litteratur i en vanlig bokhandel. Det är redan nu så att folkbiblioteken får avstå från att köpa in vissa titlar eftersom de måste tillgodose massans behov av den senaste deckaren. Eftersom folk redan nu tycker att bibliotek är smått onödiga och ganska sällan besöker dem för att låna böcker så KAN ju biblioteken inte göra annat än att försöka anpassa sig till döds efter vad efterfrågan efterlyser. Majoriteten vinner hela tiden på bekostnad av alla andra. Och då kanske man måste strunta i litteratur på minoritetsspråk eftersom Liza Marklunds nya, som visserligen finns precis överallt i alla affärer någonsin men ändå, MÅSTE köpas in.
Förstå följande: du kan inte få ett rikt kulturliv om du alltid måste ta hänsyn till marknadens krafter. Det fungerar inte. Då drunknar vi i Britney Spears och IDOL.
Jag är fruktansvärt trött på att populärkultur alltid av vissa kretsar måste förlöjligas. Men jag är lika trött, om inte mer, på att så kallad "finkultur" av vissa kretsar alltid måste avfärdas som hopplös, tråkig, otillgänglig eller svår. Jag är trött på att man ibland i princip avfärdas som lögnare om man säger att man INTE tycker om Beckfilmerna. För det här med olika smak, det finns tydligen inte bland "vanligt folk" som inte försöker vara "bättre" än de är. (För övrigt: Ingen ifrågsätter rimligheten i att en professor i historia har synpunkter på faktafelen i Snapphanar, men alla börjar sucka om en professor i litteratur tycker att viss litteratur håller högre kvalitet än annan litteratur, I DON'T GET IT, människor!) Jag är trött på att alla måste följa minsta motståndets lag hela tiden. Det är som att vi har bestämt att saker som är jobbiga för hjärnan är skadliga för oss och därför är det ju så mycket skönare att äta chips i soffan framför dokusåpor. Det är ungefär som att på allvar säga att nej, det där med att motionera det är så jävla jobbigt att jag struntar i det för varför ska man försöka må fysiskt bra när man kan äta chips och sitta stilla och dö i förtid? Vi motionerar för att det bra för oss och vi anstränger våra intellekt för att det är utvecklande.
Jag vill inte tillhöra vare sig "elit" eller "vanligt folk". Jag vill inte att kultur ska vara så kategoriserande. Jag vill se på Buffy the Vampire Slayer och läsa Alan Moore och Strindberg och gå på fri teater och konstutställningar och sedan gå hem och se en dålig polisfilm på fyran. Man mår bra av att blanda saker. Man mår bra av att KUNNA blanda saker. Jag tittar också på Beckfilmerna. Men jag behöver inte nödvändigtvis hävda att de är höjden av filmkonst och borde få vara norm för allt filmiskt skapande i Sverige. Jag provoceras inte av att människor som kan mycket om film (dvs inte jag) tycker att någon annan gör bättre, mer konstnärligt kvalificerade filmer. Man måste kunna skilja på underhållning och konst, ta mej fan. Och båda sakerna måste få finnas.
Fatta det!
Å vad skönt att ha sina soap box moments. Nu kan jag sova lugnt i natt.
Länge sedan nu men jag kan ju inte vara on top of everything liksom osv. Marcus Birro skapar kulturmanifest på sin blogg. Och trots att Birro nog skulle klassificera mig som tröttsam skyttegravsfeminist (härligt uttryck, btw) så måste jag ju vara storsint nog att hålla med honom i denna fråga.
Håll era flottiga, marknadsliberala fingrar borta från poesin, litteraturen, barnteatern, biblioteken, rockklubbarna, ungdomarna. Om ni anser att kultur endast är privatteatrar, schlager och deckare är ni välkomna på en rundvandring i ett fantasiskt land som ligger strax intill. Vi sträcker ut en hand. Ni är alla välkomna in.
Det är faktiskt inte okej att ha avgifter på museum. Det är faktiskt väldigt långt ifrån okej. Att ens prata om avgiftsbelagda bibliotek är så äckligt att det borde vara straffbart. Det sorgliga är att många som suckar nu och himlar med ögonen för att gud, jag tillhör en försvinnande liten grupp människor som gillar litteratur som då och då får nobelpriset, tycker om modern dramatik och faktiskt läser lyrik tycker så eftersom de anser att fiiinkulturen är en snobbig tillställning där välutbildade borgarbrackor säger åt dem vad som är bra och vad som är dåligt. Sant i viss mån, naturligtvis. Men fatta ? så fort den traditionellt fria institutionaliserade kulturen blir marknadsliberal och vinstdrivande kommer ni att få se på intellektuellt klassamhälle. DÅ mer än någonsin kommer kulturen att bli en fråga om vem som har högst utbildning och mest pengar och kan betala 700 kronor för att se en pjäs. DÅ mer än någonsin kommer det finnas förakt och fnys och fisförnäma människor som aldrig i livet tänker öppna en deckare eftersom det representerar allt det som är fel i kulturlivet.
Camilla Läckberg kommer aldrig att få Nobelpriset. Så är det bara. Och för varje steg vi tar mot borgarnas jävla kulturskymning så blir det mindre sannolikt att "vanligt folk" har läst de författare som faktiskt får pris eftersom Läckberg och hennes vänner dominerar bokmarknaden tills de kväver alla smala verk av mindre kända ansikten. Tillgång eftersom vi har skapat efterfrågan. Det är redan nu svårt att hitta smal litteratur i en vanlig bokhandel. Det är redan nu så att folkbiblioteken får avstå från att köpa in vissa titlar eftersom de måste tillgodose massans behov av den senaste deckaren. Eftersom folk redan nu tycker att bibliotek är smått onödiga och ganska sällan besöker dem för att låna böcker så KAN ju biblioteken inte göra annat än att försöka anpassa sig till döds efter vad efterfrågan efterlyser. Majoriteten vinner hela tiden på bekostnad av alla andra. Och då kanske man måste strunta i litteratur på minoritetsspråk eftersom Liza Marklunds nya, som visserligen finns precis överallt i alla affärer någonsin men ändå, MÅSTE köpas in.
Förstå följande: du kan inte få ett rikt kulturliv om du alltid måste ta hänsyn till marknadens krafter. Det fungerar inte. Då drunknar vi i Britney Spears och IDOL.
Jag är fruktansvärt trött på att populärkultur alltid av vissa kretsar måste förlöjligas. Men jag är lika trött, om inte mer, på att så kallad "finkultur" av vissa kretsar alltid måste avfärdas som hopplös, tråkig, otillgänglig eller svår. Jag är trött på att man ibland i princip avfärdas som lögnare om man säger att man INTE tycker om Beckfilmerna. För det här med olika smak, det finns tydligen inte bland "vanligt folk" som inte försöker vara "bättre" än de är. (För övrigt: Ingen ifrågsätter rimligheten i att en professor i historia har synpunkter på faktafelen i Snapphanar, men alla börjar sucka om en professor i litteratur tycker att viss litteratur håller högre kvalitet än annan litteratur, I DON'T GET IT, människor!) Jag är trött på att alla måste följa minsta motståndets lag hela tiden. Det är som att vi har bestämt att saker som är jobbiga för hjärnan är skadliga för oss och därför är det ju så mycket skönare att äta chips i soffan framför dokusåpor. Det är ungefär som att på allvar säga att nej, det där med att motionera det är så jävla jobbigt att jag struntar i det för varför ska man försöka må fysiskt bra när man kan äta chips och sitta stilla och dö i förtid? Vi motionerar för att det bra för oss och vi anstränger våra intellekt för att det är utvecklande.
Jag vill inte tillhöra vare sig "elit" eller "vanligt folk". Jag vill inte att kultur ska vara så kategoriserande. Jag vill se på Buffy the Vampire Slayer och läsa Alan Moore och Strindberg och gå på fri teater och konstutställningar och sedan gå hem och se en dålig polisfilm på fyran. Man mår bra av att blanda saker. Man mår bra av att KUNNA blanda saker. Jag tittar också på Beckfilmerna. Men jag behöver inte nödvändigtvis hävda att de är höjden av filmkonst och borde få vara norm för allt filmiskt skapande i Sverige. Jag provoceras inte av att människor som kan mycket om film (dvs inte jag) tycker att någon annan gör bättre, mer konstnärligt kvalificerade filmer. Man måste kunna skilja på underhållning och konst, ta mej fan. Och båda sakerna måste få finnas.
Fatta det!
Å vad skönt att ha sina soap box moments. Nu kan jag sova lugnt i natt.
"upp trälar uti alla stater..."
| You Are 8% Capitalist, 92% Socialist |
 You see a lot of injustice in the world, and you'd like to see it fixed. As far as you're concerned, all the wrong people have the power. You're strongly in favor of the redistribution of wealth - and more protection for the average person. |
Uppenbarligen har inte den stigande åldern gjort mig mindre idealistisk på det här området. Känns ganska skönt. Jag fick verkligen anstränga mig för att få de där 8 procenten, ska jag säga. Kunde väl till slut gå med på att företag kanske inte har något särskilt socialt ansvar. Mutter, mutter. Nu ska jag se klart på dokumentären på tv4 om de äckliga SD-pojkarna.
jag ljuger så bra...
Tydligen ljuger "vi" om vilka böcker "vi" läst. Allt enligt den eminenta källa till kunskap som utgörs av Expressen. "Alla" bokbloggar har nämnt denna osv.
Lästa titlar i fetstil:
1. "Jack" av Ulf Lundell
(Jag blir uttråkad bara av tanken ety Uffe använder många, många ord. Och jag har dessutom sett trailern till filmen. O ve och fasa.)
2. "Utvandrarna" av Vilhelm Moberg
(Högstadieläsning. Vi fick en miljon "nu-ska-vi-kolla-att-ni-inte-bara-skummar-"frågor om texten - "vad sa Ulrika till Kristina på båten?" som förstörde det mesta av läsningen, dock. )
3. "Hemsöborna" av August Strindberg
(Strindberg är ju kung. Men jag tycker hans romaner är ohjälpligt tråkiga. Dramatiken och Liten katekes för underklassen är kärlek, å andra sidan.)
4. "Nässlorna blomma" av Harry Martinsson
5. "Röde Orm" av Frans G Bengtsson
(Äger den här boken, vet att jag förmodligen skulle gilla den, men den är så otroligt tjock! Kanske till sommaren när jag enligt moderat modell är arbetslös och utfattig.)
6. Arn-böckerna av Jan Guillou
7. "Sagan om ringen"-trilogi av JRR Tolkien
(Men jag tycker den sista boken är plågsamt lång. Och filmerna var bättre, trots Orlando Bloom.)
8. "Krig och fred" av Leo Tolstoj
(Jag tror inte jag läste hela.)
9. "Svindlande höjder" av Emily Brontë
("He's more myself than I am!" Jag har läst den här ungefär tjugo gånger, tror jag. Sjukt underskattad. Kom dock aldrig och påstå att det är en kärleksroman, för då lär du behöva terapi!)
10. "Män är från mars, kvinnor från Venus" av John Gray
(WTF? Av alla böcker man kan ljuga om så väljer man Grays mongobiologism?)
11. "1984" av George Orwell
(Underbar.)
12. "Lysande utsikter" av Charles Dickens
13. "Harry Potter och de vises sten" av J K Rowling
14. "Jane Eyre" avEmilyCHARLOTTE, Expressen, Charlotte Brontë
(Inte alls lika bra som Svindlande höjder ens med de bästa Madwoman in the attic-analyserna. Har närt ett djupt förakt för Mr "Oh woe is me" Rochester sedan första gången jag läste boken. Det blev knappast bättre av att läsa Wide sargasso sea. Griniga, melodramatiska gubbslem.)
15. "Da Vinci koden" av Dan Brown
(Sa jag att jag ska bli bibliotekarie?)
16. "Anne Franks dagbok" av Anne Frank
Lästa titlar i fetstil:
1. "Jack" av Ulf Lundell
(Jag blir uttråkad bara av tanken ety Uffe använder många, många ord. Och jag har dessutom sett trailern till filmen. O ve och fasa.)
2. "Utvandrarna" av Vilhelm Moberg
(Högstadieläsning. Vi fick en miljon "nu-ska-vi-kolla-att-ni-inte-bara-skummar-"frågor om texten - "vad sa Ulrika till Kristina på båten?" som förstörde det mesta av läsningen, dock. )
3. "Hemsöborna" av August Strindberg
(Strindberg är ju kung. Men jag tycker hans romaner är ohjälpligt tråkiga. Dramatiken och Liten katekes för underklassen är kärlek, å andra sidan.)
4. "Nässlorna blomma" av Harry Martinsson
5. "Röde Orm" av Frans G Bengtsson
(Äger den här boken, vet att jag förmodligen skulle gilla den, men den är så otroligt tjock! Kanske till sommaren när jag enligt moderat modell är arbetslös och utfattig.)
6. Arn-böckerna av Jan Guillou
7. "Sagan om ringen"-trilogi av JRR Tolkien
(Men jag tycker den sista boken är plågsamt lång. Och filmerna var bättre, trots Orlando Bloom.)
8. "Krig och fred" av Leo Tolstoj
(Jag tror inte jag läste hela.)
9. "Svindlande höjder" av Emily Brontë
("He's more myself than I am!" Jag har läst den här ungefär tjugo gånger, tror jag. Sjukt underskattad. Kom dock aldrig och påstå att det är en kärleksroman, för då lär du behöva terapi!)
10. "Män är från mars, kvinnor från Venus" av John Gray
(WTF? Av alla böcker man kan ljuga om så väljer man Grays mongobiologism?)
11. "1984" av George Orwell
(Underbar.)
12. "Lysande utsikter" av Charles Dickens
13. "Harry Potter och de vises sten" av J K Rowling
14. "Jane Eyre" av
(Inte alls lika bra som Svindlande höjder ens med de bästa Madwoman in the attic-analyserna. Har närt ett djupt förakt för Mr "Oh woe is me" Rochester sedan första gången jag läste boken. Det blev knappast bättre av att läsa Wide sargasso sea. Griniga, melodramatiska gubbslem.)
15. "Da Vinci koden" av Dan Brown
(Sa jag att jag ska bli bibliotekarie?)
16. "Anne Franks dagbok" av Anne Frank