nytt hem
Jag fortsätter vara bitchig (och lite mer personlig) här.
oh, the alcoholic afternoons when we sat in your room
Hittade en lista/utmaning hos Stina. Den är mycket avancerad och går ut på att berätta vad man gjorde för 20, 15, 10 och 5 år sedan. Ack ja.
För 20 år sedan var jag 6 år och gick på förskola där alla roliga trampcyklar alltid var tagna när en hade hunnit ut på rasterna. Min bästis bröt foten, vi hade en sadistiskt käck lärare som sa åt henne att sluta sjåpa sig och gå och äta fruktmellis; annars kommer jag mest ihåg att lekis triggade igång min elitism. Jag kunde läsa, räkna och skriva men var skitkass på skidor och fotboll och när jag förstod att idioterna som kunde slå en boll i en viss riktning blev populärare än de som kunde skriva sagor blev jag misantrop. Jag hade inga framtänder, skitstora glasögon, mintgröna mysdressar och älskade Magnus Uggla, trampcyklar och böcker som var för avancerade för min nybörjarnivå. Däremot tyckte jag illa om lakrits, pojkar och längdskidor.
För 15 år sedan gick jag i femman, lekte fortfarande med Barbie och spelade mycket tv-spel. Jag var med i bokklubben Läslusen bl.a och plöjde nog tio böcker i veckan. Älskade besinningslöst Tvillingarna på Sweet Valley High lekte ofta detta med min kompis Johanna. Tror jag gick på badminton regelbundet. I skolan ingick jag i ett kompisgäng som efter viss övertalning fick sitta i samma grupp i klassrummet - vi skickade många lappar, fnissade hysteriskt och var otroligt töntiga men fina ändå. Vi fick en ny lärare (vars privatliv åtminstone 1/3 av de skickade lapparna avhandlade) som blev sådär betydelsefull som bara vissa lärare kan bli när en är i början av puberteten och behöver förebilder/ställföreträdande föräldrar. Alla tjejer i klassen var kära i samma killar och de flesta killar var för omogna för sånt ännu, (de som inte var det var inte snygga nog för att vi skulle gilla dem) och själv var jag nog lite slentriankär i någon av dem också, minns inte vem. Jag tyckte det var ganska tråkigt att gå i mellanstadiet, jag kommer ihåg att min dagbok handlade mycket om hur roligt det skulle bli att bli vuxen.
För 10 år sedan var jag snart 17 (herregud, sånt var ju viktigt då) och lika omogen som alla andra 17-åringar även om jag gömde det under min allmäna brådmogenhet. Jag var med i Fältbiologerna och Ung Vänster, läste tunga böcker och var jättemycket feminist (och ateist efter en liten period i kyrkans unga). De enda som förstod mig var Morrissey och Karin Boye. Allting var jättestort, jätteallvarligt och jättejobbigt. Jag skrev sjukt mycket, hade gått från depressiva noveller om unga tjejer som dog i olika åkommor till depressiva noveller om unga tjejer som tog livet av sig. Dessutom tyckte jag fortfarande inte om pojkar (det är fan inte lätt att tycka om pojkar som växt upp där jag växte upp, i ärlighetens namn) och var övertygad om att jag var lesbisk, särskilt efter att ha sett Kate Winslet i porträttmålningsscenen i Titanic. Min dagbok handlade fortfarande om hur roligt det skulle bli att bli vuxen.
För 5 år sedan hade jag flyttat till Uppsala ganska nyligen, bodde i kollektiv i en trea i Gottsunda, pluggade litteraturvetenskap och älskade det. Jag drack väldigt ofta alkohol, gick på kompisars teologfester (där jag efter stort alkoholintag praktiserade lite kvarlevor från gymnasietidens nyansfria ateism men också lärde mig att alla teologer inte är bindgalna, något som har visat sig vara användbar kunskap även de senaste åren) jobbade lite på nation ibland, hade taskig ekonomi men trivdes bra. Uppsala är min vän. Jag hade också mitt första "riktiga förhållande", om jag inte minns fel. Det får inte direkt betyget VG men övning ger färdighet. Min utbildningsplan-B var att bli gymnasielärare i svenska och historia tills jag träffade lärarstudenter på b-kursen och fick hjärtflimmer, jag lärde mig laga mat och tyckte livet var rätt fint.
men det är väl själva fan
Och jag har sedan länge tappat respekten för kvinnor som gnäller om att de får göra allt och samtidig krampaktigt håller fast vid mögiga stereotyper som ingen har blivit gladare av sedan 1870-talet. Ta en Stesolid och låt mannen bada ungen, om han verkligen är så jävla dum att han dränker barnet är det kanske lika bra att det kommer fram med en gång så att du kan skaffa nästa barn med någon som har tvåsiffrig IQ.
Biologismen är ungefär lika fräsch som nazismen.
facebook, I has it
"Åsa, in your network you were voted "sexier" than [insert: namnet på en brudjävel som jag alltid ville slå på gymnasiet för att hon var populär och korkad medan jag var sixteen, clumsy and shy]."
Gött.
två saker:
1.
Ibland tror jag att jag ska jobba extra med att översätta dåliga böcker från engelska. Jag har till och med beställt de så kallade översättarproven från förlaget. Så hemskt illa kan det ju inte vara och någonstans ska ju all den kunskap jag förvärvat genom att ha tillbringat mellanstadietiden/de tidiga tonåren i en Danielle Steel-dimma av mörka släntrande män med smala höfter och muskulösa armar och deras slanka svimmande fruntimmer komma till användning. Och så vidare.
Så stöter jag på meningen "Brian made love to her mouth". Made love to her mouth. Min första fråga är va? Min andra fråga är hur?
Min översättning skulle otvivelaktigt bli "Brian knullade hennes mun" och sedan skulle jag inte få fler uppdrag.
2.
Det här skämtet skrattade jag och den blivande sambon åt mycket igår kväll och det här skämtet har jag småfnissat åt halva dagen idag. Också.
CHRISTINE: What, do you think I drink too much?
CHRISTINES EX-MAN: Well. I don't think you drink too little.
Jag fattar faktiskt inte varför jag tycker det är så jävla roligt.
Litterära män som kommer undan med alldeles för mycket
Paulo Coelho förtjänar inte att kallas "litterär", ej heller att daltas med: det räcker med att titta på hans fruktansvärda hemsida för att förstå att den här tre äpplen höga snubben med den 67 mil höga självkänslan som lägger ut bilder på sig själv där han plirar mot solnedgången med en pilbåge i handen är en iskallt beräknande cyniker som förmodligen skrattar ihjäl sig varje gång en stjärnögd västerländsk kvinna faller för hans klichétyngda bajsnödiga texter om Livet och Kärleken. Hans blogg heter Warrior of the light. Warrior of the Light. Som om inte det här New Age-skräpet var nog så har Palle en sjukt bedårande kvinnosyn också. Kvinnor är Kloka. Inte intellektuella såsom män, men kloka, fina, ljuva och liksom RENA. Även om de är prostituerade. Kanske framförallt om de är prostituerade. Då kan ju Mannen komma och RÄDDA den kloka, rena kvinnan från detta öde och hon i sin tur kan hela hans sargade själ med sina lena händer. Jag blir helt matt varje gång någon INTE genomskådar Coelho. Kanske borde de resa till bokmässor och dylikt, där jag har hört att karln brukar försöka få ligga med hälften så gamla kulturarbetande kvinnor så fort han får tillfälle. Det brukar inte gå så jättebra, vilket är lite som balsam för min själ att höra. Kanske kommer det en bok om de kalla skandinaviska kvinnorna i framtiden? Coelhos och övriga New-Age-det-mjuka-mystiska-Österlandet-flumidioters framgångar baseras på att lata västerlänningar är för jävla dumma i huvudet för att ta reda på fakta om andra delar av världen och därför köper såna här koncept om De Andra. "De har ju en hääääält annan rytm där nere! Man tar säj tid att tänka å kramas. Å bryr säj om natuuuuuren och kosmos å vi svenskar är ju så stela och strässade vi borde läsa mera sånt här som handlar om hur vi tar hand om vår sjäääääl." Bland intelligenta varelser kallas detta Orientalism/Exotism och anses mycket fult och obildat.
Ernst Brunner. Egentligen finns det nog något sympatiskt i flera av hans romanskildringar av förlorad solidaritet och liknande. Och jag håller fullständigt med honom om utspelen om att romankonsten fått betala priset för deckarhysterin. Men det är lite svårt att orka se med vänliga ögon på gubben när det ständigt överskuggas av ytterligare en krystat poetisk skildring av Könens Möte där mannen möter kvinnan med stort K och ligger med henne i olika situationer. Sedan har han gjort en sån där skitjobbig grej som väldigt många manliga författare får lov att göra: han har skrivit en bok om en känd historisk person - i Brunners fall Karl XII (såklart!) där han friskt blandat alla möjliga och omöjliga källor, skapat lite hittepåkällor samt, såklart, gjort det pöbeln älskar - han har skrivit om Karl XII utifrån nutida juridisk, etisk och moralisk livsåskådning. Vilket gör boken ungefär lika intressant som en blogg om Emma - tjugoett, sambo med Fredrik, älskar latte, shopping, skor och kläder - som visar bilder på sitt nyköpta läppglans. En fotnot: att läsa bloggdiskussioner om just den här boken mellan män som älskar svensk historia är ungefär lika skönt för själen som att besöka Carolina Redivivas café en vanlig onsdagförmiddag.
Tänkt dialog med direkta citat från bloggar och mina egna fördomar observationer:
Mösspartist #1: "Jag anser personligen att Karl XII var den idealiske härföraren, dock med för stora ambitioner för Sverige."
Mösspartist #2: *allvarlig nick* "Man undrar ju hur landet skulle ligga om han fötts i Ryssland, så att säga."
Mösspartist #1: Vad sägs, broder, ska vi gå och skriva en insändare till Ergo om hur viktigt det är att bevara den äktenskapliga institutionen mellan man och kvinna medan vi längtansfullt smeker varandras oproportionerliga egon?Mösspartist #2: På min ära, på min ära.
Jag orkar helt enkelt inte med "historiskt intresserade" män. Vad är det för FEL på "historiskt intresserade" män? Blev de slagna och förnedrade i sin barndom? (Hoppas, hoppas.)
Per Hagman. Alltså egentligen är det nog inte honom jag irriterar mig på utan mer en slags inneboende essens i hans böcker som lockar främst män som vägrar bli vuxna och tror det är hett att vara 30+ och fortfarande vara rädd för relationer/inte kunna betala räkningar i tid/vilja ligga med anorektiska fjortonåringar med glittersmink och knoppande bröst istället för att klippa sig och skaffa ett jobb. (Gud vad världen skulle bli bättre om 99% av de här jävla människorna i den klippte sig och skaffade sig ett jobb och knullade jämnåriga. Hur osexigt är inte Peter Pan-komplex? På en skala mellan 1-10 skulle jag vilja säga 1345.) Modernt dekadensdravel: "woe is me för jag är en bortskämd jävla medelklassunge som inte orkar, vill eller vågar göra något på riktigt i livet och därför sitter jag här och betraktar min cigarett sakta glöda i natten medan de vackra unga flickorna dansar bredvid mig och jag undrar över Livet och Kärleken men mest av allt är jag ett självupptaget as, är inte det lite charmigt?"
För att summera: NEJ.
--
Coming up: jag nedvärderar typiskt kvinnliga sysslor såsom modeblogging och annat som vi tjejor historiskt sett tyckt om att pyssla med medan våra älsklingar ägnar sig åt samhälle och yrkesliv. Du vet att du vill läsa det.
The Abortionist's Daughter - Elisabeth Hyde
Om jag hade vetat att den här boken användes av de litterära giganterna Richard & Judy i deras Summer Reads-kampanj för något år sedan hade jag såklart aldrig läst. För det är självklart en typisk bokklubb-i-tevesoffa-bok. Harmlös trots ett icke-harmlöst ämne. Välskriven på ett slätstruket amerikansk-bestseller-vis. I stort sett menlös. En bok som nästan skulle kunna komma med ett förord från förlaget: "Hej, vi har i boken du just ska läsa reducerat alla tänkbart provokativa inslag till ett minimum i hopp om att boken ska diskuteras i en tevesänd bokklubb där medelålders kvinnor får berätta om sina läsupplevelser för andra medelålders kvinnor som inte är intresserade av litteratur men av att läsa."
Nationellt berömda abortläkaren Diana Duprey hittas mördad. Det finns En Massa Misstänkta ety hon var en Stark Kvinna som bråkade med sina familjemedlemmar - make och 19-årig dotter - och abortmotståndare företrädda av en baptistpastor som vill att sonens 15-åriga flickvän ska trotsa sina föräldrars önskan och föda sitt barn. Det sista hade ju kunnat bli intressant. Abortläkaren som själv tycker att flickan ska göra abort, föräldrarna som håller med, flickan som låtit sig övertalas av pojkvännens högerkristna familj osv. Drama! Men gud förbjude att Hyde skulle ta någon ställning eller diskutera frågan i sin roman. Då skulle ju inte alla kunna läsa utan att bli upprörda och vi vet ju hur dumt och jobbigt det blir när folk tycker något och när boken du köpte för att mysa med började ifrågasätta etisk problematik kring känsliga frågor. Litteratur ska alltid vara mysig, gosig, okomplicerad, mjuk och varm som en filt.
Det är den här boken. Jag tycker inte om såna böcker eller ett kulturklimat där sådana böcker har ensamrätt till det offentliga mainstreamrummet.
Rekommenderas till: folk som bara läser deckare för att det aldrig är sunt att exklusivläsa en genre och för att Hyde skriver nästan-deckare på gränsen till roman och om man gillar sådant så gillar man den här. Förmodligen.
A natural history of rape av Randy Thornhill och Craig T. Palmer
"There is no doubt that rape has evolutionary -- and hence genetic -- origins."
Jorå. Män må ha olika skäl till att våldta - de kan t.ex. vara fula och frånstötande, vilket diskuteras i ett kapitel - men i slutändan handlar det om deras inbygda önskan att föra sina gener vidare. För är de fula och frånstötande måste de ju föröka sig med våld. Duh! Naturvetenskapen har aldrig fel! Det som stöder denna tes är ju att majoriteten av våldtäktsoffren är unga kvinnor på toppen av sin fertilitet. Det påstås också finnas studier som visar att de som genomgår det största traumat efter en våldtäkt är unga kvinnor i fertil ålder. Barn och gamla kommer över våldtäkt mycket snabbare. För att de ändå inte kan få barn! Visst är naturen fiffig? (Barn kommer över så mycket. Det är inte så farligt med lite sexualiserat våld i barndomen, du får inte vara så känslig!)
"The more a woman's reproductive success would have contributed to the genetic success of her mate or her relatives in evolutionary history, the greater the suffering of those individuals is likely to be after she is raped."
Allra mest synd är det om
Det "vetenskapliga" i studien är rent häpnadsväckande dåligt underbyggt. Även om en som jag saknar illusioner om den rena, objektiva naturvetenskapens helighet blir en garanterat förvånad över att läsa om "undersökningar" som visar att det är möjligt att dra slutsatsen "det handlar om reprouktion" från statistiken om våldtäktsoffers medelålder. (Man kan inte tänka sig att det beror på att de flesta män som våldtar är i samma ålder? Nej. Spekulationer. Det vore något en korkad samhällsvetare skulle ägna sig åt.)
Det mest fascinerande är nog ändå förnekelsen av kultur. Att en kvinna i ett patriarkalt, religiöst samhälle fruktar sociala konsekvenser av våldtäkt mer än en kvinna i Norge skulle ju kunna tänkas ha med de av människorna instiftade kulturerna att göra. Randy-boy och Craig håller såklart inte med. Fast de har å andra sidan inte diskuterat andra kulturer än USA ety USA är de facto universum.
Mäns våldtäkt av kvinnor är alltså ett biologiskt faktum. För att stoppa våldtäkterna, menar författarna, ska alla pojkar genomgå en "våldtäktskurs" av typen "körkortsprov". För att lära sig den impulskontroll djuret Man inte föds med. Intressant är att det här är, i stort, samma tes som fraktioner av feminismen typ Andrea Dworkin driver. Skillnaden är bara att när Dworkin säger det stämplas hon av amerikanska medier som en manshatande subba, medan Thornhill och Palmer har fått New York Times att skriva ganska många seriösa artiklar. Varför? Tja, förmodligen för att Dworkin är oförsonlig i sin åsikt att män våldtar, alltså ska män stå till svars för våldtäkter. Randy-boy och Craig vill att även kvinnor ska gå samma kurs som män för att - surprise, surprise - lära sig att inte skicka ut de signaler som de impulsstyrda männen har så svårt att stå emot. Av rent genetiska skäl, förstås.
Same shit, different day.
Rekommenderas till: alla som fått för sig att det är feminister som hatar män.
because desire is full of endless distances
Har precis gjort en lista med böcker jag vill ha inför årets bokrea på Adlibris. Inte särskilt många egentligen, jag har tyckt bokrean varit kass i flera år nu, det är ändå bara deckare på dåligt papper, böcker om självkänsla och annat skit.
Men de rear ut en av mina engelskspråkiga favoritpoeter Robert Hass! (Se rubriken!) Det är väl Hass och ett ex av Smärtans ministerium jag vill ha i år.
Jag måste ta upp bokbloggandet igen. Jag ska verkligen. Skulle kanske starta en separat bokblogg och ha den här som subb-blogg? När någon märklig form av bitterhet mot böcker för närvarande, delvis förstod jag varför när jag försökte köpa 4 för 3 på Akademibokhandeln här i stan tidigare idag. Det finns så lite jag vill läsa i en vanlig bokhandel. Antingen har jag läst om böckerna - Ladies, exempelvis - och bestämt att det inte är värt besväret, eller så handlar det om gener jag faktiskt inte tycker om. Läckberg och Rudberg får göra teve. Agneta Sjödin får prata om sin bok. Jag orkar inte.
Har börjat läsa The abortionist's daughter av Elisabeth Hyde. Det är en berättelse av klassiskt format, påminner om det mesta som brukar ligga högt på topplistor och innehåller amerikanskt medelklassliv, död, kontroversiella frågor och diverse mäskliga relationer. Ingenting omvälvande, men bra ändå.
Från Amazon har min senaste order precis dispatchat - War with the newts av Karel Capek, Twilight av Stephanie Meyer (tjeckisk finkultur och vampyrromaner bildar en fantastisk eccentrisk läslista, n'est pas?) och så Prime Suspects - the Complete Set vilket jag drömt om ett par veckor nu.
"Why did you leave me? Why?"
Project Zero 2: Crimson Butterfly på Xbox är så sjukt jävla otäckt. Det är värre än alla skräckfilmer jag sett och då ska man ändå minnas att jag älskar att bli rädd och såg fasor som Dark Water ensam en vanlig vardagskväll i ett mögligt gammalt hus där allting gav ifrån sig ljud. Crimson Butterfly är så pass vidrigt att jag är övertygad att jag aldrig skulle kunna spela ensam på kvällstid. Det är mörkt, olycksbådande och SÅ DEN DÄR JÄVLA VIBRERANDE SKITHANDKONTROLLEN som gör mig precis lika rädd varje gång. Spelandet ser mest ut som så att jag googlar flyktvägar, kommer med back seat driver-kommentarer, analyserar plotten - som för övrigt är nästan onödigt vacker i all sin blodiga prakt - och karln står upp för sitt genus och är den som sköter kontrollen. Jag är bra på att skjuta men herregud, mina spelerfarenheter i övrigt består mest i att strategiskt överta herraväldet över universum, bygga upp städer och arméer samt att sköta invånarna i PC-såpan Sims 2. Mina nerver är inte gjorda för vindlande korridorer, väsande spökröster och snabba vändningar.
Antal gånger jag slängt handkontrollen på min pojkvän: åtminstone en.
Antal gånger pojkvännen blivit rädd för min spegelbild i fönstret: åtminstone tre.
Antal gånger vi förbannat grannarna som mycket ljudligt håller på att renovera sin lägenhet: ungefär tio.
Antal ironiska kommentarer - "nej men så fint, ett familjealtare, ja, sådär ska vi inreda vårt gemensamma hem, hö hö hö" - för att dölja den pura skräcken i våra hjärtan då vi tvingas ned i ännu en källare där någon sexig Mourner med igensydda ögon väntar på att få döda oss/ytterligare ett spöke väser ut sin odöda ångest: hundratals.
Antal mardrömmar relaterade till mörka övergivna byar, tvillingar, ritualmord och spöken med "warped faces": oändligt.
bah, humbug
Stadstrafiken har reklam för Svensk Pantbelåning lagom till julskyltningen börjar. Med översättningstext på arabiska under. Det är cyniskt på ett plan som mest gör mig ledsen och väcker mitt julhysterihat och fan ska veta att det är svårt att hata julhysterin i Sverige idag. De flesta som hatar julhysterien är ju trots allt sådana som går med i facebookgruppen "Vi som firar jul till minne av Jesu födelse" och skickar käcka utrop av typen "he's the reason for the season" till varandra. Å andra sidan, hellre frikyrkliga idioter som sitter i grupp och påminner varandra om anledningen till jul (dvs att just de ska få känna sig Utvalda, Frälsta och lite, lite Bättre än alla andra) än galna pöbelsvenssons som i fem veckors tid släpar ut alla sina sockerhöga snorungar till varje galleria, varje restaurang, varje gågata där de sedan bidrar till stämningen genom att idka familjegräl på offentlig plats så ofta som möjligt. Mamma Pöbel - med ensamansvar för julhandeln of course - ska bara in på åtta affärer till och Pappa Pöbel som normalt sett inte ser så mycket av sina tre barn ska försöka blidka deras trötthet och irritation genom att trycka i dem lite godis och alla barnen Pöbel löper amok och ägnar sig åt att gallskrika i kör. Men det är ju värt det ändå för sen kommer den efterlängtade dagen som ska firas med FAMILJEN ety familjen är det FINASTE vi har även om den dagarna kring jul leds av en galen matriark i medelåldern som lider av ett patologiskt behov av att alla ska vara glada och undertrycka det gångna årets samtliga konflikter under en enda evighetslång, krystad helg. Samma matriark kollapsar sedan skrikgråtande på Annandagen av ren utmattning. (Obs: Självbiografiskt inslag!) Att fira jul med vänner/utan julklappar/veganskt/genom att jobba i soppkök anses ytterst suspekt och fult då julen instiftades som en högtid tänkt att helga familjeångesten och skapa Noréndramer. Sedan kan man i mellandagarna gå med i facebookgruppen "Vi som inte orkar leva längre." Happy holidays!
Fast facebook är så ute nu. Alla BILDERNA herregud, de kan ta dem och äga dem och använda dem emot dig när du utpressas i framtiden! "Antingen ger du oss 5 miljoner eller så tar vi bilden på ditt barn som leker med sylt och PUBLICERAR DEN i vårt namn." The horror, the horror. Själv tycker jag bland det bästa med facebook är just bilderna; att man kan söka t.ex. på "föreningen heimdal" och hitta de roligaste mobboffren någonsin. Gör't! I ett hejdlöst underhållande fotoalbum besöker tre unga herrar med fluga och kavaj Sveriges Järnvägsmuseum och poserar bland tågen. Det är humor på hög nivå. I ett annat album står herrarna i damsällskap och man kan riktigt se hur det värker i byxan och ana en hoppfull glimt i herrarnas ögon då de undrar om i kväll är kvällen då de ska mista sin svendom. Man kan också se hur damsällskapet tänker "herregud vad gör jag här om han gör några närmanden spetsar jag hans pung med hans promenadkäpp".
På tal om facebook så är de där funwall-inläggen den kanske största och frodigaste myllan någonsin för att odla sitt människoförakt. "You've been hit by the sexy as fuck truck. Please pass along to 15 friends." Nej, men jag kan ge dig AIDS om du vill. "Kudd krig. Du är träffad." Om det fanns något hopp för världen skulle någon vid det här laget ha SETT SÄRSKRIVNINGEN OCH BARA VÄGRAT. Men nej. O nej. Och katten i mössan. Jag orkar inte mer. Jag vill dö. "Så glöm för helvete inte mössan." Alltså vad är det för fel på er? Fick ni inte tillräckligt med syre när ni föddes?
Annars då? Family.se är en ny favoritsajt i fråga om ofrivillig komik. Sök på förlovningar, det är där skiten är liksom. Det är ju som bekant småborgerligt att gifta sig men förlovning, det är grejer det! Här finns en mycket rolig topplista på de mest fantastiska förlovningsbilderna på sajten; själv gillar jag såna här bilder bäst tror jag. "Vi förlovade oss på en strand i Turkiet." Och så en skönt avslappnad bild där de posar vid vattnet sådär som man gör när man är på semester. Under bilden finns en förklaring för oss som undrat: "vi har varit tillsammans sedan vi träffades", "ingen är lyckligare än jag". För det finns ju ett sånt BEHOV av såna här sajter. Det fyller liksom en gapande avgrund av begär efter att visa upp sin HELT UNIKA lycka.
(Ja, det var ett tag sedan jag uppdaterade. Jag ska snart blogga en alternativ bokfemma om vilka fiktiva karaktärer jag vill ligga med - STAY TUNED OMG!!!11)
...
Ååh, jag har fått läsare som är funktionella analfabeter.
Men allvarligt hörrni. Om sarkasmen och ironin i det där inlägget är svårt att tyda (ingen kan väl anklaga mig för att vara särskilt subtil), då blir jag orolig för mänsklighetens förmåga att redigera sin egen verklighet i vårt samhälle... Eller vänta, det är jag ju redan.
Sanningsministeriets Two Minute Hate: Överliggare, av typen Monokelbärande Mösspartist
Kännetecken: kåraktiva och medlemmar av något obskyrt parti, typ Mösspartiet som vill stå i klunga och sjunga Kungssången på årsdagen för varje slag någon svensk någonsin vunnit sedan Ansgars tid; blir mycket upprörda av skämt om sin egen person - saknar helt självdistans och självkritik; saknar även kritiskt tänkande - kritiken sträcker sig ungefär till att håna meningsmotståndare; oattraktiva - inte sällan så pass frånstötande att man misstänker att de aldrig fått ligga, ofta och gärna iförd klädsel som förvärrar eländent, såsom kravatt och illasittande kostymer samt ett litet hånleende på läpparna för själva grunden i överliggarens livsåskådning är att han är jävligt bra, trots överväldigande motbevis; anhängare av konservativa (monarki!!! det finaste vi har!!!!) eller möjligen nyliberala politiska åskådningar - sossesverige förstår inte de här männens begåvning helt enkelt; dumma i huvudet - kan ofta något om ett mycket litet område, ex. militärhistoria eller maltwhiskey och förstår inte på några villkor hur man kan sätta in något i ett perspektiv, sådana saker som processer och strukturer ägnar sig enbart naiva kommunister åt! De skriver b-uppsats om Heidenstams tidiga författarskap och Rolandssången och någon specifik militär under ett specifikt krig eller varför inte om Karl XII, denna vår NATIONALHJÄLTE?
Kort sagt: hela deras väsen utgörs av idioti, oförmåga och brist på sex. Kanske framförallt av bristen på sex, denna ekande tomhet, deras strupars sår, deras hjärtans skrin i världen. Om de här killarna någonsin fått knulla så är det oerhört sporadiskt och för många år sedan, efter en Gasque med en halvt medvetslös brud som inte kom undan. Numer går killarna mest på Ordensfester där inga kvinnor är välkomna annat än som objekt i de skojfriska dryckesvisorna. (Dessutom är garanterat en rätt stor procent av de här asen latent homosexuella eftersom de speglar sig i varandra och liksom Narcissus faller de för det fantastiska de ser i sin bordsgranne med den vackra röda flugan och vurmen för svensk nationalromantisk diktning men GUD NÅDE den som föreslår att de skulle göra slag i saken och idka lite mysig samkväm för vuxna män kan göra saker - samtala, dyrka Konungen, putsa manschettknapparna, runka - tillsammans utan att de nödvändigtvis behöver vilja ligga sked och smekas ömt. SÅ DET SÅ!)
Och de föds och återuppstår i Carolinabiblioteket, på nationerna och kåren och förökar sig genom någon märklig form av kloning (jag vägrar tro att det sker på naturlig väg, jag ORKAR INTE FÖRESTÄLLA MIG) och sitter på varje A och B-kurs och hävdar saker med en tvärsäkerhet som är reserverad för barn, idioter och riktigt gamla människor. Och män som inte fått höra frasen "men nu får du väl för fan ta och hålla käften, ditt ointelligenta jävla mähä" tillräckligt ofta i sina liv. Som tror att det är allmän sed att försöka mästra sina lärare (särskilt kvinnliga, de där kvinnfolket är ju bara intresserade av kvinnliga problem, inte sådana allmänmänskliga dilemman som huruvida Atterbom eller Geijer var det största poetiska geniet) och vägra förstå en enda struktur någonsin i något sammanhang (det handlar om INDIVIIIIIIIIDEN) samt gå klädd som något jävla missfoster från 1870-talet. Det finns så många människor som hatar sig själva och så kommer de här snubbarna - SOM HAR ALL ANLEDNING TILL SJÄLVFÖRAKT I MÄNGD - och strör sin överdimensionerade självbild omkring sig som vore den mjäll. De här männen tillför inte samhället någonting överhuvudtaget, de är de ultimata parasiterna. De kan ingenting, de gör ingenting, de inspirerar inte någon till någonting. De är inte ens snälla. Bananflugor är till större nytta än monokelbärande mösspartister. Till och med teknologer med ölmössa och overall som ordnar luciatåg och spexar till det är charmiga i jämförelse.
Min tröst i det här mörkret är att de är för korkade för att ta sig speciellt högt i sin akademiska karriär, såvida inte Pappa (vi kan väl utan att känna oss alltför fördomsfulla tänka oss att de här snubbarna knappast uppfostrats av några Grupp 8-feminister) befinner sig inom den akademiska världen vilket han såklart gör och JORDEN BLIR ALDRIG AV MED DEM, ALDRIG NÅGONSIN, ALLTID SKA DE SITTA DÄR MED SINA SJÄLVGODA LEENDEN OCH FÖRNUMSTIGA INLÄGG OCH INTERNA NÄTVERK OCH ORDNAR SOM HAR PENISFORMADE JÄVLA SYMBOLER OCH GUUUUUUD, JAG VILL SLÅ DEM HÅRT I HUVUDET FÅR JAG DET, SNÄLLA?
Det är antingen det eller så får någon av er ligga med dem.
o rly? - ya rly!
(puritanen Hannah More som levde ca. 1750-1830)
Man kan inte vara säker på att Stureplanskillarna var medvetna om att de våldtog, berättade en reporter på radio för mig nyss. Alltså blir det svårt att fälla dem. Intressant. Om man inte är säker på att man exempelvis mördar någon brukar man få träffa snälla människor i vita rockar som hjälper en förstå. Men det är klart, mord är ju ingen KOMPLICERAD KVINNOGREJ heller, som våldtäkt självklart är. Sex är naturligt, mord är ju... våld. Män som inte ser gränserna mellan social samvaro och våld mot kvinnor är måhända lite överspända, men någon störning har de verkligen inte! Det är INGET samhällsproblem med våldtäkt, det handlar om INDIVIDER som våldtar och våldtas. Det finns såklart inga uppfattningar om Män och Kvinnor som leder till såna här situationer. Det är fint att den verklighetsuppfattning som måste få vara rådande är mannens. Alla vet ju att kvinnor har en SPÄND OCH FRIGID inställning till sex, hur skulle det se ut om kvinnans ord var i centrum när hon säger att hon blev våldtagen och han säger att de hade lite mysigt sex? Det skulle ju kvinnor utnyttja HELA TIDEN när de blir sura - vilket de ju blir minst åtta gånger om dagen - och vill hämnas på män. (Själv brukar jag föreslå lite bondage, låta min pojkvän binda fast mig och slå mig med en ridpiska och sedan ringa polisen och anmäla honom för misshandel. Mina HORMONER, vet ni. De är helt oregerliga!)
Skönt med den grundinställningen tycker jag. Eftersom våldtäkt är en sån KÄNSLIG GREJ som handlar om SEX och NATURLIG MANLIG HETEROSEXUALITET känns det skönt att man problematiserar offrets trovärdighet istället för gärningsmännens, annars kanske vi skulle behöva diskutera vår mytologi om hur Mannen är. Det vill ju ingen. Bara äckliga feministflator och guva jobbiga såna är. Det är så 2005 med feminism!
Och nog verkar hon lite slampig, den där bruden? Full var hon också. Om man inte tar ansvar för sig själv kan man inte räkna med att någon annan ska göra det heller! Män är ju fysiskt starkare än kvinnor och mycket kåtare och man får faktiskt räkna med att de ska ta sina chanser om man tillåter dem. Man gör sina VAL.
Det är därför jag även tycker det är helt okej att sparka ihjäl hemlösa på gatan (herregud, pundaren låg framför min port! jag kom inte in! säkert var han PEDOFIL också!) och råna gamla människor som inte orkar springa ifatt en (alltså gud, man får väl strunta i att ta med sig värdesaker på stan om man inte kan försvara dem!) samt kväva skrikande barn vars föräldrar inte älskar dem tillräckligt för att vaka över dem när jag är i närheten. Och i rätten blir jag senare friad eftersom de inte kan vara säkra på att jag varit medveten om att mina handlingar uppfattats som brottsliga av offren?
Nej ...
Våldtäktsrättegångar har en enda komisk aspekt - det faktum att alla KRÄNKTA män som RASADE mot att ROKS-kvinnan kallade dem för djur håller käften när få saker i vårt samhälle så väl visar att det är just precis vad rådande könsmaktsordning tycker att män faktiskt ÄR. Frustande rovdjur. Impulskontroll? Intellekt? Empati? Tusentals år av civilisation sedan grottstadiet? BAH HUMBUG! HON HADE KORT KJOL OCH VAR FULL OCH HERREGUD, KNULLAKNULLAKNULLAKNULLAJAGMÅSTEFÅKNULLA NUFINNSDETINGENÅTERVÄNDOSLUTAGNÖLAKVINNAKNULLAKNULLAKNULLAAAAAAAAAA.
Saker jag skulle kunna blogga om:
Alla böcker jag har läst i sommar och på sistone.
De flesta har varit bra, ett fåtal jättebra och några ytterligare har provocerat mig med sin uselhet. Just nu läser jag Bitterfittan som gör mig ganska ledsen men förmodligen kommer göra mig glad till slut. Jag hoppas. Min mamma ringde för övrigt för att fråga mig om boktips nyligen och vis av tidigare misstag i boktipssvängen (om folk inte har HÖRT om boken förut tror de ofta att man ljuger) sa jag Svinalängorna. Den är fin och bra. "Men jag vill läsa Stieg Larsson," sa hon. Då undrade jag varför hon bad om boktips när hon ändå inte planerade att läsa dem och det kunde hon ju inte riktigt svara på. "Men Stieg Larsson är väl bra?" frågade hon igen innan vi slutade prata. "Nej," sa jag. "Det tycker jag i alla fall," sa hon. "Så det så."
På något sätt känns det här som min yrkesverksamma framtid i koncentrerad form.
Vårdnadsbidraget
Det finns något så vackert över hela situationen: en allians utan gemensam ideologi, ett märkligt litet parti som kallar sig kristdemokraterna, populism, en pöbel som aldrig tidigare funderat över strukturer och pensionspoäng och en jämställdhetsminister som inte vill kalla sig feminist. För 3000 kronor kan vi välja - kom ihåg att VI ALLTID HAR ETT VAL - att bli ekonomiskt beroende av vår partner, förlora framtida pension, leva på soc, ha stora möjligheter till en fin a-kassa efter vårdnadsbidragstiden (kan vi säga "vad är 80% av 3000 kronor. Före skatt" i kör, hörrni tjejer?), snygga till regeringens arbetslöshetssiffror lite och förstöra förskolestrukturen lite sådär lagom mycket så att mörkermännen kan bekräfta sin tes om den ack så kommunistiska kommunala barnomsorgen och förnumstiga kvinnor som vill amma sina små gullesnuttmirakel-Cewins och Mewins tills de får hår på bröstet (det skapar såna fina baaaaand) kan utbrista "äntligen!"
Och så Sabuni då (alltså, är hon på RIKTIGT?) som glatt erkände att "nej, det här kommer ju inte bli något som yrkesverksamma/yrkesutbildade kvinnor använder sig av". Nej. Och varför ska någon bry sig om vad lågutbildade, förmodligen redan arbetslösa kvinnor gör med sina liv? Vårdnadsbidraget är skapat av medelklasspingstvänner för medelklasspingstvänner och är det något medelklasspingstvänner inte bryr sig om så är det andra människor. (Min tes är att frireligiösa hatar människor, föraktar dem och önskar att Domedagen ska komma snart så att de får nöjet att se alla andra dö. Jag har hittills aldrig blivit motbevisad. En pingstvän sa en gång till mig att jag och alla andra lättklädda och berusade studenttjejer förtjänade att bli våldtagna dock, det tyckte jag var himla fint sagt.) Jag tror inte på gud mer än nödvändigt men jag tror verkligen att det finns en speciell plats i helvetet för kristdemokrater. Strax till vänster om Mussolini och Reagan, ungefär i jämnhöjd med Thatcher, där kommer de plågas i all evighet amen.
Ett generellt förakt för Folkpartiet.
Jag säger som bästa Kristina Lugn om Lars Leijonborg (hej då, tack för fisken): "Han saknar ideologi och förslappar tankeverksamheten i Sverige." Helt allvarligt, ett parti som har adopterat icke-linblonda människor enkom för att föra fram de mer motbjudande aspekterna av sin politik ska man kanske inte vara så jävla trevlig mot känner jag. Case in point: Mauricio Rojas som i en intervju för ett par år sedan (sluta glömma saker, hörrni!) tyckte att Pinochet fått för dålig PR av omvärlden (jag utgår från att omvärlden = onda och dumma kommunister som inte förstår att i samma ögonblick som USA stödjer något så är det Bra, Fint och Gott) i synnerhet av exilchilenarna som minsann bara mindes det dåliga med diktaturen och hade glömt att han lämnade diktatorposten efter att ha skapat TIO PROCENTS tillväxt. Vad är väl en statskupp för att avsätta en demokratiskt vald ledare, närmare tjugo års diktatur och energisk slakt av oönskade mot lite tillväxt?! Tillväxt skapar ju JOBB. NYA JOBB, hörrni, TÄNK PÅ ALLA JOBBEN!
Eller för att tala med folkpartiets Esse Petersson inför förra kommunalvalet i Jönköping:
"Nej till rasism, nazism, kommunism, terrorism och internationella homosexadoptioner."
Var det för övrigt bara jag som såg felstavningarna då Expressen presenterade sin lista över De Bästa Författarna (vaddå, alla vet väl liksom att vi har en objektivt utvald kanon? Typ med bra böcker, som typ klassiker. Det är väl inte problematiskt?) som de ska ge ut under hösten? Kejsaren av Portogalien. Gösta BERGLINGS saga. (Rafflande Snabba Cash-inspirerad historia om spionen/prästen Gösta och hans dubbelliv. "Livet sket på Gösta. Han skulle dra bort från svenneland. Värmland sög getballe. Word up. Han skulle bli spion i Moskva eller vad det hette, det där stället. Ascoolt. Han var så bra. Och Gud var fan med honom, asså. I DIN RÖV, Majorskan, tänkte han. Gösta skulle lyckas. Gösta var Värmlandsganstern och alla andra skulle hålla käften.")
Det var så talande för kulturskymningen i allmänhet och Expressen i synnerhet att jag inte ens orkade bli upprörd.
