plasmateve och post-saker (hej ångest!)
Att skriva uppsats är verkligen ont-skönt. Idag med betoning på ont. Jag sitter hemma bland kaffekoppar och post-it och flyttar ett stycke hit, ett annat dit, försöker få tillfälle att citera sköna meningar utan att behöva förklara dem i löpande text ("In some ways, the Internet is the redemption of post-structuralism" jag menar hur underbar är inte den repliken?!), funderar på vad jag ska äta till lunch, kollar mejlen, har ångest, pillar lite med disken, har mer ångest, flyttar ett nytt stycke och ger det en ny rubrik.
I vilken verklighet lever de här människorna som ger varandra plasmateve och liknande saker i julklapp? Hur ser deras övriga önskelistor ut? 1. Villa i Danderyd, 2. lägenhet i Troppan, 3. en ny rymdfärja...
Ville egentligen inte se Linje lusta från början, men nu har jag lyssnat på Helena Bergström och Elisabet Carlsson gästa Lantz i P3 och nästan blivit övertygad om jag vill gå. Satans PR-kupper. Jag är så svag. Kan ju inte ens motstå "Köp 5 DVD till priset av 1 om du sedan säljer din själ till oss och lovar att glömma att avbeställa månadens kassa film i fyra år i rad och får betalningsanmärkningar en masse-erbjudanden.
Men Göran Stangertz som regissör brukar väl betyda ganska bra saker? Eller så tycker jag bara om honom för att han sa att det är något fel i huvudet på det manliga kollektivet och att det inte har blivit ett dugg bättre. Och för att han kallade den nya regeringen "en parentes." Åh, Göran. ♥
I vilken verklighet lever de här människorna som ger varandra plasmateve och liknande saker i julklapp? Hur ser deras övriga önskelistor ut? 1. Villa i Danderyd, 2. lägenhet i Troppan, 3. en ny rymdfärja...
Ville egentligen inte se Linje lusta från början, men nu har jag lyssnat på Helena Bergström och Elisabet Carlsson gästa Lantz i P3 och nästan blivit övertygad om jag vill gå. Satans PR-kupper. Jag är så svag. Kan ju inte ens motstå "Köp 5 DVD till priset av 1 om du sedan säljer din själ till oss och lovar att glömma att avbeställa månadens kassa film i fyra år i rad och får betalningsanmärkningar en masse-erbjudanden.
Men Göran Stangertz som regissör brukar väl betyda ganska bra saker? Eller så tycker jag bara om honom för att han sa att det är något fel i huvudet på det manliga kollektivet och att det inte har blivit ett dugg bättre. Och för att han kallade den nya regeringen "en parentes." Åh, Göran. ♥
Kjell Eriksson x 2
Prinsessan av BurundiBaksidetext: Det är december 2001 (varför måste det alltid tragglas datum och tid och plats i deckare? Vad spelar året för roll?) och vintern har slagit till med full kraft. I en snödriva hittar en joggare en man som torterats och mördats. Polisen identifierar honom som John Jonsson, även kallad Lille John, f.d. problembarn och småkriminell, men på senare år en av stans främsta experter på akvariefiskar. Johns storebror Lennart är fast besluten att hämnas sin brors död, med vilka medel som än krävs, och parallellt med polisens utredning startar Lennart en egen jakt på mördaren.
Nattskärran Baksidetext: Det är en tidig morgon den 10 maj 2003. En taxichaufför på väg att avsluta sitt nattpass gör en chockerande upptäckt. Vartenda skyltfönster på Drottninggatan i centrala Uppsala är krossat och gatan är fylld av glassplitter. Media strömmar till och mitt under direktsändning i lokalradion hörs ett skrik inifrån en bokhandel. En ung man har hittats mördad i butiken.
Jag tror att jag gillade Kjell Eriksson innan jag ens läste honom, vilket betyder att jag måste ha läst om honom i något sammanhang. Jag gör sånt ganska ofta. Som författare är han sympatisk, precis som jag trodde – stilistisk, enkel och med sköna, mänskliga karaktärer. Och jag är alltid ett fan av deckarintriger som inte satsar på största möjliga massmord/ritualslakt utan snarare försöker göra en miljö som Uppsala till en brottsplats utan att sätta eld på domkyrkan eller spränga universitetet eller låta någon galen professor skalpera och sedan våldta/stympa/tortera/kidnappa ett brett sortiment av människor. Det blir lite socialrealism av Erikssons deckare. Han är ju tillräckligt smart och intressant för att inte behöva skriva med största möjliga actionspänning hela tiden. Det gillar jag. Dessutom lyckas han engagera med de mest vardagliga bihandlingar – skilsmässor bland poliserna, ensamma mammor och julbestyr. Sedan tror jag inte att jag hade läst de här, men som ljudböcker har de varit lysande att ha på väg till föreläsningarna, på gymmet, när man diskar, innan man ska sova… Katarina Ewerlöf skulle för övrigt kunna få läsa in alla mina ljudböcker för all framtid.
when in doubt - forskningsöversikta!
Om jag visar er min veckoläsning, slipper jag bokblogga om den då? (Jag håller ju med Ika om att allt utläst ska bloggas i andra fall, men nja…)
Det här med att inte hitta information har aldrig varit ett problem för mig. Jag är ganska duktig på att drunkna i information, skulle jag vilja säga. (Ty kaos är i förödelsens stund granne med gud!) Är hyfsat säker på att de flesta av dessa titlar inte ens kommer att finnas med i min forskningsöversikt men herregud man kan väl inte skriva om informationsamhället utan att åtminstone nämna Castells och Moretti skriver om högt-lågt-relationer i kulturen och litteraturen och både Jameson och Milnes tar upp kapitalism och översiktsverk måste man ju ha även om jag nu hamnar lite för djupt ned i litteratursociologiträsket. Väger upp med Dramat, dramatikerna och verkligheten. Och Movies and Mass culture. Jag drar i alla möjliga trådar och botaniserar friskt och säger "aha!" vid varje ny upptäckt för tänk om just detta är en lysande bok? Hertel är beställd och kommer funka bra, vilket känns tryggt – leve pessimistiska tankar om kommersialiseringen. (Jag drömmer om att få använda uttrycket "underhållning till döds" i något sammanhang i löpande text, det skulle ge en melodramatisk tyngd åt mina resonemang, på min ära! Det, och ett friskt citerande av olika litterära referenser. "Denna min uppsats ämnar vara en Waste Land för törstande själar..." Har ännu icke helt övergett tanken på att skriva det hela på hexameter. Sjung o gudinna om vreden som brann...)
Nu gör min hjärna ungefär lika ont som mina muskler (joråsåatt jag kanske sa till instruktören på Nautilus att jag ville ha ett mer hardcore program som passade min otåliga person lite bättre och hon ersatte de tråkiga axelmaskinerna med biceps och rumpa aj som fan). Men jag skrev sju sidor idag. De var inte fullt lika meningslösa som det här inlägget, men nästan. Är mkt nöjd.
"now all I can think about is your smile, and that shitty movie, too"
Den enda musikal (förutom Spamalot) jag skulle vilja ha sett är Avenue Q. Mest för de fantastiska sånger jag hittar lite här och där på Internet. (Ja, jag älskar faktumet att en av titlarna är "What Do You Do With a B.A in English"?)
"The Internet is for porn" är ju klassikern, men min nya favorit är Schadenfreude! (För den obildade pöbeln: ett tyskt ord importerat till engelska språket av de hederliga engelsktalande människorna eftersom de inte själva verkar ha haft något behov av att uppfinna ett ord som betyder skadeglädje.) Helt lysande elak. Schadenfreude - people taking pleasure in your pain! / Watching a vegetarian being told she just ate chicken / or watching a frat boy realise just what he put his dick in.
Andra roliga musikalsånger på YouTube, från Team America: World Police.
Everyone has AIDS, en väldigt berättigad parody på sugiga RENT: "So this is the end of our story, and everybody is dead from AIDS"
Pearl Harbor sucked:
"I need you like Ben Affleck needs acting school" (De har i det här klippet uppenbarligen tagit bort min favoritdel av låten – sticket då sångaren gör en plågad tonartshöjning till "oh, why does Michael Bay get to keep on making movies – I guess Pearl Harbor sucks just a little bit more than I miss you.") Haha!
"The Internet is for porn" är ju klassikern, men min nya favorit är Schadenfreude! (För den obildade pöbeln: ett tyskt ord importerat till engelska språket av de hederliga engelsktalande människorna eftersom de inte själva verkar ha haft något behov av att uppfinna ett ord som betyder skadeglädje.) Helt lysande elak. Schadenfreude - people taking pleasure in your pain! / Watching a vegetarian being told she just ate chicken / or watching a frat boy realise just what he put his dick in.
Andra roliga musikalsånger på YouTube, från Team America: World Police.
Everyone has AIDS, en väldigt berättigad parody på sugiga RENT: "So this is the end of our story, and everybody is dead from AIDS"
Pearl Harbor sucked:
"I need you like Ben Affleck needs acting school" (De har i det här klippet uppenbarligen tagit bort min favoritdel av låten – sticket då sångaren gör en plågad tonartshöjning till "oh, why does Michael Bay get to keep on making movies – I guess Pearl Harbor sucks just a little bit more than I miss you.") Haha!
"I suppose I'm larger than life"
"I don't care what I look like as long as I look like my character." Åh, Bette Davis! ♥ All About Eve är en av mina favoritfilmer och SVT ska visa Whatever Happened to Baby Jane på tisdag + ett K-special på fredag. Min kärleksrelation med SVT blir bara starkare och starkare. Att de dessutom visade reprisen av K-special om Staffan Göthe på bästa bakfylletid idag är ju nästan lite för snällt, jag börjar ana oråd. Att få dricka brunch-kaffe och lyssna på Göthes teaterestetik herregud det är ju fantastiskt! Är det här lugnet före stormen? Blir det nysatsningar på dokusåpor till våren? Ska Kobra läggas ned? Har Agneta Sjödin fått fast anställning och en egen talkshow? Ska Släng dig i brunnen få en revival?
(Bild: AllPosters)
Filmer jag har hatat: del 1
Film: Sideways
Tagline: In search of wine. In search of women. In search of themselves. (jamen snälla nån.)
OHEMULT OCHARMIG SUNKMAN I 40-ÅRSÅLDERN: Jag är så Deppig.
SUNKMANNENS BÄSTIS, EN TACKY SKÅDIS MED FULA KLÄDER: Jag är så Kåt. Tillsammans representerar vi två av Mannens tre sidor på filmduken - (den tredje är Aggressiv). Och jag ska visst gifta mig. Gud så festligt. Ska vi göra en grabbresa först, så jag får vara sunkig och ligga runt lite?
GRABBRESAN: Jag är så oerhört symbolisk att jag nästan går under.
DEN OHEMULT OCHARMIGE SUNKMANNEN: Min fru lämnade mig. Ingen kvinna vill ha mig. Detta trots att jag vägrar raka mig, intressera mig för någon annan än mig själv och mitt OERHÖRDA lidande, duscha, titta folk i ögonen och/eller konversera. Det är inte lätt att vara en vit, västerländsk heterosexuell medelklassman i yngre medelåldern, det ska gudarna veta.
ATTRAKTIV & LIVSGLAD KVINNA: Jomen jag vill ha dig. Jag skulle kunna få många andra, men eftersom du suttit här och muttrat självömkande nu i flera scener känner jag mig ofantligt tänd på dig och din lönnfetma i kombination med din dåliga hållning och ditt sprudlande intellekt. Inte ska du behöva duscha eller föra ett samtal för att få sann kärlek!
GRABBRESAN: Just nu förmedlar jag ett vackert budskap - VIN är som LIVET. Det åldras och förbättras, precis som MÄN och KVINNOR. Tänk att ingen har kommit på den liknelsen förr. Det här blir en banbrytande film!
DEN OHEMULT OCHARMIGE SUNKMANNEN: Ojsan, nu hamnade jag visst i hångelläge med den attraktiva kvinnan. Men tänk att min ångest alltid ska avbryta. Nu ska jag gå hem, på min ära.
DEN ATTRAKTIVA & LIVSGLADA KVINNAN: Jomen jag vill ändå ha dig. Vem behöver vara psykiskt stabil och socialt kompetent för att få sann kärlek?
SUNKMANNNENS BÄSTIS: Kvinnor blir lätt arga på mig. Gud så festligt. Jag förstår inte varför. Nu ska jag stöta på den "fula" servitrisen och bli jagad av hennes karl. Är inte det osedvanligt festligt? Jag vet inte riktigt var vi är på väg i vårt Budskap om Kvinnan och Mannen, men hey, jag får hångla!
GRABBRESAN: Sa jag att vin är som KVINNOR? Och kanske framförallt MÄN? Och LIVET? Och det finns olika sorter och smaker och kära nån, det här är bra!
DEN OHEMULT OCHARMIGE SUNKMANNEN: Jag är så deppig. Men jag tror mig minsann ha halva inne med den attraktiva och livsglada kvinnan ty detta är en djupt realistisk film som speglar en verklighet där känslomässigt störda män med utseendet emot sig allt som oftast finner den sanna kärleken hos vackra kvinns.
VINMETAFORERNA: Joråsåatt.
Det är ju fan bara män som får göra sådana här förnumstiga, pillemariska små filmer. Vita medelklassmän med lyxångest och kreativa blockeringar och sedan ska det ju givetvis vara så allmängiltigt och fint eftersom de representerar oss alla liksom. Och i hälften av dessa filmer dyker Paul Giamatti upp med sitt patenterande sunkutseende och mummelstammar fram sin ångest och sitt dåliga självförtroende - visa mig en enda kvinna som gjort sig en framgångsrik skådespelarkarriär på att se ut som hon inte duschar, vistas i solen, tränar eller äter något annat än fläskfilé? Inte ens då en serie heter UGLY Betty spelas Betty av någon som är hälften så oattraktiv som exempelvis redan nämnda man utan nejdå, av sockersötaAmerica Ferrera iförd tandställning och märkliga kläder. För övrigt måste det finnas en gräns för hur många gånger man kan återanvända handlingen 'känslomässigt blockerad man möter söt och spirituell kvinna och tycke uppstår och han lär sig leva livet enligt hennes mjuka, fina, softade läror för manlig skönhet kommer inifrån och världen blir så mycket gulligare när kvinnorna får hjälpa männen att Känna'?
(Denna nostalgitripp presenterades av min ovilja att ta itu med dagens uppgifter, min förmåga att slösa bort tid och min allmänna negativitet.)
Drama direkt, kan jag hjälpa till med något?
Insikt efter ungefär fyrtio minuters handledning (den första): jag ska skriva en empirisk uppsats. Fältundersökningar och praktiska, handfasta redogörelser för en reell situation. Statistik kommer att förekomma. "Teori är lite överskattat" sa min handledare.
Jag är lite rädd. Mina år vid universitetet har hittills enbart inneburit litteraturflum, mysiga teorier och kärleksstunder med Foucault och Bourdieu och dekonstruktion av såväl genus som tillvaron.
Men jag får skriva om dramatik. ♥ Och inte en jävla "ungdomars/mellanstadieelevers/lärares/hundars läsvanor"-undersökning så långt ögat når.
Och jag älskar faktiskt att skriva uppsats.
Jag är lite rädd. Mina år vid universitetet har hittills enbart inneburit litteraturflum, mysiga teorier och kärleksstunder med Foucault och Bourdieu och dekonstruktion av såväl genus som tillvaron.
Men jag får skriva om dramatik. ♥ Och inte en jävla "ungdomars/mellanstadieelevers/lärares/hundars läsvanor"-undersökning så långt ögat når.
Och jag älskar faktiskt att skriva uppsats.
Allt är bara jag, jag, jag.
Det är såna här saker som gör att man vill ha en blogg när man inte har någon.
Vilken tidning läser du? DN & Arbetaren (ja, jag vet men klass går aldrig ur liksom) på nätet, Ordfront, Bang, Nummer, Teatertidningen, DIK-forum och RFSLs medlemstidning Kom Ut.
Ditt mest använda uttryck? det blir mycket vulgariteter, post-ironiska uttryck och diverse parodier på min halvt borttappade dialekt.
Ditt mest oanvända? "Nej men guuuuud så underbart jag känner mig så positiv!"
Vilken är din största framgång? Den har jag förhoppningsvis inte upplevt än.
Ditt största misslyckande? Se föregående svar.
Viktigaste egenskap hos en människa? Mod, intelligens, engagemang och självdistans.
Sämsta egenskap? Moralism, självgodhet, likgiltighet och dumhet.
Vad gör en fest lyckad? Lagom mycket alkohol, bra festsällskap och bra musik (gärna sjuttiotalsfeministiska kampsånger) på samtalsnivå för herregud här är vi kärringar allihopa. Och inga drama queens, tack.
Vad vill du bli? Professor. Haha. Nej, men jag skulle gärna doktorera/undervisa på universitetet. Bitter lektor, det känns som min grej. "Nej, din infantila jävel, Strindberg skrev inte Da Vincikoden och nu tycker jag att du ska gå ut härifrån." Annars ska jag ju bli bibliotekarie om cirka en termin.
Hur ska din drömprins vara? Heteronormativitet, javisst! Jag övergav nog det konceptet i tidiga tonåren. Men jag har en kändiscrush på Fredrik Sahlin (åååh, gamla filmkrönikan kom tillbaka) för att han är så snygg och verkar så smart och kan så mycket om film. Och på Katarina Ewerlöf av ungefär samma anledningar, fast hon är ännu snyggare och säkert smartare också och dessutom inte man, yay. Annars hade jag tänkt dejta en Nobelpristagare någon gång, det verkar kul. En Nobelpristagare som ser ut som någon av ovanstående kanske?
Vem är dina idoler? ÅH GRAMMATIKEN ÅH GUD MINA ÖGON.
Hur mycket väger du? Selektiv kunskap är av godo.
Hur lång är du? 172 cm
Är otrohet okej? Alla förhållanden har väl sina egna regler och problem.
Vilken är den bästa komplimangen du kan få? Det beror på situationen. Men jag vill alltid höra att jag är öppensinnad, intelligent och bra på det jag gör, vad det än är. Vem vill inte det?
Vilken är din favoritsysselsättning? Internet, böcker, film, teater, vänner och att pilla med ord.
Vad har du just nu i din bokhylla? Ungefär 50% olästa böcker. På mitt lilla kaffebord i högen av böcker som ska läsas snart kan man hitta ett par luntor om kulturarv, ett par om dramatik, ytterligare några om litteratursociologi och romanen Byron av Sigrid Combüchen.
Vad gör dig lycklig? Att vara nöjd med det jag gör.
Humör just nu: lite hysterisk men ändå tisdagskvällslugn.
Vilken blomma är vackrast? Alltså, det här med blommor är inte min grej. Vita orkidéer är väl fina, eller? Jag tycker inte om färg bland mina växter.
Stjärntecken: lejon.
Bästa egenskap: Jag överlever alltid.
Favoritmånad: typ oktober.
Tv eller film: SVT. Annars film.
Bok eller tidning: Man behöver inte välja. Bibliotekarien har talat.
Arbete eller skola: Arbete följer väl oftast efter skolan? Ja, jag vet hur naivt det lät. Socialbidrag följer väl oftast efter skolan. Tack, moderaterna.
Morgon eller kväll: kväll. Gud, jävla Luthersamhälle.
Klädsel just nu: Linne och pyjamasbyxor.
Sällskapspel eller Tv-spel: Sällskapspel, The Sims 2 och strategispel på PC.
Kramas eller pussas: men snälla nån
Promenad eller bio: bio. Promenerar gör man dit man ska, inte för att det är kul.
Öl eller vin: Vin
Godis eller snacks: choklad. Eller salta snacks.
Byxor eller kjol: Kjol.
Senast sedda film: Jag såg nog Jane Austen-filmen Persuasion, tror jag. För typ tredje gången.
Komiker: Eddie Izzard & Jennifer Saunders, två av mina andra kändiscrusher. Stephen Fry! Och jag gillar Dennis Leary för att ibland är han den ende som är tillräckligt arg, svärande och hatisk för att pigga upp en regnig dag. Pull up your pants!
Skådespelare: Jag kan väl räkna upp ett par dussin sådär…
Artist: Just nu blir det mycket Regina Spector och Beth Orton. Och Kathryn Williams.
Mode-personer: Nej.
Stamgäster på din blogg: Evve, Ika, Frida, Johanna, kanske några stalkers och förhoppningsvis några till.
Kärlek eller vänskap: Är inte det ganska mycket samma sak egentligen? Plus/minus attraktion?
Glasögon eller linser: Glasögon is the shit.
Storstad eller småstad: Storstad
Stökigt eller städat: Gärna städat om jag slipper göra det.
Restaurang eller hemlagat: restaurang, om jag hade råd.
Tävling eller lek: Tävling om vi snackar kunskapsspel, typ TP. MAN KAN INTE TA LÄTT PÅ DET. Jag föraktar alla som tar lätt på att de suger på TP jag är sur i flera veckor efter en orange jävla pissfråga om kulstötning eller ännu hellre en brun FÖRRÄDARFRÅGA som man borde kunna. I övrigt vill jag gärna tro att jag saknar vinnarinstinkt eftersom det är en ganska äcklig egenskap.
Jacka eller kappa: Kappa
Stark eller svag: "I like my coffee like I like my women – hot and strong."
Brun eller blek: Jamen va fan?
Favoritbutiker: Akademibokhandeln, Myrorna, H&M (jamen jag är väl fattig), amazon.com, adlibris, Designtorget…
Favoritnöje: läsa, slösurfa, umgås, titta på film, gå på teater, spela dataspel, hetsblogga, debattera världskriserna, fika, gnälla av bara helvete och skratta åt eländet. (Fan, vilken bra summering av mig!)
Favoritmat: vegetarisk gulasch
Fjantig eller tuff: Jag är en oerhört tuff nörd.
Sparare eller slösare: slösare.
Vilken tidning läser du? DN & Arbetaren (ja, jag vet men klass går aldrig ur liksom) på nätet, Ordfront, Bang, Nummer, Teatertidningen, DIK-forum och RFSLs medlemstidning Kom Ut.
Ditt mest använda uttryck? det blir mycket vulgariteter, post-ironiska uttryck och diverse parodier på min halvt borttappade dialekt.
Ditt mest oanvända? "Nej men guuuuud så underbart jag känner mig så positiv!"
Vilken är din största framgång? Den har jag förhoppningsvis inte upplevt än.
Ditt största misslyckande? Se föregående svar.
Viktigaste egenskap hos en människa? Mod, intelligens, engagemang och självdistans.
Sämsta egenskap? Moralism, självgodhet, likgiltighet och dumhet.
Vad gör en fest lyckad? Lagom mycket alkohol, bra festsällskap och bra musik (gärna sjuttiotalsfeministiska kampsånger) på samtalsnivå för herregud här är vi kärringar allihopa. Och inga drama queens, tack.
Vad vill du bli? Professor. Haha. Nej, men jag skulle gärna doktorera/undervisa på universitetet. Bitter lektor, det känns som min grej. "Nej, din infantila jävel, Strindberg skrev inte Da Vincikoden och nu tycker jag att du ska gå ut härifrån." Annars ska jag ju bli bibliotekarie om cirka en termin.
Hur ska din drömprins vara? Heteronormativitet, javisst! Jag övergav nog det konceptet i tidiga tonåren. Men jag har en kändiscrush på Fredrik Sahlin (åååh, gamla filmkrönikan kom tillbaka) för att han är så snygg och verkar så smart och kan så mycket om film. Och på Katarina Ewerlöf av ungefär samma anledningar, fast hon är ännu snyggare och säkert smartare också och dessutom inte man, yay. Annars hade jag tänkt dejta en Nobelpristagare någon gång, det verkar kul. En Nobelpristagare som ser ut som någon av ovanstående kanske?
Vem är dina idoler? ÅH GRAMMATIKEN ÅH GUD MINA ÖGON.
Hur mycket väger du? Selektiv kunskap är av godo.
Hur lång är du? 172 cm
Är otrohet okej? Alla förhållanden har väl sina egna regler och problem.
Vilken är den bästa komplimangen du kan få? Det beror på situationen. Men jag vill alltid höra att jag är öppensinnad, intelligent och bra på det jag gör, vad det än är. Vem vill inte det?
Vilken är din favoritsysselsättning? Internet, böcker, film, teater, vänner och att pilla med ord.
Vad har du just nu i din bokhylla? Ungefär 50% olästa böcker. På mitt lilla kaffebord i högen av böcker som ska läsas snart kan man hitta ett par luntor om kulturarv, ett par om dramatik, ytterligare några om litteratursociologi och romanen Byron av Sigrid Combüchen.
Vad gör dig lycklig? Att vara nöjd med det jag gör.
Humör just nu: lite hysterisk men ändå tisdagskvällslugn.
Vilken blomma är vackrast? Alltså, det här med blommor är inte min grej. Vita orkidéer är väl fina, eller? Jag tycker inte om färg bland mina växter.
Stjärntecken: lejon.
Bästa egenskap: Jag överlever alltid.
Favoritmånad: typ oktober.
Tv eller film: SVT. Annars film.
Bok eller tidning: Man behöver inte välja. Bibliotekarien har talat.
Arbete eller skola: Arbete följer väl oftast efter skolan? Ja, jag vet hur naivt det lät. Socialbidrag följer väl oftast efter skolan. Tack, moderaterna.
Morgon eller kväll: kväll. Gud, jävla Luthersamhälle.
Klädsel just nu: Linne och pyjamasbyxor.
Sällskapspel eller Tv-spel: Sällskapspel, The Sims 2 och strategispel på PC.
Kramas eller pussas: men snälla nån
Promenad eller bio: bio. Promenerar gör man dit man ska, inte för att det är kul.
Öl eller vin: Vin
Godis eller snacks: choklad. Eller salta snacks.
Byxor eller kjol: Kjol.
Senast sedda film: Jag såg nog Jane Austen-filmen Persuasion, tror jag. För typ tredje gången.
Komiker: Eddie Izzard & Jennifer Saunders, två av mina andra kändiscrusher. Stephen Fry! Och jag gillar Dennis Leary för att ibland är han den ende som är tillräckligt arg, svärande och hatisk för att pigga upp en regnig dag. Pull up your pants!
Skådespelare: Jag kan väl räkna upp ett par dussin sådär…
Artist: Just nu blir det mycket Regina Spector och Beth Orton. Och Kathryn Williams.
Mode-personer: Nej.
Stamgäster på din blogg: Evve, Ika, Frida, Johanna, kanske några stalkers och förhoppningsvis några till.
Kärlek eller vänskap: Är inte det ganska mycket samma sak egentligen? Plus/minus attraktion?
Glasögon eller linser: Glasögon is the shit.
Storstad eller småstad: Storstad
Stökigt eller städat: Gärna städat om jag slipper göra det.
Restaurang eller hemlagat: restaurang, om jag hade råd.
Tävling eller lek: Tävling om vi snackar kunskapsspel, typ TP. MAN KAN INTE TA LÄTT PÅ DET. Jag föraktar alla som tar lätt på att de suger på TP jag är sur i flera veckor efter en orange jävla pissfråga om kulstötning eller ännu hellre en brun FÖRRÄDARFRÅGA som man borde kunna. I övrigt vill jag gärna tro att jag saknar vinnarinstinkt eftersom det är en ganska äcklig egenskap.
Jacka eller kappa: Kappa
Stark eller svag: "I like my coffee like I like my women – hot and strong."
Brun eller blek: Jamen va fan?
Favoritbutiker: Akademibokhandeln, Myrorna, H&M (jamen jag är väl fattig), amazon.com, adlibris, Designtorget…
Favoritnöje: läsa, slösurfa, umgås, titta på film, gå på teater, spela dataspel, hetsblogga, debattera världskriserna, fika, gnälla av bara helvete och skratta åt eländet. (Fan, vilken bra summering av mig!)
Favoritmat: vegetarisk gulasch
Fjantig eller tuff: Jag är en oerhört tuff nörd.
Sparare eller slösare: slösare.
kort om Stockholms poesifestival:
Champagne, flashigt kände mitt envisa habitus liksom vackla lite vid ingången till Dramaten men det gick över - poesi drar många sorter. Och champagne är alltid gott. Vardagsglamour skulle kanske någon säga. Ännu mer vardagsglamour att se Tomas Tranströmer och Stina Ekblad min sorts glamour indeed fast jävlar vad folk lät intensivt där jag + syster satt. Hamnar oundvikligen bredvid människor som tagit med dryck, förkylning, brist på intelligens och hyfs. (Komplott?) Kroumata får mig alltid att le, tack Killinggänget. Tomas Tranströmer är fantastisk herregud vilken pondus han har jag blev nästan rädd när vi såg honom nere i entrén senare. All hail. Sissela Kyle being her fabulous self till (rolig) text av Lukas Svensson. Sanna Tahvanainen (också rolig och cool) om mödrar och döttrar bland annat - med citat (från intervju med just Sissela Kyle om hon inte ljög) som jag tog med mig därifrån: "Du behöver inte älska dina föräldrar, men föräldrar måste alltid älska sina barn. Man måste inte älska uppåt, bara neråt. (♥!!!!) Mina barn har inga förpliktelser att älska mig." Så befriande när andra formulerar saker åt en. Köpte precis bok av Daniel Sjölin från mamma till mig själv i julklapp och ångrade mig inte när han läste ny text på scen (ev. ny celebrity crush på ingående?) och var både rolig och sorglig och svart. Sjón sen som jobbat med Björk bara en sådan sak och skrivit musik till Trier och var rolig men kanske inte fullt så hysteriskt rolig som en handfull galningar i publiken verkade tycka. Missade Magnus William-Olsson mkt ledsamt. Men på det hela taget inte ledsamt alls med poesi.
(I morgon börjar uppsatsångesten på allvar. Om två veckor ska jag ha producerat mitt inledningskapitel inklusive forskningsöversikt. Ungefär tjugo sidor. Screw you guys, I'm going home.)
(I morgon börjar uppsatsångesten på allvar. Om två veckor ska jag ha producerat mitt inledningskapitel inklusive forskningsöversikt. Ungefär tjugo sidor. Screw you guys, I'm going home.)
kortfilm
dagens länk: glimz.net
Kortfilm är lite underskattat tycker jag. De har massor av bra filmer på Glimz, och man kan se både gratis (tror jag, men va fan det går på telefonräkningen och man ska stödja ny film om man kan!) och mot betalning. Senast såg jag prisbelönade Scoopet, en fejkdokumentär om två medelålders män som köper sex av gymnasietjejer. Precis som man kan tro är det riktigt äckligt, men inte på det uppenbara sättet utan mer för att man på cirka femton minuter lyckas föra fram precis hur jävla förnedrande detta är för alla parter. Btw, någon gång skulle jag vilja se Lars Väringer, som jag verkligen gillar, spela något annat än slemmig. Det enda jag ser i mitt minne förutom slem är läraren i Glappet och han var väl inte så oerhört sympatisk egentligen? Gud, jag har försökt hitta den serien på DVD på bibblan men icke. Så bra!
Kortfilm är lite underskattat tycker jag. De har massor av bra filmer på Glimz, och man kan se både gratis (tror jag, men va fan det går på telefonräkningen och man ska stödja ny film om man kan!) och mot betalning. Senast såg jag prisbelönade Scoopet, en fejkdokumentär om två medelålders män som köper sex av gymnasietjejer. Precis som man kan tro är det riktigt äckligt, men inte på det uppenbara sättet utan mer för att man på cirka femton minuter lyckas föra fram precis hur jävla förnedrande detta är för alla parter. Btw, någon gång skulle jag vilja se Lars Väringer, som jag verkligen gillar, spela något annat än slemmig. Det enda jag ser i mitt minne förutom slem är läraren i Glappet och han var väl inte så oerhört sympatisk egentligen? Gud, jag har försökt hitta den serien på DVD på bibblan men icke. Så bra!
En bok för alla
Har precis börjat prenumerera på En bok för alla. 100 kronor för fyra kvartalspaket, det är inte sådär överdrivet farligt rent ekonomiskt. Dessutom skall man stödja kvalitetslitteratur, på min ära! Mitt kommande bokpaket ska tydligen innehålla följande böcker:
* Fateme Behros: Som ödet vill
* Stig Claesson "Slas": Sov du så diskar jag
* Patricia Schonstein Pinnock: Skyline
* Linn Ullman: Innan du somnar
Redan lite nyfiken på både Behros och Skyline. Däremot äger jag redan Linn Ullmans bok så om någon vill ha ett ex av den så är det bara att säga till.
* Fateme Behros: Som ödet vill
* Stig Claesson "Slas": Sov du så diskar jag
* Patricia Schonstein Pinnock: Skyline
* Linn Ullman: Innan du somnar
Redan lite nyfiken på både Behros och Skyline. Däremot äger jag redan Linn Ullmans bok så om någon vill ha ett ex av den så är det bara att säga till.
Ge sig hän - Pia Tafdrup
Ge sig hän av Pia Tafdrup
Nu är det såhär att hela skrivprocessen verkar intressant och hon har fått priser och hennes språk är väldigt, väldigt vackert. Jag tycker också mycket om hennes lyrik. Den här historien handlar om kontroll versus passion och om unga kvinnor - vilket jag normalt är en sucker för. Den är också skönt skriven och tilltalar mig redan på första sidan.
Men efter detta första goda intryck orkade jag aldrig ta till mig själva romanen. Det känns lite sorgligt; jag tror att jag kommer försöka igen någon gång men nu har den redan blivit returnerad till biblioteket.
människotyper och irritationsobjekt
Jag använde ordet människotyper i en telefonkonversation häromdagen. "Själv brukar jag helt enkelt säga raser," sa min medkonversatör sarkastiskt. Det tycker jag var lite negativt av henne. Människotyp som koncept är så oändligt mycket mer inkluderande än allt rasismen har producerat. Nästan lite queer. Alla får plats. Naturligtvis har jag försett er med exempel.
Ex. 1A Människotyper som irriterar mig till vansinne, högt och lågt:
* Mammor och pappor som inte erbjuder gamla tanter sin plats på bussen eftersom de omöjligt kan stå upp bredvid sin barnvagn. Herregud, de har ju uppfyllt sin livsplikt och skaffat barn, de kan väl inte behöva STÅ?! Föräldrars lebensraum kan aldrig bli tillräckligt enormt.
* De som tror att HIV smittar via handslag och luft och bakterier på dörrhandtag. Jävla idioter gå och dö i någon bergsgrotta.
* De som ägnade all sin fritid åt att vara hysteriska när fågelinfluensan kom genom att skriva CAPSLOCK-inlägg på diverse forum om hur regeringen själv lade beslag på alla mediciner och lämnade oss vanliga svenskar att DÖ TRAGISKT på gatorna. Bonuspoäng om de också försökte hamstra det ännu inte framställda vaccinet. Är du en fågel för i helvete? Sluta använda mitt syre.
* Vuxna kvinnor som betraktar sin mens som pinsam.
* De som på riktigt tror på självläkning och helande genom att tänka positivt och le och skratta bort cancern. Jag kan inte skratta bort en liten jävla förkylning, aldrig i livet att jag kan fnissa bort en levermetastas era förbannade galningar. Cellgifter – själslig harmoni 23330-0.
* De som pratar på teater/svarar i sin mobil inne i biosalongen. Jag har reserverat en biljett till den innersta cirkeln av helvetet åt er. Där kan ni sitta fastfrusna med Judas och diskutera huruvida ni känner igen Lars Lind från teve eller om det kanske kan vara så att det är tango de dansar just nu på scenen.
* Göran Hägglund. Jag drabbas alltid av en obändlig lust att börja sjunga kampsånger när jag ser honom och hans kristna utseende. "Jösses flickor, jösses fruar, mörkermännen står och buar när den gifta kvinnan tar ett jobb..."
* De lata jävlar som på alla sorters "men känns inte det väldigt irriterande/förtryckande/exkluderande/fördomsfullt?"-frågor glatt svarar "ja, jo, men det är ju så det är." Känns det inte jobbigt att läraren förutsätter att alla elever i klassen är svenskfödda heterosar? Ja, jo, men det är ju så samhället ser ut. Så fan heller! Gud, vad lata och äckliga vi är. Jag tittar på befolkningen och tänker att det är ett smärre mirakel att vi ens infört allmän rösträtt och avskaffat obligatorisk misshandel av fruar i det här landet. Så eftersom du är fattig och värdelös får du inte rösta, dräng-Olle. Ja, jo, men det är ju så det är. Hur jobbigt kan det vara att åtminstone vara intelligent nog att svara "det känns inte okej, det ÄR inte okej" på frågan "jaha, och hur känns det att du som tjej och fotbollsspelare inte tjänar några pengar, aldrig får samma sorts uppmärksamhet som männen och dessutom ska behöva delta i debatter av typen Ska Tjejer Idrotta Överhuvudtaget medan de manliga sportjournalisterna masturberar ikapp till bilderna av Zlatans senaste skandal/Henkes nya mål"?
* Människor som svarar "men det där löser väl sig självt med tiden" på världens alla problemformuleringar. Som sagt, jag är bara mer och mer chockad över det faktum att vi inte fortfarande lever i grottor och äter avföring, så dumma i huvudet som vi är.
* De som omedelbart efter utnämningen av Nobels litteraturpris utbrister "ja, som om någon har hört talas om honom herregud när ska någon jag känner till få det hära priset liksom?" Och sedan föreslår att folket ska bestämma. Eftersom folket ju som bekant röstar fram kemi- och medicinpriset också. Bara för att du kan läsa behöver det inte vara så att du är expert på litteratur, din jävla plebej. Jag kan också utföra kemiska experiment med varierande framgång, det gör mig för fan inte till kemist eller ens kunnig. Sluta nedvärdera kulturen herregud.
* Per Gessle.
(Jag borde egentligen skriva mitt pm nu.)
Ex. 1A Människotyper som irriterar mig till vansinne, högt och lågt:
* Mammor och pappor som inte erbjuder gamla tanter sin plats på bussen eftersom de omöjligt kan stå upp bredvid sin barnvagn. Herregud, de har ju uppfyllt sin livsplikt och skaffat barn, de kan väl inte behöva STÅ?! Föräldrars lebensraum kan aldrig bli tillräckligt enormt.
* De som tror att HIV smittar via handslag och luft och bakterier på dörrhandtag. Jävla idioter gå och dö i någon bergsgrotta.
* De som ägnade all sin fritid åt att vara hysteriska när fågelinfluensan kom genom att skriva CAPSLOCK-inlägg på diverse forum om hur regeringen själv lade beslag på alla mediciner och lämnade oss vanliga svenskar att DÖ TRAGISKT på gatorna. Bonuspoäng om de också försökte hamstra det ännu inte framställda vaccinet. Är du en fågel för i helvete? Sluta använda mitt syre.
* Vuxna kvinnor som betraktar sin mens som pinsam.
* De som på riktigt tror på självläkning och helande genom att tänka positivt och le och skratta bort cancern. Jag kan inte skratta bort en liten jävla förkylning, aldrig i livet att jag kan fnissa bort en levermetastas era förbannade galningar. Cellgifter – själslig harmoni 23330-0.
* De som pratar på teater/svarar i sin mobil inne i biosalongen. Jag har reserverat en biljett till den innersta cirkeln av helvetet åt er. Där kan ni sitta fastfrusna med Judas och diskutera huruvida ni känner igen Lars Lind från teve eller om det kanske kan vara så att det är tango de dansar just nu på scenen.
* Göran Hägglund. Jag drabbas alltid av en obändlig lust att börja sjunga kampsånger när jag ser honom och hans kristna utseende. "Jösses flickor, jösses fruar, mörkermännen står och buar när den gifta kvinnan tar ett jobb..."
* De lata jävlar som på alla sorters "men känns inte det väldigt irriterande/förtryckande/exkluderande/fördomsfullt?"-frågor glatt svarar "ja, jo, men det är ju så det är." Känns det inte jobbigt att läraren förutsätter att alla elever i klassen är svenskfödda heterosar? Ja, jo, men det är ju så samhället ser ut. Så fan heller! Gud, vad lata och äckliga vi är. Jag tittar på befolkningen och tänker att det är ett smärre mirakel att vi ens infört allmän rösträtt och avskaffat obligatorisk misshandel av fruar i det här landet. Så eftersom du är fattig och värdelös får du inte rösta, dräng-Olle. Ja, jo, men det är ju så det är. Hur jobbigt kan det vara att åtminstone vara intelligent nog att svara "det känns inte okej, det ÄR inte okej" på frågan "jaha, och hur känns det att du som tjej och fotbollsspelare inte tjänar några pengar, aldrig får samma sorts uppmärksamhet som männen och dessutom ska behöva delta i debatter av typen Ska Tjejer Idrotta Överhuvudtaget medan de manliga sportjournalisterna masturberar ikapp till bilderna av Zlatans senaste skandal/Henkes nya mål"?
* Människor som svarar "men det där löser väl sig självt med tiden" på världens alla problemformuleringar. Som sagt, jag är bara mer och mer chockad över det faktum att vi inte fortfarande lever i grottor och äter avföring, så dumma i huvudet som vi är.
* De som omedelbart efter utnämningen av Nobels litteraturpris utbrister "ja, som om någon har hört talas om honom herregud när ska någon jag känner till få det hära priset liksom?" Och sedan föreslår att folket ska bestämma. Eftersom folket ju som bekant röstar fram kemi- och medicinpriset också. Bara för att du kan läsa behöver det inte vara så att du är expert på litteratur, din jävla plebej. Jag kan också utföra kemiska experiment med varierande framgång, det gör mig för fan inte till kemist eller ens kunnig. Sluta nedvärdera kulturen herregud.
* Per Gessle.
(Jag borde egentligen skriva mitt pm nu.)
det kallas ar-ti-ku-la-tion
Gud, jag skulle se på Supernatural igår innan jag somnade. Men givetvis hade jag fått tag på franskdubbade avsnitt.
Det säger en hel del om amerikanska teveskådisars generella värdelöshet att avsnittet klart vann på att ha franska – med stor sannolikhet teatertränade - aktörer som röster. Ni vet, skådespelare som faktiskt använder olika röstlägen och nyanser och försöker följa någon sorts rytm i konversationen. De hade säkert varit roligare att se på också.
Det säger en hel del om amerikanska teveskådisars generella värdelöshet att avsnittet klart vann på att ha franska – med stor sannolikhet teatertränade - aktörer som röster. Ni vet, skådespelare som faktiskt använder olika röstlägen och nyanser och försöker följa någon sorts rytm i konversationen. De hade säkert varit roligare att se på också.
Värsta bästa männen
Lanark: A life in 4 books. av Alasdair Gray är veckans boktips.
Den här boken är galet bra. Och galen. Och bra. Och jag har haft den i huvudet i flera dagar nu trots att jag bara är hundra sidor in. En sorts blandning av George Orwell och Kafka; man vill sova men man måste ändå läsa klart för att se vad som händer. Surrealistisk och realistisk på samma gång, om det låter logiskt? Att jag sedan älskar alla som lyckas strunta i berättandets kronologiska regler och göra som de vill gör ju inte saker sämre!
* * *
För övrigt älskade jag sista avsnittet av En uppstoppad hund och Jonas Karlsson som Lampa var riktigt lysande. Man kan se alla avsnitten på rad snart. Det vore något. De ska visa reprisen av K-special om Staffan Göthe också, be still my heart! ♥ K-special rockar.
Jag har förresten haft cravings att se den TV-uppsättning av Stormen som min favoritlärare visade oss i ettan på gymnasiet. Hon var rolig. Inledde visningen med att påpeka att vi nu skulle få se riktiga skådespelare, till skillnad från Leo DiCaprio (det här var under Titanichysterin och hon avskydde verkligen Leo) och riktiga män, även detta till skillnad från Leo DiCaprio. Sedan stod hon och elevassistenten och diskuterade alla snuskiga saker de skulle vilja göra med Staffan Göthe. Haha. Men pjäsen var väldigt bra, vill jag minnas. Mer teve-teater åt folket!
Den här boken är galet bra. Och galen. Och bra. Och jag har haft den i huvudet i flera dagar nu trots att jag bara är hundra sidor in. En sorts blandning av George Orwell och Kafka; man vill sova men man måste ändå läsa klart för att se vad som händer. Surrealistisk och realistisk på samma gång, om det låter logiskt? Att jag sedan älskar alla som lyckas strunta i berättandets kronologiska regler och göra som de vill gör ju inte saker sämre!
För övrigt älskade jag sista avsnittet av En uppstoppad hund och Jonas Karlsson som Lampa var riktigt lysande. Man kan se alla avsnitten på rad snart. Det vore något. De ska visa reprisen av K-special om Staffan Göthe också, be still my heart! ♥ K-special rockar.
Jag har förresten haft cravings att se den TV-uppsättning av Stormen som min favoritlärare visade oss i ettan på gymnasiet. Hon var rolig. Inledde visningen med att påpeka att vi nu skulle få se riktiga skådespelare, till skillnad från Leo DiCaprio (det här var under Titanichysterin och hon avskydde verkligen Leo) och riktiga män, även detta till skillnad från Leo DiCaprio. Sedan stod hon och elevassistenten och diskuterade alla snuskiga saker de skulle vilja göra med Staffan Göthe. Haha. Men pjäsen var väldigt bra, vill jag minnas. Mer teve-teater åt folket!
hatkampanjer
Jag har länge närt ett ospecificerat hat till (för?) Folkhälsoinstitutet men nästan glömt exakt varför – förutom deras härliga kampanjer och publikationer, förstås, med relationsråd från medeltiden och underbart fräscha attityder till kvinnligt och manligt. När jag slöläste Carin Holmbergs Det kallas manshat (ah, gamla feministklassiker) kom jag plötsligt ihåg fler skäl:
Drogkampanjen från 1993. Bilder av en ung flicka som gråter in i kameran, med mascaran rinnande längs kinderna. Ovanför bildtexten: "Tjejer som är berusade löper större risk att utsättas för sexuella övergrepp." Way to place the blame on the våldtäktsoffer, liksom. Av någonoutgrundlig djupt kvinnohatande och sorglig anledning var detta approachen man valde snarare än att visa en bild av en ung pojke med poliseskort och texten "Män som är berusade löper större risk att utsätta sina medmänniskor för vålds- och sexualbrott." (Gud så provocerande, det antyder ju att det är de fulla killarna som måste ställas till svars, TROTS promillehalter och Rigmor Robert et als älskade manshormoner. Vilket påhopp! En skuldattack, för att tala kvällstidningsspråk!)
Anti-dopingkampanjen 1995. (Och den här finns kvar i mitt minne!) Bilder av ett par fötter med ett identifikationskort runt tån och så den ljuvliga texten: "Hennes första misstag var att inte ta reda på fakta. Hennes sista misstag var att fråga varför han inte kunde få stånd längre."
Om man vill vara väldigt generös och sådär trendigt "jamen det var väl inte så farligt slappna av nu och överanalysera inte allt" kan man säkert hitta något positivt sätt att tolka denna kampanj. Jag tänker inte vara så storsint. Jag tänker fortsätta hata sättet på vilket kvinnans del i det hela framställs – jag upprepar, hennes del i att mannen tar steroider och sedan slår ihjäl henne. För det är klart att hon har en del av ansvaret där. Det förstår väl alla. Herreguuuud.
Allt är kvinnans fel. Hon har en kvinnlig kropp som inbjuder till våld och övergrepp, till att börja med. Om hon inte tar fullgott ansvar för denna kropp kan faktiskt inte samhället/mannen belastas med skuld för inte nog med att tjejer säger nej när de menar ja, de klär sig dessutom som horor och envisas med att först flirta med karlar och sedan ångra sig. Det får vi ju faktiskt förstå att vi inte kan hålla på sådär då män, trots att de i mycket (logik, tänkande, handlande, att samarbeta och inte snacka skit liksom guuuuud tänk en arbetsplats med bara kvinnor vilket kackel och det är ju så att män är så braaaaa på att vara fler än två guuuuud va duktiga de är) är oss överlägsna, icke på något sätt kan hållas ansvariga för sina handlingar då de fått skymta naken hud/bröst/löften om sex. (Det är för övrigt inte på något sätt rasbiologiskt eller förtryckande att fortfarande åberopa mannens natur som förklaring på diverse vidrigheter som begås. Det är snarast lite gulligt. Liksom på samma nivå som att han aldrig städar hemma för män seeeeer ju inte att det är stökigt på samma sätt som kvinnan gör. Städgener bor i brösten. Eller äggstockarna. Det är lite osäkert vilket.)
Inte kan vi väl egentligen förvänta oss att män ska ta något ansvar för någonting alls i samhället förutom sina chefsposter och sitt ekonomiska övertag herregud så hårt som de arbetar där uppe i toppen kan väl vi i alla fall informera oss om risker för vårt drickande och deras drogande och låta bli att provocera dem så att de slipper våldta oss till döds? Boys will be boys, liksom. Det är väl inte för mycket begärt hörrni tjejer nu har väl feministerna gått för långt ändå?
Drogkampanjen från 1993. Bilder av en ung flicka som gråter in i kameran, med mascaran rinnande längs kinderna. Ovanför bildtexten: "Tjejer som är berusade löper större risk att utsättas för sexuella övergrepp." Way to place the blame on the våldtäktsoffer, liksom. Av någon
Anti-dopingkampanjen 1995. (Och den här finns kvar i mitt minne!) Bilder av ett par fötter med ett identifikationskort runt tån och så den ljuvliga texten: "Hennes första misstag var att inte ta reda på fakta. Hennes sista misstag var att fråga varför han inte kunde få stånd längre."
Om man vill vara väldigt generös och sådär trendigt "jamen det var väl inte så farligt slappna av nu och överanalysera inte allt" kan man säkert hitta något positivt sätt att tolka denna kampanj. Jag tänker inte vara så storsint. Jag tänker fortsätta hata sättet på vilket kvinnans del i det hela framställs – jag upprepar, hennes del i att mannen tar steroider och sedan slår ihjäl henne. För det är klart att hon har en del av ansvaret där. Det förstår väl alla. Herreguuuud.
Allt är kvinnans fel. Hon har en kvinnlig kropp som inbjuder till våld och övergrepp, till att börja med. Om hon inte tar fullgott ansvar för denna kropp kan faktiskt inte samhället/mannen belastas med skuld för inte nog med att tjejer säger nej när de menar ja, de klär sig dessutom som horor och envisas med att först flirta med karlar och sedan ångra sig. Det får vi ju faktiskt förstå att vi inte kan hålla på sådär då män, trots att de i mycket (logik, tänkande, handlande, att samarbeta och inte snacka skit liksom guuuuud tänk en arbetsplats med bara kvinnor vilket kackel och det är ju så att män är så braaaaa på att vara fler än två guuuuud va duktiga de är) är oss överlägsna, icke på något sätt kan hållas ansvariga för sina handlingar då de fått skymta naken hud/bröst/löften om sex. (Det är för övrigt inte på något sätt rasbiologiskt eller förtryckande att fortfarande åberopa mannens natur som förklaring på diverse vidrigheter som begås. Det är snarast lite gulligt. Liksom på samma nivå som att han aldrig städar hemma för män seeeeer ju inte att det är stökigt på samma sätt som kvinnan gör. Städgener bor i brösten. Eller äggstockarna. Det är lite osäkert vilket.)
Inte kan vi väl egentligen förvänta oss att män ska ta något ansvar för någonting alls i samhället förutom sina chefsposter och sitt ekonomiska övertag herregud så hårt som de arbetar där uppe i toppen kan väl vi i alla fall informera oss om risker för vårt drickande och deras drogande och låta bli att provocera dem så att de slipper våldta oss till döds? Boys will be boys, liksom. Det är väl inte för mycket begärt hörrni tjejer nu har väl feministerna gått för långt ändå?
sunday, bloody sunday
I fredags (efter ett träningspass som fortfarande känns i kroppen) blev jag alldeles ovetande och mycket grymt lurad att bevittna ännu ett avsnitt av IDOL. Man borde skaffa bättre vänner. Som inte säger att det ska bli mat och umgänge när de i själva verket menar tvångstittande på post-pubertala ungdomar som falsksjunger coverlåtar och dyrkas av fjortisar. IDOL är något jag inte under några omständigheter förstår mig på. Normalt sett vettiga människor i min närhet blir plötsligt intellektuellt fem år gamla och har favoriter och ringer och röstar och kan berätta om kärlekskriser och sexchocker och favoritens privatliv. Själv tog jag mig igenom eländet genom att äta glass. Och utväxla plågade blickar med Frida som också deltog i galenskapen. Idolkväll med tjejerna, liksom. Några av mina medelålders-kulturkärring-poäng försvann nog där! Tur att jag och systern precis skaffat biljetter till Stockholms poesifestival. :)
För övrigt ringde jag min pappa, dagen till ära. Eller nej, jag skulle ringa min pappa men min ömma moder ringde mig innan jag tog mig för detta projekt. Men hon lät mig prata med far. 'Grattis' sa jag pliktskyldigt. Han skrattade hjärtligt och frågade om mamma tvingat mig. Man skulle kanske kunna säga att min familj (mamma exkluderad) inte är så värst mycket för firande.
För övrigt ringde jag min pappa, dagen till ära. Eller nej, jag skulle ringa min pappa men min ömma moder ringde mig innan jag tog mig för detta projekt. Men hon lät mig prata med far. 'Grattis' sa jag pliktskyldigt. Han skrattade hjärtligt och frågade om mamma tvingat mig. Man skulle kanske kunna säga att min familj (mamma exkluderad) inte är så värst mycket för firande.
världens sämsta
Nej, vilken jävlig dag. Jag orkar inte. Kunde inte alls sova i natt, låg och skruvade på mig och det var omväxlande iskallt och omväxlande varmt i rummet sådär som det bara är när man inte kan somna. Tidig morgon med workshops för alla bibliotekarier i gruppen (kul, visserligen), mycket trött jag som släpade mig dit på cykel som känns trögare för varje dag. Motvind till skolan, motvind hem - med blött hår, dessutom efter träning.
Och när jag kom hem hade min laptop bestämt sig för att bli suicidal och MUSPEKAREN HAR NUMER ETT EGET LIV. Den markerar saker, bläddrar runt och jag blir helt hysterisk. Herregud, varför? Norton är som vanligt universums allra sämsta uppfinning och hävdar att allt fungerar lysande. Vad är det för FEEEEEL? FRIDA?
Dessutom fungerar inte min hemtelefon och eftersom en mycket värdelös människa stal min mobil tidigare i höst är jag nu helt utan kontakt med omvärlden. Felanmälan är gjord, men det lär väl ta ett par år innan världens sämsta Optimal Telecom tar itu med sådana trivialiteter.
Nu är jag övertrött, upprörd, irriterad som fan och nästa lilla sak som krånglar kommer att få mig att börja gråta.
Och när jag kom hem hade min laptop bestämt sig för att bli suicidal och MUSPEKAREN HAR NUMER ETT EGET LIV. Den markerar saker, bläddrar runt och jag blir helt hysterisk. Herregud, varför? Norton är som vanligt universums allra sämsta uppfinning och hävdar att allt fungerar lysande. Vad är det för FEEEEEL? FRIDA?
Dessutom fungerar inte min hemtelefon och eftersom en mycket värdelös människa stal min mobil tidigare i höst är jag nu helt utan kontakt med omvärlden. Felanmälan är gjord, men det lär väl ta ett par år innan världens sämsta Optimal Telecom tar itu med sådana trivialiteter.
Nu är jag övertrött, upprörd, irriterad som fan och nästa lilla sak som krånglar kommer att få mig att börja gråta.
tidsvers måndag
Lyrik som är bra: Rörelser av Camilla Hammarström
Vi ville inget hellre än att stråla samman i dunklet. Såg ingen annan möjlighet att komma undan. Utväxlade blickar som inte kunde tolkas. Stannade förläget i varandras trollkrets.
För övrigt upptäcker jag numer alla mina nya engelskspråkiga poeter via Poetry Daily. Nätet är så underbart för lata människor!
Håller just nu på att läsa ungefär tre romaner, en massa lyrik, en bok om filmen i Sverige PLUS ett par luntor till uppsatsen. Det gör mig missnöjd. Jag borde instifta läslista igen. Det var en bra, stressande och pliktingivande idé som jag länge underkastade mig. Löjligt egentligen eftersom jag på den tiden faktiskt hade tid att plöja ungefär allt jag ville.
Fick Jösses flickor - återkomsten på posten idag. ♥ Det är roligare att diska om man lyssnar på När jag går i graven, jag lovar.
Nu ska jag titta om Supernatural gillas av folk bara för att de tycker pojkarna är söta eller för att serien verkligen är bra. Sedan måste jag försöka minnas var någonstans i Saffranshjärtan Katarina Ewerlöf befann sig igår då jag somnade som ett litet barn.
Vi ville inget hellre än att stråla samman i dunklet. Såg ingen annan möjlighet att komma undan. Utväxlade blickar som inte kunde tolkas. Stannade förläget i varandras trollkrets.
För övrigt upptäcker jag numer alla mina nya engelskspråkiga poeter via Poetry Daily. Nätet är så underbart för lata människor!
Håller just nu på att läsa ungefär tre romaner, en massa lyrik, en bok om filmen i Sverige PLUS ett par luntor till uppsatsen. Det gör mig missnöjd. Jag borde instifta läslista igen. Det var en bra, stressande och pliktingivande idé som jag länge underkastade mig. Löjligt egentligen eftersom jag på den tiden faktiskt hade tid att plöja ungefär allt jag ville.
Fick Jösses flickor - återkomsten på posten idag. ♥ Det är roligare att diska om man lyssnar på När jag går i graven, jag lovar.
Nu ska jag titta om Supernatural gillas av folk bara för att de tycker pojkarna är söta eller för att serien verkligen är bra. Sedan måste jag försöka minnas var någonstans i Saffranshjärtan Katarina Ewerlöf befann sig igår då jag somnade som ett litet barn.
Aj
"Det som hänt var hennes eget fel. Han hade bara reagerat på hennes reaktion; han hade naturligtvis sett vad han väckte i henne och på så sätt hade hon frammanat vad som sedan hände. På bara några korta ögonblick hade ödet förvandlat henne till ett offer och den egna skulden följdes av en rädsla att det hon en gång låtit ske skulle komma att hända igen och igen."
ur Saffranshjärtan av Jonas Bonnier som får stå för dagens otippade psykologiska insikt.
Aj. Det är tur att jag ska dricka en massa vin ikväll.
ur Saffranshjärtan av Jonas Bonnier som får stå för dagens otippade psykologiska insikt.
Aj. Det är tur att jag ska dricka en massa vin ikväll.
vilse i uppland
Jag gick vilse i stan för första gången på flera år häromdagen. Alltid en ganska surrealistisk upplevelse. Jävla borgarkvarter kring Linnéträdgården. Mitt lokalsinne är för all del inte landets bästa, MEN ÄNDÅ.
Vi kan skylla på snön. Eller de sista spännande kapitlen ur Prinsessan av Burundi som tog slut lite innan jag hade förstått att den skulle. Det var väldigt bullrigt omkring mig och så helst plötsligt "du har hört..." i öronen. Märkligt. Men under lyssningen av den här boken kom jag ihåg varför jag gillade Kjell Eriksson när jag läste lite ur en annan av hans deckare förut. Han är stilistiskt mycket bättre än de flesta kriminalförfattare, hans karaktärer är intressanta och allt är sådär lågmält trovärdigt och i avsaknad av rituella babymord med kannibalistiska inslag. Faktum är att jag precis laddade ned (lagligt, mina vänner) Nattskärran eftersom jag blev pinsamt intresserad av att se hur det går medpolisernas privatliv och Anns kärlekshistoria de kriminella elementen i Uppsala. Jag anförtror dock inte mig själv uppdraget att läsa deckare ännu. Katarina Ewerlöf får snällt fortsätta läsa för mig. (Jag är urtypen för boklyssnare som väljer böcker baserat på uppläsare. Vi snackar fjorton timmars aktivt lyssnande här, det är viktiga saker och om du inte är uppmärksam kanske du blir fast med en författaruppläsning av Linda Skugge eller Jan fucking Guillo!)
För övrigt har jag blivit lurad att delta i vansinnesprojektet National Novel Writing Month. 50 000 ord på en månad, dvs november, dvs nu. Jag har fram till nu skrivit 2500 ord, mestadels skräp. Det är lite det som är meningen och charmen med det hela. Om du frågar mig vad min "roman" handlar om har jag inte så mycket att säga. Men den skrivs i presens och innehåller redan ganska många ord av typen "blodtung" och meningar som "och gud kanske finns, men inte här." Ah, Nobelpriset, here I come!
I morgon ska jag ha genomgång av geologiska databaser. Och jag ser fram emot detta event. Det här med forskningsbibliotek is the shit, hörrni. Det måste ju vara det ultimata för mig som vill döda folk som kommer in och frågar efter Pojken som kallades det (som dessutom garanterat är utlånad och har KÖ eftersom den ju är HÖGKLASSIG litteratur och dessutom borde Astrid Lindgren få Nobelpriset och guuuuuud, ingen har väl läst den där turken i alla fall låt aftonbladet.se ha omröstning om priset han är ju bra rolig i alla fall han den där Gert från RIX hahah äntligen va får han allt ifrån?) Det finns liksom gränser för min empati.
Vi kan skylla på snön. Eller de sista spännande kapitlen ur Prinsessan av Burundi som tog slut lite innan jag hade förstått att den skulle. Det var väldigt bullrigt omkring mig och så helst plötsligt "du har hört..." i öronen. Märkligt. Men under lyssningen av den här boken kom jag ihåg varför jag gillade Kjell Eriksson när jag läste lite ur en annan av hans deckare förut. Han är stilistiskt mycket bättre än de flesta kriminalförfattare, hans karaktärer är intressanta och allt är sådär lågmält trovärdigt och i avsaknad av rituella babymord med kannibalistiska inslag. Faktum är att jag precis laddade ned (lagligt, mina vänner) Nattskärran eftersom jag blev pinsamt intresserad av att se hur det går med
För övrigt har jag blivit lurad att delta i vansinnesprojektet National Novel Writing Month. 50 000 ord på en månad, dvs november, dvs nu. Jag har fram till nu skrivit 2500 ord, mestadels skräp. Det är lite det som är meningen och charmen med det hela. Om du frågar mig vad min "roman" handlar om har jag inte så mycket att säga. Men den skrivs i presens och innehåller redan ganska många ord av typen "blodtung" och meningar som "och gud kanske finns, men inte här." Ah, Nobelpriset, here I come!
I morgon ska jag ha genomgång av geologiska databaser. Och jag ser fram emot detta event. Det här med forskningsbibliotek is the shit, hörrni. Det måste ju vara det ultimata för mig som vill döda folk som kommer in och frågar efter Pojken som kallades det (som dessutom garanterat är utlånad och har KÖ eftersom den ju är HÖGKLASSIG litteratur och dessutom borde Astrid Lindgren få Nobelpriset och guuuuuud, ingen har väl läst den där turken i alla fall låt aftonbladet.se ha omröstning om priset han är ju bra rolig i alla fall han den där Gert från RIX hahah äntligen va får han allt ifrån?) Det finns liksom gränser för min empati.